Professorsporträttet: Åsa Andersson försöker knäcka koden till autoimmuna sjukdomar
Varje år drabbas ett antal svenskar av autoimmuna sjukdomar såsom typ 1-diabetes, MS och reumatiska sjukdomar. Än i dag är det okänt vad som får immunförsvaret att attackera den egna kroppen så att sådana tillstånd uppstår. Åsa Andersson och hennes forskarkollegor arbetar för att hitta möjliga orsaker och hur de kan behandlas.
Det vi studerar är vilka effekter som kan uppnås genom fysisk aktivitet och träning för att motverka inflammatoriska tillstånd som leder till reumatiska sjukdomar.
Åsa Andersson, professor i biomedicin
Det var under läkarutbildningen i Umeå som Åsa Andersson först kom i kontakt med forskning kring immunologi och typ 1-diabetes. Hon hade tidigare en utbildning som biomedicinsk analytiker och erfarenhet av arbete som laboratorieassistent under några år, så när hon blev tillfrågad att delta i laboratoriestudier kring immunologi nappade hon direkt. Det ledde så småningom till att hon hoppade av läkarutbildningen för att i stället påbörja forskarstudier inom immunologi.
– Jag kände att det var forskningen som lockade mest, konstaterar Åsa Andersson. Vi hade läst några kurser i immunologi under grundutbildningen i medicin och det var ett ämne som intresserade mig mycket. Avhandlingen blev klar 1993, då jag fick en doktorsexamen inom molekylär bioteknologi.
Det är alltså forskning på molekylär nivå som Åsa Andersson ägnar sig åt – och mycket av arbetet sker i laboratoriemiljö, där proteiner som påverkar aktiviteten i immunceller studeras.
– När jag forskade kring typ 1-diabetes på 1990-talet upptäckte vi att musungar som behandlades med en viss typ av antikroppar kunde undgå att drabbas av sjukdomen. Den upptäckten var förmodligen ett bidrag till den kunskap som numera finns kring intravenös antikroppsbehandling som ges i vissa autoimmuna sjukdomar.
Åsa Andersson har utöver sitt forskarintresse ett stort intresse för samhällsfrågor.
Efter en flytt till Lunds universitet övergick Åsa Andersson till att bedriva forskning kring andra autoimmuna sjukdomar, såsom multipel skleros (MS) och ledgångsreumatism. De genetiska studier som hon ägnade sig åt ledde fram till att medicin som används för cancerbehandling kanske också skulle kunna användas för att påverka den cellsignalering som ligger bakom autoimmuna sjukdomar.
– Vi lyckades också identifiera ett protein som påverkar hur olika gener slås på och av, vilket i sin tur påverkar aktiviteten i vissa immunceller, berättar Åsa Andersson. Det här har stor betydelse, eftersom det är just immuncellerna som attackerar de vävnader i kroppen som skadas vid autoimmuna sjukdomar. Den forskning jag inledde i Lund fortsatte jag sedan att utveckla vid Köpenhamns universitet, där vi kom fram till de här resultaten.
Forskning i samarbete med Spenshult
Till Lund kom Åsa Andersson efter en tvåårig postdok-tjänst i Frankrike, där hon medverkade i forskning kring immundefektsjukdomen X-linked SCID (Severe Combined Immunity Deficiency). Därefter har hon under ett flertal år arbetat vid Köpenhamns universitet, Institutionen för farmakologi och läkemedelsdesign, med uppdrag bland annat som sektionsledare och som ledamot i institutionens ledningsgrupp. Sedan hösten 2020 är hon verksam som professor i biomedicin vid Högskolan i Halmstad, och är för närvarande aktuell med ett forskningsprojekt som sker i samarbete med bland andra FoU Spenshult och reumatologen vid Lunds universitet.
– Det vi studerar är vilka effekter som kan uppnås genom fysisk aktivitet och träning för att motverka inflammatoriska tillstånd som leder till reumatiska sjukdomar, berättar Åsa Andersson. Projektet, som finansieras av bland annat Reumatikerförbundet, är ett försök att översätta den kunskap vi har utvecklat genom tidigare studier till vilka effekter som kan uppnås hos människor genom fysisk aktivitet. En försöksgrupp av unga personer med en inflammatorisk ryggsjukdom har fått genomföra ett pass med högintensiv träning och sedan har vi med hjälp av blodprover före och efter träningen kunnat mäta nivåer av pro- och anti-inflammatoriska proteiner hos dem. I förlängningen planerar vi för en lite längre interventionsstudie, där ett antal personer får träna på liknande sätt under flera månader – vilket ger oss möjlighet att mäta mer långsiktiga effekter. Kunskapen som genereras ur projektet är viktig inte bara för motverka reumatiska sjukdomar, utan också för att träningen kan ge effekter på den samsjuklighet som finns med kardiovaskulära sjukdomar.
I projektet ingår också Charlotte Olsson och Emma Haglund, som också är verksamma vid Högskolan i Halmstad.
– Man får gräva där man står, konstaterar Åsa Andersson. I Halmstad har vi ju inte möjligheter att bedriva försök på möss och därför har min forskning tagit en lite annan riktning än tidigare.
Engagemang för kvinnor inom den akademiska världen
Förutom sin forskning har Åsa Andersson ett starkt intresse för samhällsfrågor, inte minst när det gäller kvinnors rättigheter och möjlighet till en karriär.
– Det börjar bli ganska tröttsamt att se hur långsamt det går med utvecklingen av kvinnors möjligheter, menar Åsa Andersson. Inom akademin är det exempelvis tydligt att kvinnor ofta får ägna sig åt det vi kan kalla för akademiskt hushållsarbete. Det vill säga, på en avdelning finns en stor mängd arbetsuppgifter som måste utföras av någon – men som inte ryms inom några formella uppdrag. Det kan vara sådant som sociala aktiviteter, anordning av seminarieserier och mycket annat. Saker som bidrar till att lyfta en avdelning eller verksamhet, men som sällan belönas. Det är otroligt viktigt att ledningen uppmärksammas på allt arbete som utförs i det tysta, liksom att låta kvinnor få komma till tals i olika sammanhang och göra sig hörda.
I rollen som professor ser Åsa Andersson därför att det är viktigt att vara en förebild för yngre kvinnliga kollegor.
– När det gäller andelen kvinnliga professorer är det exempelvis inte jämställt än – och det märks särskilt inom naturvetenskapliga ämnen, konstaterar hon.
Förutom sin roll som professor innehar Åsa Andersson ordförandeskapet i rekryteringskommittén och sitter även med i forskarutbildningsutskottet.
– De här uppdragen är viktiga och dessutom väldigt roliga att arbeta med. I den rollen som jag har i rekryteringskommittén bidrar jag till att lärosätet kan lyckas knyta till sig den kompetens som vi behöver framöver. Och när det gäller forskarutbildningen är mitt mål att lyfta fram de duktiga doktorander som vi har hos oss, även om de kanske inte alltid är inskrivna hos oss.
Text: MATTS SKAGSHÖJ
Bild: DAN BERGMARK, MATTS SKAGSHÖJ och ANDERS ANDERSSON