header-pattern-bg

”Glädjen med dansen ger personer med Parkinson styrkan att leva”

"Dansen gör skillnad – 'jag kan trots sjukdomen Parkinson'." Det är titeln på en rapport som forskare vid Högskolan i Halmstad har skrivit. Nyligen presenterade professor Kristina Ziegert, vid en nordisk konferens, hur dans inverkar på personer med Parkinsons sjukdom. Hennes forskning inriktar sig på hur dans bidrar till upplevelsen av hälsa, trots sjukdomen.

Vi har tittat på dansen ur det friska perspektivet – vi ser dansen utifrån resurser och hälsan.

Kristina Ziegert

När Kristina Ziegert, professor i omvårdnad vid Högskolan i Halmstad, blev kontaktad av Hugo Tham – kulturutvecklare på Region Halland med ett förflutet som professionell dansartist och som hade varit i New York och närmare bekantat sig med det globala danskonceptet Dance for Parkinson, PD – blev hon nyfiken:

– Om inte Hugo tagit kontakt med mig hade jag aldrig forskat på detta, säger hon och lyfter fram betydelsen av samarbete för att den här forskningen med nya perspektiv på dans och sjukdom ska kunna bedrivas.

Blond kvinna, glasögon, kavaj

Kristina Ziegert, professor i omvårdnad, forskar om upplevelsen av att ha hälsa samt dans och Parkinson tillsammans med Elenita Forsberg, Lars Kristén och Bodil Klingvall vid Högskolan. Hon berättar om en medryckande datainsamling: ”Under den sista observationen vi forskare gjorde så dansade gruppen en musikal, en kabaré från Chigago, dansarna använde sig av hattar och sjalar, och så med den musiken, och det var så häftigt. Så kraftfullt och uttrycksfullt.”

Dansens positiva påverkan på personer med Parkinsons sjukdom är ett välbeforskat område, berättar Kristina Ziegert. Flera studier pekar på att när dans används som aktiv hälsovård visar personerna flera tydliga fysiska och psykosociala förbättringar. Exempel är att dans kan förebygga fallolyckor, ge bättre balans och hållning. Detta har mätts med många kvantitativa metoder, och dans kan ses som ett komplement till traditionell fysioterapi och läkemedel.

Kort om Parkinsons sjukdom

Parkinsons sjukdom är en neurologisk sjukdom som gradvis leder till flera kroppsliga funktionsnedsättningar.

Sjukdomen yttrar sig ytterst olika, det finns inte ett tydligt mönster som alla drabbade följer. Skakningar är exempelvis något som ofta förknippas med Parkinsons sjukdom, men det är långt ifrån alla som drabbas av just skakningar.

Dansens roll ur ett nytt perspektiv

Kristina Ziegert ville hitta ett nytt perspektiv på dansens roll. Endast en handfull kvalitativa studier hade gjorts tidigare, även internationellt sett, för att fånga själva upplevelsen och glädjen med dansen. Tillsammans med tre kolleger, Elenita Forsberg, universitetslektor i omvårdnad, Lars Kristén, universitetslektor i pedagogik, och Bodil Klingvall, universitetsadjunkt i idrott och hälsa, har hon undersökt dansen med hjälp av bland annat observationer och intervjuer, vilket nu har resulterat i rapporten Dansen gör skillnad, ”jag kan trots sjukdomen Parkinson”.

– Vi har tittat på dansen ur det friska perspektivet – vi ser dansen utifrån resurser och hälsa, säger Kristina Ziegert.

Det här så kallade salutogena perspektivet handlar om hur hälsa vidmakthålls, det vill säga vad det är som bidrar till att en person upplever hälsa trots att hen är sjuk.

Man dansar hand i hand med någon mittemot vars händer och armar syns

Kulturutvecklare och dansinstruktör Hugo Tham rör sig ”i spegel” med en dansare som har Parkinsons sjukdom. Dansaren följer instruktörens rörelser, och det blir en övning i – förutom dansen – att ta in och förstå andras känslor och signaler. Bild: Mymmel Blomberg

Glädje, harmoni och energi

Forskargruppen från Högskolan i Halmstad genomför studier inom ramen för en danskurs som Hugo Tham håller på kulturhuset Najaden i Halmstad. Gruppens observationer visar att det finns ”en glädje och harmoni som spred sig genom rummet under hela danstillfället och denna känsla är svår att förklara i ord”.

Dansarna uttrycker med egna ord att de känner glädje och gemenskap: ”Jag har mer energi när jag kommer hem från dansen.”

