Docentföreläsning om lärande och aktörskap i digitala miljöer

Grattis, Jeanette Sjöberg! Vad handlar din docentföreläsning om?

– Den blir en tidsresa om det som jag har gjort sedan min avhandling Chatt som umgängesform till idag. Jag gör ett par–tre nedslag i olika forskningsprojekt och beskriver hur jag har jobbat och ser på mitt bidrag till forskningen inom lärande och aktörskap i digitala miljöer, säger Jeanette Sjöberg och fortsätter:

– Jag har bland annat studerat barn och unga i relation till digital teknik i undervisningssammanhang, och jag jobbar med ett parallellt spår som handlar om studenter och vuxnas lärande inom högre utbildning, också med koppling till digital teknik. Villkoren skiljer sig lite åt för de olika grupperna, men de är inte väsensskilda från varandra. För tio år sedan blev jag engagerad som pedagogisk utvecklare och fick intresse för högskolepedagogisk forskning. Ytterligare ett spår är ett nyligen avslutat kommunsamverkansprojekt som fångade intressanta frågor om lärande och kommunikation. Det är spännande med digitala miljöer, men det är viktigt att som lärare inte tillföra digitala inslag bara för sakens skull utan att veta varför man gör det – att ha den pedagogiska kunskapen att se när ett digitalt verktyg tillför värde till undervisningen och när det inte gör det.

Vilken är din främsta drivkraft?

– Närheten till fältet – praktiken – att få jobba i de miljöer, exempelvis klassrum, där frågeställningarna uppstår. Som forskare är jag alltid väldigt nära empirin, jag tycker att det är spännande att grotta ner mig i data, och att få jobba med analys från olika perspektiv: ”Vad säger det här materialet beroende på vilka frågor jag ställer?” När verkligenheten och samhället förändras, förändras också villkoren för lärandet, och bidragen inom det utbildningsvetenskapliga fältet visar hur förändringsbenägna vi forskare behöver vara.

Vad har du för planer för framtiden?

– Jag vill fortsätta på de två spåren mediepedagogik inom högre utbildning respektive barn och unga i relation till digital teknik. Det högskolepedagogiska området ligger mig varmt om hjärtat, inte minst med tanke på den omställning som vi har gjort under pandemin. Det är intressant hur vi kan tänkas jobba framöver med tanke på de erfarenheter som vi har gjort. Vissa menar att det har skett en omfattande kompetensutveckling för lärare i och med den digitala omställningen, men hur ser egentligen denna kompetensutveckling ut? Forskning som kommer nu visar att den omställning som har skett snarare har inneburit en teknisk kompetensutveckling och inte nödvändigtvis en pedagogisk sådan. För att få till även pedagogisk utvecklig behövs framför allt mer tid för lärare att arbeta med digitaliseringen tillsammans. Det känns oerhört angeläget att vi nu tar vara på den tekniska kompetensutvecklingen som pandemin medfört, för att också få till en motsvarande pedagogisk utveckling, men då behöver det skapas organisatoriska förutsättningar för detta så det inte landar på den enskilde läraren.

Intervju: KRISTINA RÖRSTRÖM
Bild: MAGNUS KARLSSON