Rätt kemi när lärare och elever undervisar tillsammans – ny forskning om coteaching
Genom att undervisa tillsammans med två gymnasielever kan en erfaren lärare förbättra undervisningen och samtidigt lära sig mycket nytt. Det visar ny forskning från Högskolan i Halmstad, där Felix Schultze har tittat närmare på lärarens perspektiv på kemiundervisning och så kallad coteaching.
"I coteaching-konceptet ingår att alla är vinnare. Ett plus ett blir tre i det här fallet."
– Felix Schultze
För fyra år sedan började Felix Schultze, som är ämneslärare i kemi och biologi på gymnasiet, att forska i naturvetenskapernas didaktik inom forskarskolan FontD, som Högskolan i Halmstad är knuten till.
– På Kattegattgymnasiet, där jag arbetar, jobbade vi med SI, Supplemental Instructions* i ett par år som komplement till den vanliga undervisningen. Det flöt på bra, samtidigt som det var frustrerande för oss lärare eftersom det ingår i konceptet att SI-ledaren, en äldre elev, ledder SI-mötet utan lärarens närvaro. Vi kunde inte ta del av de diskussioner som uppstod om vad det är som eleverna inte förstår och vad de behöver få förklarat mer, säger Felix Schultze.
– Då väcktes tanken hos mig att undersöka fenomenet närmare, hur coteaching med hjälp av äldre elever kan vara ett sätt att få veta hur eleverna tänker och vilka svårigheter de har att förstå naturvetenskapliga begrepp.
Coteaching lärorikt för läraren
Coteaching, eller så kallat tvålärarsystem, finns det en del erfarenhet av i Sverige, och det har under senare år även nämnts i den politiska debatten som ett sätt att höja kvalitén i undervisningen. Tvålärarsystem handlar vanligen om att två eller flera professionella lärare gemensamt ansvarar för planering, undervisning och utvärdering i en klass. Vad som är mindre vanligt är coteaching där lärare och äldre studenter utgör ett team. Få vetenskapliga studier är dessutom gjorda av hur lärarna upplever och lär sig av det här upplägget, och det är just det som Felix Schultze har tittat närmare på.
Felix Schultze´s studie visar på ett mycket lyckat koncept när en erfaren lärare i kemi tillsammans med två äldre gymnasieelever från årskurs tre, planerade, genomförde och utvärderade lektioner i en årskurs ett klass på det naturvetenskapliga programmet.
– Det var fantastiskt hur mycket den erfarna läraren lärde sig under studiens gång. Och även jag, som är en gammal lärarräv, lärde mig väldigt mycket om undervisning när jag gick igenom och analyserade materialet till studien, säger Felix Schultze.
Att prata begrepp och ord
En viktig skillnad som de äldre eleverna bidrar med är samtalet om naturvetenskapliga begrepp.
– När lärare och elever satt och planerade lektioner kom de in på olika begrepp. Kollegor emellan pratar vi också om hur vi ska lägga upp undervisningen. Men med de äldre eleverna i gruppen pratade de om just begrepp och hur yngre elever resonerar. Läraren fick ta del av de äldre elevernas egna erfarenheter och fick svar på många frågor som läraren inte kände till tidigare, frågor som: ”Varför är detta svårt? Hur kan det förklaras?”
De äldre eleverna kunde alltså sätta fingret på problem som lärarna inte riktigt uppfattade:
– Vissa ord eller begrepp inom naturvetenskapen hittades på i forskarmiljön för kanske 100 år sedan. När begreppen används i dagens undervisning med ungdomar blir det lätt missförstånd.
En fråga om referensramar
Ett exempel är begreppet elektronegativitet, som handlar om hur atomer attraherar elektroner.
– Det är ett viktigt begrepp för att förstå hur atomer håller ihop, men det framgår inte av ordet vad det handlar om. Är elektronegativitet något negativt, frågar sig kanske eleven? När de äldre eleverna pekade på detta, kunde man i klassen reda ut begreppet och läraren kunde föregripa missförstånd. Enskilda ord eller begrepp kan blockera förståelsen för resten av undervisningen och just detta exemplet finns inte tidigare beskrivet i litteraturen.