– Dansen ger enorm glädje, det är det viktigaste de har. Och de beskriver att ”jag kan trots sjukdomen”, det gör att de får bättre självförtroende och känner att det finns något att se fram emot. Dansen har ett stort värde för de här personerna, säger Kristina Ziegert.

Om studien

För att samla in kvalitativt material – med det salutogena perspektivet – har forskarna från Halmstad observerat danstillfällen, dokumenterat deltagarnas reflektioner över dagens känsla, upplevelse och lärdom efter varje danstillfälle, och även gjort fokusgruppintervjuer.

Kristina Ziegert presenterade de första resultaten vid ”Nordica Arts and Health Conference” i Malmö den 21 maj i år. En artikel kommer också att publiceras i den vetenskapliga antologin ”Musik och samhälle”, inklusive tillhörande konferens, Avdelningen för intermediala studier vid Musikhögskolan i Malmö, Lunds universitet.

De resultat som forskarlaget i Halmstad får fram stämmer väl med de, dock fåtal, kvalitativa studier som gjorts på området tidigare. Ingen av de tidigare studierna är gjorda i Sverige.

En ny del av studien pågår just nu, med nya analyser som kommer att vägas samman med de tidigare resultaten. En grupp på omkring 50 personer har besvarat frågor som handlar om livskvalitet i relation till danskursen. Frågor om exempelvis balansen, skakningar, skötsel av hushållssysslor, relationer och sexliv, hygien, känslan av hur Parkinson påverkar ska ringa in upplevelser och hur nöjda personerna är med sina liv. Dessa resultat kommer att vägas samman med de redan redovisade.

Enkäten som använts kommer från forskarna i New York ”Dance for PD Questionnaire” och har översatts till svenska av forskarlaget på Högskolan i Halmstad. Denna har tidigare inte använts i Sverige, men kommer nu att spridas till andra forskare som visat intresse, bland annat på Karolinska Institutet i Stockholm. Detta är ett led i att bidra till mer forskning på dansen i Sverige.

– Vi kommer också att söka medel för att besöka en verksamhet i Italien där vuxna med Parkinsons sjukdom dansar med skolungdomar som är friska, säger Kristina Ziegert.

Andra viktiga känslor förknippade med dansen är trygghet och mod, att våga vara sig själv och dansa utifrån sin förmåga. Balans och välbefinnande lyfts också fram av dansarna. Känslorna skapar ett mod och en upprymdhet: ”Jag känner mig stolt över att jag själv bestämmer hur mjukt jag kan röra mig”, förklarar en deltagare. Valet av musik beskrivs som ”underbar” och rörelserna upplevs förbättra balansen och minskar stelheten. Det blev en lärdom för dansarna att träning av rösten också ger färdighet, och att det är viktigt att utmana sig själv och ta ut rörelserna efter förmåga.

– En av dansarna sa till mig: ”När jag går till sjukgymnasten, då är jag patient. Men när jag går till Hugo, då är jag bara dansare” berättar Kristina Ziegert.

Din dans är ljuset i mitt Parkinson-mörker.

En av dansarna till dansinstruktören Hugo Tham

Dansen ger ytterligare en dimension

Sjukgymnastik är oerhört viktigt, betonar dansinstruktören Hugo Tham. Dansen ger ytterligare en dimension. Han förklarar med ett exempel och illustrerar det med väl avvägda rörelser: ”tag ner den där stjärnan”, och så räknar han: ett, två och tre, ett, två och tre …

– Det är rytmen, musikintrycket, riktning i rummet, uttrycket och den faktiska rörelsen som hjärnan ska hålla reda på. Och så kommer dansarna ihåg att ”han sa något om en stjärna, okej, vi ska använda fantasin också”, säger Hugo Tham och fortsätter:

– När de här personerna träffar en professionell dansare, en person med en tydlig kroppskännedom och ett mycket tydligt kroppsspråk, stimuleras spegelneuronerna. Hjärnan får många fler uppdrag, mer multistimuli, fler lager i hjärnan aktiveras än när man fokuserar och tränar för styrka genom en viss rörelse. De är aldrig patienter i dansen, de är dansare! När jag frågar dem hur det var, hur det kändes när de dansade, säger de att ”jag blir inte frisk, men det känns som att hela jag får vara med”. Och om hela jag får vara med, är det chans att hela jag känner välbefinnande, vilket inte sker när man fokuserar på att träna den del av kroppen där det gör ont. Välbefinnandet i sig är en hälsoaspekt.

