header-pattern-bg

Professorsporträttet: Sylvana Sofkova Hashemi vill stödja lärarna i deras arbete

Del av profilområde Smarta städer och samhällen

Språk i många nyanser är viktigt för Sylvana Sofkova Hashemi, ny professor i digitalt lärande vid Högskolan i Halmstad. Mångfalden av sätt som inte minst barn och unga uttrycker sig på, där text och tal blandas i multimodala konstellationer med foton, symboler och musik, intresserar henne. Även lärares perspektiv och frågor fångar hennes uppmärksamhet och ett av områdena är didaktisk design – när ämne, rum och teknik samspelar i skolan.

Det finns ett behov i skolan av att utveckla textkompetenser för att förstå och kommunicera multimodalt.

 

Sylvana Sofkova Hashemi, professor i digitalt lärande

Sylvana Sofkova Hashemi har lång erfarenhet av att bedriva praktikutvecklande skolforskning med fokus på digitalisering och därför blev hon glad när hon såg att Högskolan i Halmstad sökte en professor i digitalt lärande.

– Jag tänkte att det är ju precis det som jag håller på med, säger hon.

Språk, teknik och lärande i kombination har alltid varit viktigt för Sylvana Sofkova Hashemis forskningsfokus. Hon talar sju språk, att hon har intresse och öra för språk kan därmed vara fastslaget. Hon är utbildad datalingvist – numera heter det språkteknolog – en vid den tiden ny utbildning som väckte 19-åriga Sylvanas nyfikenhet: den teknologiska inriktningen i kombination med att utbildningen gavs i Göteborg. Valet medförde ett naturligt sätt att flytta från hemmet i Uppsala.

Skriftspråk och sociala medier

Forskarbanan inleddes med fokus på literacy (läskunnighet) och särskilt skriftspråkande. Sin doktorsavhandling skrev Sylvana Sofkova Hashemi om hur barns skrivande stöds av digitala språkgranskningsverktyg för grammatik.

– Skrivverktygen var inte anpassade för elever i årskurs 4–6 och i stället för att förstå vad verktygen kunde erbjuda stängdes programmen av för eleverna. Den tendensen ser jag hela tiden. Se på debatten om mobiltelefonen, man förbjuder i stället för att hantera frågan i skolan och diskutera vad tekniken erbjuder och betyder för oss människor.

Elever på rad med bärbara datorer framför sig

”Det kommer då och då larmrapporter om att barn och unga läser alldeles för lite i dag, och det gör de säkerligen. Men frågan är om läsning är något annat för den uppväxande generationen? Vi behöver tänka om: vad tycker våra barn är läsning? Det kanske är nästa forskningsprojekt?" funderar Sylvana Sofkova Hashemi.

Efter disputationen studerade hon språkande och strategier i sociala medier i ett projekt finansierat av Vetenskapsrådet. Det handlade om att vuxna var oroliga över att barnen förstörde sitt språk genom att skriva på internet och sms, som vid millennieskiftet kostade relaterat till längden på meddelandet. Barns och ungas kreativitet visade sig delvis komma från den begränsningen, de anpassade texten efter utrymmet, kostnaden och vem sms:et var riktat till. Under flera år följde Sylvana Sofkova Hashemi elevers skriftspråkande på olika arenor i och utanför skolan.

– Då var det Lunarstorm som gällde för unga, det var som ett krypin för kompisar och vi såg att elever i tonåren var otroligt kreativa och använde förkortningar, versaler och emellanåt nästan poetiska uttryck. Samtidigt såg vi i intervjuerna med de omkring 80 eleverna att de i många sammanhang var måna om att skriva korrekt svenska.

Hon har också studerat hur appar i mobiltelefonen kan användas vid integration av nyanlända vuxna och såg att apparna inte var anpassade för de nyanländas behov.

– Vad gäller lärarna som de nyanlända mötte såg vi att de behöver ta reda på vad tekniken kan erbjuda, och utveckla undervisningen på det viset.

Lärare i skägg och blå skjorta ler och pekar ut mot en klass med elever som räcker upp händerna

"Jag vill stödja lärarens arbete, där tycker jag att jag kan bidra" säger Sylvana Sofkova Hashemi.

Lärarnas frågor och perspektiv

Sylvana Sofkova Hashemis forskning har utvecklats alltmer till lärarnas frågor och perspektiv, frågor om didaktik och praktikutvecklande forskning, främst kopplat till digitalisering. Hon ser att det inte alls är ovanligt att en lärare får till sig ett digitalt verktyg – själva hårdvaran – och sedan anses digitaliseringen vara på banan. ”Check på den”, så att säga.

– Jag vill stödja lärarens arbete, där tycker jag att jag kan bidra. Digitalisering är en komplex fråga. Med digitala verktyg och appar behöver man komma underfund med hur de ska användas och vilka elever som gynnas av dem. Man behöver inte göra på samma sätt för alla elever.

Jag gillar att gräva ner mig in i detaljer och att se mönster, att möta lärare och elever och se vad som händer.

I ett EU-finansierat projekt i samarbete mellan Sverige, Danmark och Norge har Sylvana Sofkova Hashemi jobbat med att ta fram modeller för hur man ska implementera teknologier i undervisningen. I boken Digital kompetens för lärare, som hon är redaktör för, diskuteras bland annat vad lärare och skolledning behöver känna till för att kunna bidra till en forskningsbaserad utveckling av elevers och lärares digitala kompetens. I boken Kollaborativ undervisning i digital skolmiljö, som Sylvana Sofkova Hashemi är redaktör för, diskuteras frågor som: hur kan man som lärare använda digitala verktyg i designen av sin undervisning och hur ska man använda dem så att de ger det bästa mervärdet? Ramverket som beskrivs i boken, de så kallade tanketärningarna, lyfter de didaktiska aspekterna på undervisning genom att kombinera innehåll och mål i ämnet med pedagogiska strategier och teknikanvändning.

