Professorsporträttet: Pernilla Nilsson tar med de egna lärarerfarenheterna i forskningen

Trots att Pernilla Nilsson bara har hunnit fylla 43 år utsågs hon nyligen till professor vid Högskolan, efter en akademisk karriär som gjorts på rekordkort tid.

Egentligen började det hela på Komvux i Halmstad 1995. Efter att ha tagit lärarexamen i matematik och naturvetenskap för årskurs 4–9 vid Göteborgs universitet, fick Pernilla Nilsson jobb som lärare i naturvetenskapliga ämnen vid vuxenutbildningen.

– Det var en enorm utmaning att göra ämnena intressanta och lätta att förstå för alla, säger hon.

Vill skapa meningsfull undervisning

Redan på den här tiden intresserade hon sig för didaktik och hur man kan öka elevernas intresse och förmåga att ta till sig naturvetenskapliga ämnen. Hon drog igång olika projekt inom problembaserat lärande, PBL, bland sina kollegor, och testade även PEEL, en australiensisk metod med där lärarna får fokusera på att reflektera kring sin undervisning.

– Jag älskade läraryrket och hade egentligen aldrig några planer på att börja forska. Båda mina föräldrar har disputerat och jag skulle då sannerligen inte bli någon tråkig forskare.

Men så fick hon möjlighet att hoppa in som timlärare i didaktik på lärarutbildningen vid Högskolan. Kort därefter födde Pernilla Nilsson sin andra dotter och under föräldraledigheten läste hon in en magisterexamen i utbildningsvetenskap, inriktning praktisk pedagogik i Malmö.

Till Komvux kom hon aldrig tillbaka. Däremot etablerades hon som lärare på Högskolan och fick vara med och bygga upp de naturvetenskapliga utbildningarna. Inte minst startade hon Hjärnverket, som har blivit en populär experimentverkstad dit barngrupper kommer för att experimentera i naturvetenskapliga ämnen tillsammans med högskolestudenterna.

Följer lärare och elever i undervisningen

I september 2003 blev hon antagen till Nationella forskarskolan i naturvetenskapens och teknikens didaktik vid Linköpings universitet. Fem år senare disputerade hon på avhandlingen ”Learning to teach, teaching to learn”.

– Jag tittade på relationen mellan ämnet och ämnesdidaktiken. Många studier visar att lärare misslyckas fullkomligt med att få undervisningen i naturvetenskapliga ämnen att kännas meningsfull för eleverna, och det har hela tiden varit fokus för min forskning. Många lärare tror att det räcker med att bara kunna sitt ämne, men så är det ju inte alls.

I ett av sina forskningsprojekt följde Pernilla Nilsson tre högstadielärare i fysik vid en skola i Halmstad under två år. Fokus låg på det kollegiala, lärarna planerade sin undervisning tillsammans, sedan filmade Pernilla Nilsson lektionen.

– Därefter tittade vi tillsammans på filmen, analyserade lektionen och diskuterade hur lärarna kunde utveckla undervisning innan det var dags för nästa lärare att genomföra samma lektion. En sak som kom fram var att lärarna inte alltid är medvetna om hur eleverna uppfattar lektionsinnehållet.

Hon säger att det är en stor fördel att själv ha en bakgrund som lärare i de här sammanhangen.

– Jag har egna erfarenheter som jag har nytta av. Jag har dessutom låtit lärarna vara medforskare i projekten, samtidigt som eleverna har fått vara delaktiga och tycka till. Det tror jag är viktigt för att skapa förtroende.

Problemet ligger ofta hos lärarna

En slutsats som Pernilla Nilsson har dragit av sin forskning är att problemet sällan ligger hos eleverna, utan snarare hos lärarna som inte alltid reflekterar över vad det är som gör det lätt eller svårt för eleverna att lära sig inom ett visst område. I de tidiga skolåren saknar också många lärare naturvetenskapliga ämneskunskaper.

– Många lärare utgår från att ”atomer lärde eleverna sig om i sexan”. Man tar deras kunskapsnivå för given och tar inte reda på hur det faktiskt ligger till. En annan orsak till misslyckande är att lärarna ofta refererar till sin egen vardag i stället för elevernas när de ger exempel från verkligheten samt att naturvetenskapen ofta blir väldigt abstrakt för eleverna.

Pernilla Nilson har också låtit sina egna lärarstudenter vid Högskolan ingå i forskningsprojekten. Hon har uppehållit sig mycket kring frågor som hur man förbereder dem inför den komplexa undervisning de så småningom ska bedriva som utexaminerade lärare.

För ett drygt år sedan skrev hon en kunskapsöversikt för lärare, ”Att se helheter”, vars första 15 000 exemplar tog slut direkt.

– Många lärare är duktiga på att undervisa, till exempel om atomer, men de sätter inte kunskapen i ett sammanhang. Och det är där jag anser att man måste börja. Det är till exempel mycket lättare för elever att intressera sig för växthuseffekten. Sedan kan man gå vidare med vad koldioxid är för något och bryta ned undervisningen på partikelnivå.

Snabb karriär

År 2008 blev Pernilla Nilsson lektor och 2010 docent. I augusti förra året lämnade hon in en professorsansökan, som hon vid det laget hade jobbat med under ett halvår. I samma veva utsågs hon till ”excellent lärare”, en utmärkelse där man får intyg för sin pedagogiska skicklighet.

I mars i år gick professorsansökan igenom och även om installationen inte sker förrän i november kan hon i dag titulera sig professor i naturvetenskapernas didaktik.

– Att jag har blivit professor så tidigt i livet tror jag handlar om jag är ganska effektiv och har publicerat mycket internationellt. Jag är dessutom tävlingsmänniska och har alltid gillat att tävla mot mig själv, säger hon och fortsätter:

– Jag tror att jag som professor har större möjligheter att verkligen skapa förändring. Jag försöker att inte vara högtravande när jag skriver, jag menar att man ska förhålla sig akademiskt till sina ämnen men ändå skriva så att alla förstår. Min forskning är ju till stor del till för lärare och lärarutbildare och det är viktigt att kunna kommunicera på ett sätt som gör mina resultat begripliga.

Hon ser även fördelar med professuren för Högskolan.

– Det är sällsynt med professorer inom ämnet överlag i Sverige och därför känns det extra roligt. Naturvetenskaplig undervisning är ofta i blickpunkten. Skolan och frågor som rör dagens lärarutbildningar är dessutom viktiga och aktuella nationellt. Här är det viktigt att Halmstad är med i utvecklingsarbetet.

Många administrativa uppdrag

Parallellt med anställningen vid Högskolans lärarutbildning, har Pernilla Nilsson en rad andra uppdrag. Sedan januari 2012 är hon ordförande i lärarutbildningsnämnden och det uppdraget har kommit att involvera henne i flera andra uppdrag, bland annat inom ARC13 (som går ut på att utvärdera all forskning vid Högskolan), ledningsrådet, arbetet med Högskolans forsknings- och utbildningsstrategi samt som ledamot i utbildningsnämnden och kvalitetsrådet.

– Det ger en bra insikt och kunskap om vad som händer på hela Högskolan. Jag gillar att jobba med intern samverkan och tror vi kan stärka varandras kompetenser över sektionsgränserna och skapa kreativa mötesplatser.

Text: HANNA JOHANSSON
Bild: ANDERS ANDERSSON och IDA LÖVSTÅHL