Dansgrupper enligt Dans för Parkinson i Halmstad

Hugo Tham, Region Halland, leder dansgrupper enligt konceptet Dans för Parkinson, där deltagarna har olika stadier av Parkinsons sjukdom. Kurserna äger, i Halmstad, rum en gång i veckan, och dansarna har hittat hit via kontakten med läkare på Hallands sjukhus Halmstad. Dansen inleds alltid i sittande ställning och kan sedan – utifrån individernas förmåga – övergå till att utföras stående, på rad, i par och så vidare. Musik, dansstilar, rekvisita, användning av rösten och annat bidrar till en enorm variation:

– Målet är att man i dansen ska överraska deltagarna. Det har också betydelse för hjärnan, nya hjärnbanor skapas på det viset. Samtidigt är dansen utformad att ha en speciell takt och musik, och ledningen ska ske av en särskilt utbildad dansare. I kursen tränas kropp, röst och gestaltning, kommenterar Kristina Ziegert.

I Halland har man genom Studieförbundet Vuxenskolan dans för Parkinson – ”röst, balans och dans”-kurser – i fyra kommuner förutom Halmstad: Kungsbacka, Varberg, Falkenberg och Laholm. Till hösten kommer Laholms-gruppen att slås ihop med en av två grupper i Halmstad.

Läs mer om Kultur och hälsa, inklusive kreativ dans, hos Region Halland.länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Dansens mervärde för Parkinsons, kort film av Region Hallandlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Empati och gemenskap

Hugo Tham berättar om den enorma empati och gemenskap som finns i dansgrupperna. Han berättar om personer som i dansen, med musiken som sällskap, med någon form av lätthet gör rörelser som de inte längre trodde sig ha förmåga till.

– Jag har 98 procents närvaro i mina kurser, och det är med en grupp människor som det kan ta tre timmar för att komma ur sängen. Ändå kommer de till dansen. Vi har en överenskommelse och det är en del av metoden: Det viktigaste är att du kommer hit, inte vad du gör här. Det finns inget rätt eller fel under mina danstillfällen, det handlar om en upplevelse utifrån personens egna referensramar, säger Hugo Tham.

Man, leende, silverhår och mörk cardigan

Hugo Tham, kulturutvecklare vid Region Halland, är utbildad vid Royal Ballet School i London och Danshögskolan i Stockholm. Han har i över 30 år frilansat som dansare, danspedagog, sångare, musikalartist och regissör/regiassistent i främst Skandinavien. Han har varit rektor vid Balettakademin Göteborg och har också stor erfarenhet av att jobba med barn och dans. Bild: Region Halland

I forskningsstudien intervjuas även anhöriga som berättar att för deras partner har dansen högsta prioritet i vardagen. De anhöriga lyfter exempelvis fram att dansen kan leda till mer glädje och ökad acceptans för sjukdomen, och ökad aktivitet inom andra områden, exempelvis i trädgårdsarbetet.

– Glädjen med dansen ger dem styrkan att leva, säger Kristina Ziegert.

Text: KRISTINA RÖRSTRÖM
Bild: DAN BERGMARK, MYMMEL BLOMBERG, LARS RINDESKOG (toppbilden), HUGO THAM och REGION HALLAND

Om ”Dans för Parkinson”

Hugo Tham ingår i ett nätverk för Dans för Parkinson enligt Dance for PD-metoden. Danskurser för personer med Parkinson, enligt den här metoden, finns förutom i Halland även i Skåne, Blekinge, Västra Götaland samt Jönköping, Stockholm, Uppsala, Örebro och Umeå.

Det är viktigt att dansledaren även har en konstnärlig identitet som dansare. Hugo Tham har själv lång och bred erfarenhet av dans som konstnärligt uttryck. Forskarna kommenterar i rapporten, som den här artikeln handlar om, att danspedagogen har en avgörande betydelse för deltagarnas upplevelse av dansen. Nätverket Dans för Parkinsons har hållit två utbildningar och totalt har ett 40-tal professionella dansare i Sverige gått introduktionsutbildningen för att få börja med dansmöten med personer med Parkinson. För att bli helt certifierad krävs en utbildning i ytterligare tre faser.

De första forskarna som samarbetade om dans och Parkinsons sjukdom med pionjärerna Mark Morris Dance Group i New York kom från Center of Excellence for Parkinson’s Disease at New York’s King’s County Hospital samt SUNY Downstate Medical Center.

Se exempel från en danskurs i New York på Youtube: Why Dance for PD®?, Mark Morris Dance Grouplänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Stor cirkel i danssal, människor på stolar

Ett tillfälle då professionella dansare går introduktionsutbildningen för att få börja med dansmöten med personer med Parkinson. Bild: Hugo Tham