– Vi har olika referensramar och de ramarna förändras hela tiden. Eleverna som jag hade i början på exempelvis 1980-talet har inte samma referensramar som eleverna i dag. Som lärare är det lätt att ta för givet hur elever uppfattar saker.
De båda äldre eleverna i studien kunde däremot titta tillbaka på situationen när de själva introducerades för begreppen. Det visade sig också att de, även om det var duktiga elever, själva hade missuppfattat ett och annat begrepp och att de felaktiga bilderna hängde kvar i viss mån. Det gav ännu mer näring till läraren att förklara på ännu bättre sätt för de yngre eleverna.
Utanför bekvämlighetzonen
En annan fördel med coteaching var att de äldre eleverna tog initiativ till att testa nya grepp i undervisningen, exempelvis att använda rollspel för att illustrera kemisk bindning. De uppmuntrade läraren och ”puttade ut henne” lite grann utanför hennes bekvämlighetszon. De äldre eleverna fanns på plats och hjälpte läraren i klassrummet när det var dags att illustrera det kemiska begreppet med hjälp av rollspelet.
Eleverna och läraren jobbade tillsammans i klassrummet, och de turades om att hålla i olika moment.
– När årskurs tre-eleverna gick runt och hjälpte till märkte de själva att de yngre eleverna vågade ställa fler frågor till dem, förmodligen därför att de äldre eleverna inte uppfattas som bedömare och betygsättare.
Läraren i studien lärde sig en hel del genom att samarbeta tätt med de äldre eleverna, och hon tyckte dessutom att det var väldigt roligt. Det passar dock inte lärare som föredrar att jobba på som de alltid gjort, eller bakom stängda dörrar.
– För att jobba med coteaching gäller det att vara prestigelös och vilja lära sig. Det är en förutsättning att vilja öppna sig, utvecklas och kunna samarbeta. Läraryrket är traditionellt mycket ett ensamjobb, men vi har mycket att vinna på att samarbeta med andra även i klassrummet. Studier visar att det finns många fördelar för eleverna med coteaching; elevresultaten förbättras eftersom olika personer förklarar på olika sätt och det finns större möjlighet att dela upp elevgruppen.
I Felix Schultze´s studie lärde sig även de äldre eleverna mycket.
– I coteaching-konceptet ingår att alla är vinnare. Ett plus ett blir tre i det här fallet.
Fungerar i många ämnen
Felix Schultze har fokuserat på kemiundervisning, och mer specifikt kemisk bindning.
– Men de här erfarenheterna kan tillämpas i vilket ämne som helst, inte minst om det finns svåra begrepp och i ämnen där det är viktigt att eleverna får komma till tals och förklara vad som är svårt, säger han.
"Läraren fick ta del av de äldre elevernas egna erfarenheter och fick svar på många frågor som läraren inte kände till tidigare, frågor som: ”Varför är detta svårt? Hur kan det förklaras?”"
Läraren som studerades i Felix Schultzes forskningsarbete tyckte att coteaching var otroligt givande.
– Tiden att sitta och prata var värd så mycket, hon lärde sig mycket, säger hon själv, och ändrade sitt sätt att undervisa i vissa fall, exempelvis genom att använda sig av mer rollspel. Jag har också blivit inspirerad i min egen undervisning och använder mer rollspel. Att använda hela kroppen ger andra sätt att lära och komma ihåg på, säger Felix Schultze.
– En intressant fortsättning på min studie skulle kunna vara att studera klassrumsinteraktionen, hur de två äldre eleverna och läraren agerar i klassrummet. Exempelvis kan man titta på vilka frågor eleverna ställer till läraren och vilka de ställer till den äldre eleven, säger Felix Schultze, som snart försvarar sin licentiatuppsats om coteaching.
Text: KRISTINA RÖRSTRÖM
Bild: KRISTINA RÖRSTRÖM och ISTOCK (toppbilden)
*Supplemental Instruction, SI, går ut på att en mer erfaren elev, SI ledare, leder en studiegrupp med yngre elever och guidar och stöttar dem med olika verktyg så att de själva kan ta ansvar för sin inlärning. SI är ett frivilligt komplement till övrig undervisning.