Forskar om skolors design

I det aktuella forskningsprojekt DigiFLEX: Digital praktik i flexibla klassrum – didaktisk design i samverkan inom ULF (som står för utveckling, lärande, forskning – regeringens satsning på praktiknära forskning) som Sylvana Sofkova Hashemi leder, undersöker forskarna hur skolors design påverkar undervisningen och lärandet. Hon följer nybyggda skolor som har satsat på modern utformning med flexibla lärosalar och vrår. Dessa har utrustats med digital teknik, med möjlighet till stor rörlighet och med möbler i olika storlek och form.

Flicka/ung kvinna sitter i gul "sittsäck" och studerar.

Nybyggda skolor som studeras utrustas med möjlighet till stor rörlighet och med möbler i olika storlek och form. (Bilden är inte från någon av skolorna som ingår i forskningsprojektet.)

– Skolorna byggs utifrån ett ideal likt OECD:s nyckelkompetenser för 2000-talet där kreativitet, digitalisering och kritiskt tänkande lyfts fram. Tillsammans med lärare utvecklar vi didaktiska modeller. I den förändrade lärmiljön erbjuds nya förutsättningar för undervisning. Samtidigt blir detta en utmaning för lärare som är vana vid traditionella klassrum.

Och detta för oss tillbaka till det viktiga språket. Även de textvärldar som dagens barn och unga rör sig i och utvecklar sitt språk genom erbjuder – i takt med att tekniken utvecklas – många och olika sätt att uttrycka sig på. Texterna har blivit mycket mer multimodala – förutom tal och skriven text innefattar de exempelvis symboler, foton, film, animeringar, musik och design av dessa.

Textkompetens en demokratifråga

– Det finns ett behov i skolan av att utveckla textkompetenser för att förstå och kommunicera multimodalt. Det är en demokratifråga att förstå information och navigera säkert i ett alltmer komplext samhälle, och viktigt att kunna tolka, kritiskt granska och delta i kommunikation.

Med digitala verktyg i klassrummet behöver skolan uppmärksamma vad eleverna kommunicerar och möta detta med en pedagogik som omfattar hela språkanvändningen och kommunikationen.

– Utifrån lärarnas perspektiv måste vi utveckla en praktik, både i själva undervisningen och även ett professionellt språk för hur vi gör bedömningar. Eleverna har tillgång till olika uttrycksformer och då är det viktigt att också ge ”kredd” för det. Pedagogen får inte hamna i att bara bedöma det som eleven har skrivit eller berättat utan att titta på vad som sägs i bilden eller filmen som de har skapat. Också läraren behöver se helheten och utnyttja olika uttrycksformer för att berätta.

Leende kvinna, långt hår, mönstrad blus och mörkblå kavaj

Att bli professor tycker Sylvana Sofkova Hashemi är underbart och omtumlande. Det är en bekräftelse på det som hon har ägnat sig åt under många år, och även en titel som förpliktigar och medför ansvar. Särskilt spännande är det att vara på plats på ett nytt lärosäte där digitaliseringen i samhället är central. ”Att arbeta med frågor kring digitalisering i skolan och lärarutbildning ligger mig varm om hjärtat, jag tycker att jag har det bästa jobbet och det är både en fördel och nackdel. När jag är ledig är det familjen som tar plats, och jag promenerar i skogen och är lite kreativ – jag målar gärna.”

Detaljer och mönster

Sylvana Sofkova Hashemi drivs av nyfikenhet och den potential som hon ser i människor hon möter.

– Jag gillar att gräva ner mig in i detaljer och att se mönster, att möta lärare och elever och se vad som händer.

Men hur är det nu med de sju språken – hur lär man sig så många?

– Jag kommer från Tjeckien, och där var det obligatoriskt att läsa ryska, så tjeckiska och ryska fick jag på köpet. Jag började även läsa tyska i Tjeckien. Sedan kom jag till Sverige, då upptäckte jag att jag hade ganska lätt för att lära mig språk. Jag var tonåring, mina föräldrar gick på Studiefrämjandet och läste svenska, men jag lärde mig snabbare och fick sköta mycket av kommunikationen i familjen, säger Sylvana Sofkova Hashemi och fortsätter:

– Spanska läste jag på gymnasiet. På jobbet var det delvis engelska som gällde, så det blev ett professionellt språk för mig. När jag träffade min blivande man som är från Iran lärde jag mig persiska.

Text: KRISTINA RÖRSTRÖM
Bild: SARAH HASHEMI och ISTOCK

Om Sylvana Sofkova Hashemi

Sylvana Sofkova Hashemi läste 1994 till filosofie magister i datalingvistik vid Göteborgs universitet och disputerade 2003 i allmän språkvetenskap inriktning datalingvistik vid Göteborgs universitet på avhandlingen Detection of Grammar Errors in Primary School Children’s Texts. A Finite State Approach.

Docent 2014 i utbildningsvetenskap, inriktning lärande och IT, vid Högskolan Väst. Docentföreläsningen hette Skriftspråkande och meningsskapande i teknik-medierade världar – betydelse för skolans textkultur. Anställd vid Institutionen för didaktisk och pedagogisk profession, Göteborgs universitet 2015–2021. Sedan 2017, viceprefekt för utbildning på forskarnivå, Institutionen för didaktik och pedagogisk profession, Göteborgs universitet.

Hon är ordförande för det nationella nätverket TIMDA: Texts, Information and Multimodality in the Digital Age Network och driver en internationell forskninsgmiljö kring Didactical Design in Classroom Research. Professor i digitalt lärande vid Högskolan i Halmstad 2021.