Med boken som redskap – att läsa och prata om läsning är bibliotekariers utmanande vardag

"Det ska inte vara möjligt för besökare att komma in på ett bibliotek och ställa en fråga och få nej eller svävande svar även om det faktiskt finns någon som är specialiserad på området i fråga på plats."

– Anna Fåhraeus, universitetslektor

Varför läsa en bok? Jo, för att det är bra för demokratin, bildande och stärker självtilliten. Bland annat. Bibliotekarier läser mycket – vilket kanske kan tyckas vara alldeles självklart – mer än svensklärare, som en jämförelse. Samtidigt ingår inte litteraturvetenskap i bibliotekariers utbildning, och under yrkeslivet ska läsning helt och hållet ske på fritiden.

– Bibliotekarier har professionell kunskap om informationsvetenskap och hur de ska förmedla kunskap om vilken litteratur som finns. Men i biblioteksutbildningen ingår inte någon formell utbildning om hur berättelser fungerar, säger Anna Fåhraeus, universitetslektor i engelska, på Högskolan i Halmstad.

Tillsammans med Jonas Asklund, universitetslektor i litteraturvetenskap, också han på Högskolan i Halmstad, har hon gjort en studie som uppföljning på utbildningsdagen Läsning vidgar världen: En dag om läsfrämjande för alla åldrar, som främst riktade sig till bibliotekarier i regionen. Målet med studien var att se vilka utmaningar folkbiblioteken i Halland står inför vad gäller läsfrämjande arbete, och hur forskning och kompetensutveckling kan komma till nytta i det arbetet.

Litteraturens sociala sidor

– Det finns en gren inom litteraturvetenskapen – social litteraturvetenskap – som handlar om litteraturens sociala funktioner, exempelvis förståelse för andra tidsepoker, kulturer, inkludering, identitetsskapande och även att bättre förstå sig själv. I detta har bibliotekarier intresse av att jobba med oss på Högskolan och se hur vår utbildning och forskning kan vara relevant i bibliotekens arbete med läsare, säger Anna Fåhraeus.

Som avstamp till en utbildningsinsats bjöd Regionbiblioteket i Halland våren 2016 in bibliotekspersonal – det finns drygt 200 bibliotekarier och biblioteksassistenter i Halland – pedagoger och författare till dagen Läsning vidgar världen: En dag om läsfrämjande för alla åldrar.

Bibliotekarier läser mycket, vidareutbildar sig på egen hand och är helt enkelt kompetenta. Men det finns utvecklingsområden, som till exempel handlar om ökad kunskap om hur skönlitteratur fungerar i förhållande till sociala frågor som inkludering och integration.

Forskarna ser i sin studie en imponerande bredd och kvalitet i bibliotekariernas läsfrämjande arbete. Samtidigt finns bland bibliotekarierna en utbredd känsla av att inte räcka till för alla kategorier besökare. Prioriterade grupper är, enligt bibliotekslagen, barn och ungdomar, äldre, personer med funktionsvariation och de med annat modersmål än svenska samt flyktingar. För barn ordnas många aktiviteter på biblioteken, och barnverksamhet verkar vara ett område som många bibliotekarier känner sig bekväma med.

"Det känns inte lika självklart hur man ska få ungdomar att komma till och använda biblioteket."

Ett glapp mellan vilja och praktik

– Däremot när det gäller exempelvis ungdomar är det många bibliotekarier som vill jobba mer med dem, men det känns inte lika självklart hur man ska få ungdomar att komma till och använda biblioteket, säger Anna Fåhraeus.

– Det finns ett glapp mellan det man ska göra och det man faktiskt gör och mellan det man vill göra och faktiskt gör. Den utbildning som bibliotekarierna har fått räcker inte riktigt till för de utmaningar som dyker upp.

Samtidigt finns personal med specialistkunskaper på biblioteken. Utmaningen är att bibliotekarierna ibland är omedvetna om varandras kompetensområde, och även vad som händer på det egna biblioteket. Många gånger finns behov av att både bredda och fördjupa den egna kompetensen och förståelsen för vad ens kollegor gör.

– Mycket handlar om att använda den kunskap och de resurser man har på ett bibliotek på ett mer integrerat och effektivt sätt i bemärkelsen att man inte är så isolerade i de olika grupperna. Det ska inte vara möjligt för besökare att komma in på ett bibliotek och ställa en fråga och få nej eller svävande svar även om det faktiskt finns någon som är specialiserad på området i fråga på plats.

Mer intern kommunikation på biblioteken behövs, liksom större samordning mellan biblioteken. Alla bibliotek kan inte ha alla böcker eller all kompetens – inte minst gäller det litteratur på alla olika språk – men det behövs ett samarbete kring vad som beställs och kunskap om vilka förlag som ger ut olika böcker.

Att läsa och prata om textens innehåll

Själva läsningen i sig av skönlitteraturen är det viktigaste för att exempelvis främja empati och demokrati. Men även samtalet om litteratur och läsning har stor betydelse – både det enskilda samtalet som bibliotekarien har med olika besökare och det man för i grupp i exempelvis läsecirklar. Bibliotekarien har en viktig roll i dessa samtal, mer än de själva lyfter fram, för att det ska bli ett fördjupande samtal om varför bokens karaktärer tänker och gör på ett visst sätt.

– Den senaste forskningen om skönlitteratur visar att litteraturen kan ha stor betydelse för att skapa ömsesidig förståelse för olika perspektiv och för att bygga broar mellan människor. För att få förståelse för något behöver man exempelvis inte läsa om alla etniska grupper, ett samtal med andra är i sig en viktig del för att få upp ögonen för att man tänker mer lika eller olika. Det arbete som man gör när man läser en roman är ett socialt arbete i att förstå hur någon annan tänker. Om man dessutom delar läsningen och diskuterar den med någon annan som har andra värderingar blir det ytterligare en övning i att förstå andra, säger Anna Fåhraeus.

Text: KRISTINA RÖRSTRÖM
Foto: ANDERS ANDERSSON, MAGNUS KARLSSON, LOUISE WANDEL