Pulshöjande aktiviteter ökar koncentrationen i klassrummet

Vissa upplevde att de fick hälsosammare vanor. De uttryckte att de hade börjat äta nyttigare, fick en ökad fysisk förmåga, orkade springa i stället för att gå och att de kände sig mer nöjda sina kroppar.

Linn Håman, universitetslektor i pedagogik

Tidigare forskning har visat att det finns samband mellan fysisk aktivitet och elevers prestation i skolan, och att det är intensiteten på fysisk aktivitet – måttfull till kraftig – som har positiv effekt på hälsan.

Eva-Carin Lindgren, professor i idrottsvetenskap med fokus på hälsopromotion och Linn Håman, universitetslektor i pedagogik, ville undersöka dessa forskningsresultat närmre och fann då att det fanns ytterst liten evidens som stödjer sambandet mellan fysisk aktivitet och prestation. Därför startade de, tillsammans med Katarina Haraldsson, tidigare forskningsledare för FoUrum utbildning i Region Jönköpings län samt idrottslärare och utvecklingsansvariga i några kommuner, forskningsprojektet ”Puls för lärande och hälsa”. De ville ta reda på vilka erfarenheter som eleverna hade av att ha deltagit på pulshöjande aktiviteter och vad det hade för betydelse för dem i klassrummet efteråt.

– Vi ville gärna involvera även lärarna i forskningen, genom en forskningscirkel som kunde bidra till kompetensutveckling, säger Eva-Carin Lindgren.

Både lärare och elever har involverats

I forskningsprojektet har eleverna deltagit i pulshöjande fysisk aktivitet tre dagar i veckan, utöver skolämnet idrott och hälsa. Eva-Carin Lindgren och Linn Håman gjorde både fokusintervjuer och individuella intervjuer med eleverna i slutet av projektet för att få deras perspektiv. I forskningscirkeln har forskarna och lärarna samarbetat för att utveckla projektet under hela processen på lika villkor. Syftet har varit att reflektera kring forskningsbaserad kunskap och teoretiska begrepp och hur detta kan tillämpas när pulshöjande fysisk aktivitet införs för eleverna. Samarbetet har även gjort att forskarna har lärt sig saker.

– En forskningscirkel blir en häftig kombination där man får synliggöra mycket tyst kunskap som finns hos lärarna. Det utmanar mig som forskare och vi får forska med i stället för på något, säger Eva-Carin Lindgren.

Varje forskningscirkelträff hade ett tema med kortare föreläsningar blandat med praktiska övningar. Lärarna fick testa på ett barncentrerat sätt att coacha eleverna på. De fick perspektiv på hälsopromotion med fokus på så kallad empowerment och också prova olika former av anpassad fysisk aktivitet för att på ett bättre sätt kunna involvera elever med funktionsvariationer.

– Det var intressant att höra lärarna diskutera och byta erfarenheter om den pulshöjande fysiska aktiviteten med eleverna över tid under forskningsprojektet. I början diskuterade de pulsutrustningen och hur de skulle få aktiviteterna att fungera. Mot slutet diskuterade de i stället om hur de skulle lägga upp aktiviteterna för att få alla elever att delta och kunna motivera dem. Det var mer fokus på glädje i slutet än i början, när det mer handlade om de praktiska utmaningarna, säger Eva-Carin Lindgren.

Eleverna upplevde ett lugnare klassrum

Eleverna hade mest positiva erfarenheter av de regelbundna pulshöjande fysiska aktiviteterna, enligt intervjuerna i elevstudien. De upplevde att de fick lättare att koncentrera sig och ökade sin motivation att vara med på lektionerna. De upplevde också att klassrumsmiljön blev lugnare och att de fick en mer positiv sinnesstämning.

– Vissa upplevde att de fick hälsosammare vanor. De uttryckte att de hade börjat äta nyttigare, fick en ökad fysisk förmåga, orkade springa i stället för att gå och att de kände sig mer nöjda med sina kroppar. Eftersom aktiviteterna ibland genomfördes över klassgränserna fick de också nya vänner och bättre sammanhållning i klassen, berättar Linn Håman.

Vissa individuella och strukturella hinder fanns för de pulshöjande fysiska aktiviteterna där de individuella hindren kunde handla om att eleverna var obekväma med att visa sin kropp i omklädningsrummet, men också med att delta i aktiviteten i sig. Det fanns skillnader mellan eleverna, alla rörde inte på sig eller var fysiskt aktiva på sin fritid. Det bidrog till att de hade olika färdigheter och fysiska förmågor.

De strukturella utmaningarna var till exempel bristfällig planering, där vissa elever hade aktiviteten sist på skoldagen. Det gjorde att vissa gick från den pulshöjande aktiviteten till sin fritidsaktivitet. Eleverna blev också mycket hungrigare och vissa upplevde inte att skolmaten räckte för att täcka det behovet. Då införde vissa skolor mellanmål.

– När tiden och utrymmet för aktiviteterna var välplanerade fungerade detta jättebra, men om det till exempel det blev kort tid mellan den pulshöjande aktiviteten och nästa lektion blev det problematiskt, säger Linn Håman.

Viktigt med daglig pulshöjande fysisk aktivitet

De positiva erfarenheterna vägde upp utmaningarna och slutsatsen för projektet är att det är viktigt och rimligt med daglig pulshöjande aktivitet. Hälsovinsterna är ökat välbefinnande och att elevers villkor för lärande blir bättre.

– Villkoren blir bättre för eleverna med ett lugnare klassrum och bättre koncentration. Särskilt för de elever som är fysiskt inaktiva och de med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, säger Eva-Carin Lindgren.

Enligt forskarna är det dock viktigt att pulshöjande aktivitet införs på rätt premisser:

– Det är problematiskt att ange bättre betyg som skäl för att börja med pulshöjande fysiska aktiviteter i skolan. Däremot ger det så mycket andra positiva effekter som är viktiga för eleverna, säger Eva-Carin Lindgren.

Text: HILDA LIBERG

Bild: PIXABAY, MAGNUS KARLSSON