Kroppsapparna påverkar oss – och vi påverkar apparna med improvisation och pill
De är en stor del av vår vardag, apparna som mäter allt från hur vi äter och sover, till hur vi rör oss. Den bakomliggande idén är att vårt beteende behöver justeras – vi ska bli bättre människor med hjälp av exempelvis en stegräknare. Men så enkelt är det inte alla gånger. Forskare i pedagogik, antropologi, etnologi och sociologi från bland annat Högskolan i Halmstad har undersökt hur kroppsapparna och tekniken påverkar oss – och hur vi påverkar tekniken.
Att samla data om sig själv är inte en ”neutral” handling utan vi gör något med datan och vi lär oss inte bara av data utan även tillsammans med den.
Vaike Fors
– Vi är intresserade av vad folk gör med sina appar. För tio år sedan gjorde vi en omvärldsbevakning av vilka nya teknologier som börjar infiltrera människors vardagsliv. En av dessa var kroppsappar, säger Vaike Fors, docent i pedagogik vid Akademin för informationsteknologi, Högskolan i Halmstad.
I en av sina forskningsrapporter skriver forskarna: Vår forskning visade att idén bakom användning av självövervakningsteknologier som utgår från att dessa på ett okomplicerat vis leder till ändrat beteende på grund av ökande självkännedom, förbättrad hälsa och ett ”bättre liv” måste omprövas.
Människan är rationell på flera vis
Kroppsappar utvecklas och säljs med grundantagandet att vi människor inte är bra som vi är: Vi rör oss för lite, äter fel och sover dåligt, och detta behöver åtgärdas.
– Hade vi varit nöjda med oss själva hade inte många mätprylar eller appar sålts. Huvudpoängen med vår studie är att apparna är designade utifrån att vi är rationella varelser, det vill säga att får vi bara lättillgängliga data över hur det står till, så kommer vi att ändra vårt beteende. Men vi människor har även en kulturell rationalitet, vi är kulturella varelser som också gör det som är socialt rationellt.
Något oväntat omnämns ordet hälsa knappast alls i boken, i det här fallet har forskarna nämligen inte varit intresserade av hur en app på bästa sätt ska hjälpa människor att bli mer hälsosamma. Trots det är boken viktig även för den hälsoorienterade forskningen, menar Vaike Fors: ”Det behövs mer förståelse för hur folk improviserar, pillar med och använder appar som det passar dem själva.”
Dagens kroppsmätningsteknologi kommer med budskapet att en duktig self-tracker använder samma app regelbundet och länge. Det är så som BIG data bäst samlas in till ett appföretag för vidare utveckling av appen, tekniken och företagets tillväxt.
– I vår studie ser vi att man kan använda en app i fyra dagar och då lära sig allt man själv behövde lära sig för egen del, säger Vaike Fors och konstaterar att det faktum att data betyder så mycket mer än siffror än något som har gått ”under radarn” i många forskningsstudier.
– Att samla data om sig själv är inte en ”neutral” handling utan vi gör något med datan och vi lär oss inte bara av data utan även tillsammans med den. Den är en del av något som vi har upplevt på en plats – och som kändes på ett visst sätt.
Att springa för att uppleva
Alternativa sätt att använda apparna – som utvecklarna inte hade tänkt sig – kan vara det som gör att man fortsätter att använda dem. Ett exempel är kvinnan som springer ultramaraton och använder en löparapp som ett fotoalbum.
– Hon kan skrolla igenom data från rundan, titta på hur hon har sprungit och samtidigt komma ihåg och ”känna” rundan. Hon kollar inte exakta steg, utan ser kartan som appen skapar och jämför sin upplevelse med kartan. ”Där var det härligt”, ”det var där jag ramlade… ”. Om kartan inte överensstämmer med det som hon minns, då är hennes egen upplevelse viktigare. Hon använder appen för att berika upplevelsen av löpningen, förklarar Vaike Fors.
En man som deltog i studien använde en app för att hålla koll på sin ölkonsumtion och konstaterade att han brukar registrera färre öl än han verkligen dricker. Men när det blir ”för mycket ljug” blir det förnedrande inför honom själv, och då slutar han att använda appen ett tag. En annan intervjuperson berättar en liknande strategi för sin godiskonsumtion.
Self-tracking för individens skull
Vaike Fors lyfter fram Sara Riggare, som är doktorand på Karolinska Institutet och som övervakar och mäter sin Parkinson-sjukdom själv för att i så stor utsträckning som möjligt sköta sin behandling och medicinering baserat på sina egna slutsatser om hälsan. Sara Riggare säger i en intervju till forskarna i projektet att problemet med apparna är att de ofta är skapade för att lösa problem som vi inte har formulerat själva. En app som används med syften som passar individen själv kan däremot berika – men för att data ska bli meningsfull behöver vi veta att den samlas in och också kunna sätta den i ett sammanhang.
– Om man inte vet att man samlar data, vad är det då för vits? Sara Riggare kallar sig själv för spetspatient. Hon kan mycket om sin sjukdom och med hjälp av self-tracking kan hon medicinera och behandla sin egen Parkinson.
För tio år sedan gjorde vi en omvärldsbevakning av vilka nya teknologier som börjar infiltrera människors vardagsliv. En av dessa var kroppsappar.
Med andra ord: Att förstå data i ett Excelark är en sak, medan data som förstås i den kroppsliga och inte alls perfekta världen är en annan – och något mer.
– En konsekvens av studien är att vi visar att framtidens appar med fördel kan designas så att användarna hittar nya sätt att lära sig om sig själv och sin kropp, i relation till den värld som vi lever i. I stället för att syfta till beteendeförändring skulle teknologin kunna ses som ett verktyg för lärande, säger Vaike Fors.
Text: KRISTINA RÖRSTRÖM
Foto: MAGNUS KARLSSON, ISTOCK och PIXABAY