header-pattern-bg

Professorsporträttet: Henrika, hästarna och hälsan

Henrika Jormfeldt, nyutnämnd professor i omvårdnad, vandrar gärna med hästar. Det har inte bara att göra med hennes intresse för djur och natur. Snarare är det för att hälsa handlar om hela livet och att hennes forskning visar att människor i svåra situationer gynnas av hästpromenader. Kanske är den viktigaste hälsoinnovationen i vår tid att närma oss vår gröna närmiljö.

Att bli professor är ett sätt att bidra till att kvalitativ forskning får pondus. Det medicinska paradigmet är starkt inom hälsoområdet, omvårdnad behöver en tydlig röst för att nå fram.

– Henrika Jormfeldt, professor i omvårdnad

År 1993 var Henrika Jormfeldt, till vardags ”Heffa”, färdigutbildad psykiatrisjuksköterska.

– Psykiatrin låg nära till hands för mig. Båda mina föräldrar är psykologer och drev ett behandlingshem för ungdomar under min uppväxt. Jag blev tidigt vän med dem som i perioder bodde i hemmet. Jag har nog alltid haft lätt för att identifiera mig med personer som befinner sig i utsatta situationer.

Efter utbildningen jobbade Henrika Jormfeldt på psykiatriska kliniken i Halmstad. Under den här perioden, i samband med Bologna-processen, gjordes sjuksköterske­utbildningen om.

Henrika Jormfeldt är ny professor i omvårdnad. Hälsa handlar om hela livet, kropp och psyke, och hennes forskning visar att människor i svåra situationer gynnas av hästpromenader.

– Jag ville ha en likvärdig utbildning som andra, ny-exade sjuksköterskor och därför började jag studera mer vårdvetenskap. I slutet av magisterkursen började flera i klassen prata om att studera vidare. Jag var inte så uppdaterad på det där med att disputera, men jag frågade min chef om jag fick fortsätta att studera. Han sa, ”sök du, och kommer du in så ska jag nog ordna det”.

Hälsa är inte bara att inte vara sjuk

Hälsa beskrivs ofta som frånvaro av sjukdom. Frågan som intresserade Henrika Jormfeldt under avhandlingsarbetet (ja, hon sökte och kom in på forskarutbildningen) var vad själva hälsan består av – hur hittar vi det goda i den? – snarare än att bara beskriva hälsa som ”att inte vara sjuk”. Hon fokuserade på olika dimensioner av hälsa inom psykiatrin. Hälsa är, trots att den har definierats så av Världshälsoorganisationen WHO, inte ett fast tillstånd utan mer av en process, och i den är några komponenter extra viktiga: autonomi, social delaktighet och självkänsla.

– Många gånger handlar psykisk ohälsa om att tappa tron och tilliten till sig själv. Att träna sin sociala kompetens – den ”medicinen” finns inte på burk. Personen med psykisk ohälsa behöver hjälp för att få möjlighet att träna på sociala situationer och då behövs forum för det, säger Henrika Jormfeldt som vurmar för omvårdnaden och sjuksköterskans viktiga roll i den.

Att diagnostisera och medicinera är en sak, men det går inte att underskatta vikten av att samordna och ge stöd så att individen får bra rutiner i vardagen med exempelvis kost och motion. Även kroppens hälsa blir ofta eftersatt hos personer med psykisk ohälsa, något som bland annat är i fokus i forskningsprojektet LIV, en individanpassad levnadsvaneintervention för personer med schizofreni.

– Valen i vardagen är individens ansvar. Men om en person inte har rätt förutsättningar eller förmåga behövs stöd. Studier visar att många som lider av långvarig psykisk ohälsa dör 20–25 år i förtid. Sjuksköterskan bedömer ofta insatser och ansvarar för att de genomförs, men rollen som ”case manager”, att se och ansvara för helheten och stötta individen med såväl vårdrelaterade som praktiska frågor, lyfts inte fram så mycket.

Att bli professor är en bekräftelse

Att utnämnas till professor är en bekräftelse för Henrika Jormfeldt att hon har ”jobbat på rätt bra”.

– Att bli professor är ett sätt att bidra till att den kvalitativa forskningen får pondus och utvecklas framåt. Det medicinska paradigmet är starkt inom hälsoområdet, medan omvårdnaden, som jag brinner för, behöver en tydlig röst för att nå fram. På så vis betyder professorstiteln mycket för mig.

