AI-drivna tjänster med människan i centrum

– Artificiell intelligens (AI) har länge haft ett högteknologiskt och ganska otillgängligt skimmer över sig. Jag har genom boken velat avmystifiera och göra AI-teknologier mer tillgängliga och värdeskapande. Det kräver förstås inte bara teknisk kunskap, utan också en förståelse för hur teknologin kan samverka med människan. Boken handlar om hur man designar AI-drivna tjänster där upplevelse och nytta för människan står i centrum.

Vem tycker du bör läsa boken?

– Bland annat yrkesverksamma designer som vill bredda sin designkompetens och kreativitet. Den fungerar också som kurslitteratur inom informatik, datavetenskap och människa–maskininteraktion. Egentligen kan alla som på något sätt kommer i kontakt med AI i sin verksamhet inklusive beslutsfattare, analytiker och AI-programmerare mycket väl ha nytta av att förstå design av AI-drivna tjänster utifrån ett användbarhets- och användarupplevelseperspektiv.

Hänger boken ihop med din forskning på Högskolan på något vis? Hur?

– Jag har sedan min doktorsavhandling 2007 arbetat med AI i olika former och hållit mig uppdaterad inom fältet. Det senaste initiativet är AI.m-projektet som Högskolan genomför tillsammans med företagsinkubatorn HighFive och flera designbyråer. Där arbetar vi konkret med hur design och AI samverkar.

Vill du berätta mer om AI.m-projektet?

– Idén med AI.m är att stärka halländska företags konkurrenskraft och kompetensutveckling genom att rusta dem för att skapa värde och nytta med AI-drivna tjänster. För att lyckas med detta sätter vi upp team som består av innovationsledare, tjänstedesigner, UX-designer och AI-experter som tillsammans med små och medelstora företag i Halland tar fram prototyper för AI-drivna tjänster. Det gör att vi kan para ihop dem med den djupa AI-kompetens som Högskolan har genom vår forskning om digital tjänsteinnovation och därmed skapa direkt värde för våra halländska företag.

Vad innebär ett ”människocentrerat designperspektiv på AI”?

– Det innebär att man börjar med att undersöka effekt för människa och verksamhet först, och anpassar lösningar därefter. Det kan låta självklart, men i praktiken är det väldigt vanligt att man kommer med en redan färdig teknisk lösning som man tror löser problemet trots att man inte riktigt undersökt problemställningen på djupet.

Har du något exempel på det?

– Ett exempel är när vi skulle utveckla ett AI-stöd för akutsjukvården. Den ursprungliga idén var att avlasta sjuksköterskorna vid den initiala kontakten med patienterna, vid den så kallade vitalparametertagningen, genom att prioritera patienterna utefter vårdbehov och på så vis effektivisera kön. Med hjälp av en avancerad kamera med olika sorters sensorer och en lärarledd maskininlärningsmodell i självbetjäningskiosker som var placerade redan i väntrummet skulle det vara möjligt att utföra en så kallad triagebedömning. Triage innebär att man mäter vitalparametrar som till exempel andningsfrekvens, syresättningsgrad i blodet, puls, och blodtryck. Då vi genomförde de första prototyptesterna i en autentisk miljö (dock utan riktiga patienter) verkade både informationsflöde och självtriage fungera utmärkt.

Berätta mer!

– Sjuksköterskorna behövde inte utföra lika många tester eller röra sig lika mycket mellan mottagningsrum och väntrum vilket sparade en hel del tid. Däremot visade det sig att den ”kliniska blicken” genom detta gått förlorad. Det den syftar på är den tysta kompetens som vårdgivare bygger upp genom erfarenhet som gör att de känner av subtila skiftningar i kroppsspråk, en patients minspel, känslan av att något är onormalt eller normalt. Detta är viktigt i all form av vård, särskilt i akutvården där tid och snabba ingripanden kan vara kritiska. Den direkta kontakten med vårdpersonalen kan dessutom ge en lugnande effekt på patienten. Det gjorde att vi tog fram en ny design för självtriage som inte helt uteslöt sjuksköterskornas kontakt med vare sig väntrummet eller med patienterna. Tvärtom designades AI-stödet så att väntrumsvändorna i stället kunde fokusera på att träna och förstärka vårdpersonalens kliniska blick eftersom de nu kunde lägga mindre tid på vissa av de praktiska handgrepp som triagebedömningen består av.

Avslutningsvis, vilken roll har AI i framtiden?

– Det råder ingen tvekan om att artificiell intelligens kan användas för att förbättra många av dagens system och tjänster och också erbjuda helt nya tjänster, men de måste designas i samspel med dem som skall komma att använda eller på annat sätt kommer i kontakt med tjänsten.

Text: ANNA-FRIDA AGARDSON
Foto: PONTUS WÄRNESTÅL och HELENA BENGTSSON