Professorsporträtt: ”Tröst är ett mysterium som är svårt att fånga in”
Under sin sjuksköterskeutbildning på 1970-talet hörde Åsa Roxberg aldrig ordet ”forskning”. Men intresset för vidareutbildning gjorde att hon ändå tog sig vidare och i dag är hon professor i omvårdnad. På fredag, den 16 november, installeras hon som professor under Högskolans akademiska högtid.
– Jag ville läsa, och det gjorde jag också – så mycket som fanns av det som på något sätt var relaterat till omvårdnad på den tiden.
Åsa Roxberg disputerade i april 2005 på avhandlingen ”Vårdande och icke-vårdande tröst”. Tröst, ansåg hon, var ett intressant fenomen att undersöka. Vad är tröst, vad är inte tröst?
Forskningen efter disputationen kom till stor del att präglas av en händelse som har påverkat och etsat sig fast i minnet hos många svenskar: tsunamikatastrofen i Sydostasien julen 2004.
Vi behöver förstå hur lidande och tröst ter sig för att bättre kunna bemöta den som lider.
– Liksom alla andra drabbades jag av denna fruktansvärda händelse. Jag noterade också att jag aldrig tidigare hade hört så mycket talas om tröst. Där och då tog min fortsatta forskning form.
Handlett många doktorander som skriver om mående
Sedan disputationen har hon handlett doktorander vars avhandlingar på olika sätt har haft måendet – fysiskt, psykiskt, socialt och existentiellt – i fokus.
– Vi behöver förstå hur lidande och tröst ter sig för att bättre kunna bemöta den som lider i olika livssituationer. För tröst är ju ett mysterium som är svårt att fånga in, det finns ingen manual – man kan uppleva tröst i de mest oväntade ögonblick.
Som professor ser Åsa Roxberg fram emot att handleda doktorander och framöver hoppas hon kunna fortsätta att forska inom framför allt palliativ vård.
– Det är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat, säger hon.
Åsa Roxberg utnämndes till professor i omvårdnad 2018 och är verksam vid Akademin för hälsa och välfärd.
Text: HANNA GROSSHÖG
Film: IDA FRIDVALL och HANNA GROSSHÖG
Bild: DAN BERGMARK