Förutom egen forskning och undervisning är hon studierektor för en av Högskolans tre forskarutbildningsområden: hälsa och livsstil. Hon ansvarar även för specialistsjuksköterskeutbildningen med inriktning psykiatrisk vård. I sin forskning har Henrika Jormfeldt bland annat studerat det hälsobringande i att inom psykiatrin själv vara med och styra de insatser och det stöd du som patient ska få – och hur förebyggande det är att själv se sin förbättring och uppleva att det är möjligt att lyckas. Ett annat stort projekt som hon har arbetat med rör både forskning och utbildning och heter eMenthe, ett evidens- och webbaserat utbildningsmaterial för masterstudenter i flera europeiska länder.

Så var det det där med hälsan och hästarna. Henrika Jormfeldt är särskilt intresserad av ett större hälsoperspektiv i den psykiatriska vården och hennes eget intresse för djur och natur började när hon fyllde sju år och fick sin första ponny, Pelle, som var svart och 97 centimeter hög.

Henrika Jormfeldt har varit med och utvecklat ett koncept där personer med schizofreni får promenera med hästar i skogen. Kontakten med de stora djuren ger lugn och närvaro.

– Livet är ju inte alltid så lätt när man växer upp. För mig var hästarna många gånger en tillflykt där jag återhämtade mig, säger Henrika Jormfeldt, som i dag bor på en gård utanför Halmstad med fyra hästar och därtill hund, höns, katter och kor.

Promenader med hästar i grön rehab

I en pågående studie följer hon personer i Halland som har ordinerats så kallad grön rehab, för att undersöka hur deras mående påverkas under rehabiliteringstiden som sker exempelvis i naturen eller i trädgårdsmiljö. Projektet HUT, Hästunderstödd terapi och rehabilitering vid psykisk ohälsa, handlar om forskning men är också en intervention i sig. Henrika Jormfeldt är ordförande i IFSAP Halmstad, en lokal förening inom Schizofreniförbundet, och inom den har man tagit fram ett koncept för att jobba med personer med schizofreni tillsammans med hästar. Under promenader med hästar i skogen kan personerna umgås, tillsammans med stödpersonal, utan att aktiviteten får etiketten terapi. Kontakten med de stora djuren ger lugn och närvaro.

– Samtidigt är hästarna och stallet en mötesplats, det är gott att äta något tillsammans och slappna av efter att ha varit ute och promenerat med och skött om hästarna, säger Henrika Jormfeldt och fortsätter:

– Jag hoppas att forskningen här på Högskolan i Halmstad, och även nationellt, ska kunna bidra till att grön rehabilitering och hästunderstödd terapi etableras som behandling vid olika typer av psykisk ohälsa. Den utveckling som vi ser i dag med ökad förskrivning av psykofarmaka även till unga är inte hållbar varken för folkhälsan eller miljön. Behovet av biverkningsfria komplement och alternativ är alarmerande.

Henrika Jormfeldts intresse för psykiatrin och de särskilt krävande tillstånden har följt henne genom hela karriären. Det är bitvis tunga frågeställningar, men Henrika Jormfeldt är optimist.

– Mycket av jobbet handlar om att brottas med föreställningen att de psykiatriska diagnoserna är obotliga. Slår man sig till ro med den blir det hopplöst. Och då får man tänka på hur det skulle kännas att själv bli lämnad ensam med den hopplösheten. Ju mer jag ser den kampen, desto mindre kan jag låta den vara. Det är en drivkraft att situationen är så orättvis.

Henrika Jormfeldt är verksam vid Akademin för hälsa och välfärd vid Högskolan i Halmstad. Namnet passar bra tycker hon:

– Hälsa handlar om livet i stort. Det är viktigt för vår psykiska hälsa att ha kontakt med djur och natur. Däri ligger den nya hälsoinnovationen tror jag, att hålla kontakten med det som vi verkligen behöver. Det är ibland en så förrädiskt enkel lösning att vi lätt glömmer den handfasta, gröna delen av livet – som samhället utvecklas kanske det är något som vi behöver tänka mer medvetet på.

