Beröm istället för utveckling i musikutbildning för blivande lärare
Studenterna får uppmuntran och stöd, men kritiska eller utvecklande kommentarer tystas ofta ner. Det visar en ny avhandling av Monica Frick Alexandersson, som undersökt undervisningen i ämnet musik för blivande lärare.
Ofta undviker både lärare och kurskamrater att diskutera vad studenterna skulle kunna utveckla eller förbättra.
Monica Frick Alexandersson, universitetsadjunkt
– Avsikten verkar vara att försöka reducera rädslor som lärarstudenter uttrycker eller antas ha inför deltagande i musikaktiviteter. Det förvånar mig att den här tystnadskulturen och den ensidigt positiva bedömningskulturen får så stort utrymme i lärarutbildningen vid de lärosäten som jag studerade, säger avhandlingens författare Monica Frick Alexandersson, universitetsadjunkt vid Högskolan i Halmstad och som nyligen disputerat i utbildningsvetenskap vid Göteborgs universitet.
Monica Frick Alexandersson har skrivit avhandlingen Omsorg, välvilja och tystnadskultur. Diskursiva dilemman och strategier i lärarutbildningens undervisningspraktik i musik mot yngre åldrar
Musik inom lärarutbildningen
Hon har undersökt hur undervisningen i musikämnet ser ut inom lärarutbildningen med inriktning mot förskola och årskurs 1–3. Undersökningen baseras på videodokumentationer och fältanteckningar som för några år sedan samlades in under en treårsperiod på flera olika svenska högskolor.
Resultatet visar att två övergripande idéer präglar undervisningen. Den ena framträder främst i undervisningssituationer, där läraren undviker att studenterna exponeras i vissa moment som antas kan vara känsliga att redovisa inför klassen. Det kan till exempel handla om deras osäkerhet inför att sjunga eller spela ett instrument.
− Ofta undviker både lärare och kurskamrater att diskutera vad studenterna skulle kunna utveckla eller förbättra. Istället pratar man om det som fungerade väl under aktiviteten eller om studenternas mod, eftersom de i alla fall vågade prova trots bristande förkunskaper i musik.
Den andra övergripande idén handlar huvudsakligen om att stötta studenter som oroar sig för examinationer och redovisningar. Till exempel kan en examination i gitarrspel genomföras i stor grupp så att inte alla studenter behöver spela de ackord på gitarren som upplevs som svåra. Studenterna får veta i förväg att deras gitarrspel inte kommer att bedömas individuellt. Istället betonas att studenterna känner gemenskap och har roligt.
Omsorg och välvilja
Monica Frick Alexandersson kallar i sin avhandling dessa mönster för ”Omsorgsdiskursen” respektive ”Välvillighetsdiskursen”. Båda kan tolkas som en del av en underförstådd rådande bedömningskultur där lärarna har överseende med studenternas svagheter och kompenserar för dessa.
− På det viset styrs diskussionen till andra områden än de som studenterna skulle kunna utveckla, säger Monica Frick Alexandersson.
Studien visar i vilken hög grad dessa mönster formar undervisningen. De tar sig olika uttryck i undervisning och examinationer, men förekommer vid alla lärosäten som undersöktes.
– Det förvånade mig att så många studenter uttrycker ett bristande självförtroende vid genomförandet av musikaliska aktiviteter. Många tycker också att det är svårt att omsätta teoretiska och praktiska musikkunskaper från utbildningen under sina praktikperioder i förskola och skola, säger Monica Frick Alexandersson.
Text: GÖTEBORGS UNIVERSITET
Bild: ISTOCK samt MAGNUS KARLSSON