Att inte vilja vika för orättvisor är en av Henrika Jormfeldts drivkrafter. Hennes forskning inriktar sig på att hitta det hälsosamma och vägar framåt för personer med svår psykisk ohälsa: "Blir någon frisk från schizofreni säger man att ’schizofreni är obotligt, så då var det inte schizofreni personen led av’. Med andra ord får en människa aldrig bli bättre från en sådan allvarlig sjukdom”.

Hästunderstödd terapi

I projektet HUT, Hästunderstödd terapi, följer Henrika Jormfeldt en grupp om tio personer som har diagnos schizofreni. Varannan vecka under tre månader samlas personerna på Henrika Jormfeldts gård. Där umgås de med hästarna och tar ut dem på skogspromenader, i ur och skur. Efteråt samlas man en stund för att äta något enkelt och fortsätt samvaron. Förutom mötet med hästarna ger detta ett tillfälle att vara aktiv, vara utomhus, röra på sig och ingå i ett socialt sammanhang. Alla vill inte handskas direkt med hästarna, en deltagare valde exempelvis att vara med och teckna av hästarna.

Forskarna har genom olika former av enkäter mätt deltagarnas välbefinnande flera gånger inför, under tiden och efter tremånadersperioden med hästträffarna.

– Vi mäter positiva och negativa känslor, och ser att deltagarna upplever signifikant mer positiva känslor efter interventionen, det vill säga hästträffarna, säger Henrika Jormfeldt, och konstaterar:

– Vi ser fler tydliga tecken på effekten. En deltagare mådde så dåligt att hon inte orkade med sitt eget boende och fick flytta till ett vårdhem. Efter tiden med hästpromenaderna kunde hon flytta hem igen. Det märks att det är viktigt att göra något annorlunda i ett stagnerat läge.

Henrika Jormfeldt berättar om en annan deltagare som ringde kvällen före en hästträff och berättade att hon mådde så dåligt att hon kanske behövde sjukhusvård. ”Okej”, sa Henrika Jormfeldt, ”känn efter hur du mår, känner du att det är möjligt att komma på hästträffen är du välkommen”.

– Hon kom nästa dag och behövde inte söka sig till sjukhuset.

Henrika Jormfeldt hoppas på en fortsättning på projektet HUT, och hon söker nu pengar från Allmänna arvsfonden för att kunna genomföra den praktiska delen, det vill säga att deltagarna får skjuts till och från gården, stöd under aktiviteten och enklare måltid. Hon samarbetar också med företagsinkubatorn HighFive för att tillsammans med IFSAP Halmstad hitta samverkansformer med Halmstads kommun och Region Halland.

– Hästträffar kan bli en andhämtning och en nystart. Och för personalen på en psykiatrisk avdelning kan detta bli ett verktyg, det är inte alltid lätt att veta hur man ska möta och stimulera någon som länge har vistats på en avdelning utan att bli bättre.

Om Henrika Jormfeldt

Henrika Jormfeldt föddes 1966 i Halmstad. År 1993 var hon färdig leg. sjuksköterska med inriktning omvårdnad i psykiatrisk vård från Vårdhögskolan i Halmstad. Senare tog hon en magister i omvårdnad vid Högskolan i Halmstad. Hon arbetade 1993–2008 som psykiatrisjuksköterska i Halmstad. År 2007 disputerade hon vid Lunds universitet på avhandlingen Dimensions of Health among Patients in Mental Health Services. Henrika Jormfeldt arbetade 2008 med specialistsjuksköterskeutbildningen i psykiatrisk vård vid dåvarande Växjö universitet. Under 2009 var hon delaktig i att starta en likadan utbildning på Högskolan i Halmstad. Hon blev docent i omvårdnad 2013 och 2019 till professor i omvårdnad vid Högskolan i Halmstad.

Henrika Jormfeldt är chefredaktör för International Journal of Qualitative Studies on Health and Well-being. Hon är ordförande i Psykiatriska riksföreningen för sjuksköterskor, samt ledamot i PSSN (PsykiatriSjuksköterskors Samarbete i Norden) och i HORATIO (Psychiatric nurses in Europe). Ordförande i IFSAP Halmstad (Intresseförening för schizofreni och andra psykoser) samt driver företag inom hästunderstödda aktiviteter, terapi och rehabilitering.

Text: KRISTINA RÖRSTRÖM
Bild: DAN BERGMARK

Fotnot. Henrika Jormfeldt installeras som professor vid Högskolans akademiska högtid den 15 november 2019.