Professorsporträtt: Utan vatten, inget liv!

Utan vatten finns inget liv, och allt vatten kryllar av liv. Lägg en droppe dammvatten under mikroskopet och du kan sitta där i timmar och se otaliga mikroorganismer som simmar eller kryper runt samt drar ihop sig och sträcker ut sina flimmerhår.

 

Antonia Liess, professor i miljövetenskap

För närvarande handlar Antonia Liess forskargrupps arbete om vattenkvalitet.

– Friska och balanserade näringsvävar i havs- och sötvattensmiljöer är avgörande för att säkra dricksvattenkvalitet och fiskproduktion, säger hon och fortsätter:

– Våtmarker kan förbättra vattenkvaliteten, eftersom de kan omvandla löst kväve till ofarlig kvävgas. Vi undersöker under vilka förhållanden som våtmarker i jordbrukets avrinningsområden mest effektivt avskiljer kväve och på så sätt förbättrar vattenkvaliteten. I odlingslandskapet kan läckage av kväve till intilliggande vattenförekomster leda till övergödningsrelaterade problem. Här kan våtmarker avsevärt förbättra vattenkvaliteten i jordbruksbäckar, sjöar och kustvatten genom att fånga upp och ta bort näringsämnen. Var dessa våtmarker ska placeras och hur vi bäst konstruerar dem under olika väderförhållanden för maximal kväveavskiljning, är några av frågorna som vår forskning kommer att besvara.

Brunifiering av sjöar och floder ett problem för dricksvattenproduktion och turism

Två andra aktuella forskningsprojekt som Antonia Liess arbetar med fokuserar på orsaker till och konsekvenser av brunifiering, det vill säga brunfärgning av boreala vattendrag.

– Ökningen av brunifiering av sjöar och åar är särskilt tydlig i södra Sverige, vilket leder till problem för dricksvattenproduktion och turism. Dessutom får brunifiering ekologiska konsekvenser för sjöns näringsväv, från mikrober till fiskar. Till exempel missgynnas vissa fiskarter som vi gärna använder som matfiskar och vid fritidsfiske av brunare vatten, medan andra, ekonomiskt mindre attraktiva fiskarter, ökar i antal på grund av brunifieringen. Det här beror delvis på förändringar i den taxonomiska sammansättningen av lägre nivåer i näringsväven, det vill säga det system där alla organismer i ett ekosystem ingår, och där du i princip kan se vem som äter vem, förklarar Antonia Liess:

– Till exempel gynnas vissa typer av alger, såsom gonyostomum semen, ”gubbslem” på svenska, av det allt brunare vattnet.

Sjön Bolmen har särskild betydelse som dricksvattenreservoar för en halv miljon människor i södra Sverige. Tillsammans med samarbetspartner vid Sydvatten och Lunds universitet, bedriver Antonia Liess forskning i och kring Bolmen. De undersöker planktonsamhällets förskjutningar som sker på grund av brunifiering, med hjälp av experimentella mesokosmer.

– Förutom att undersöka konsekvenserna av brunifiering arbetar vi med att mildra den ökande brunfärgningen. I ett unikt multidisciplinärt samarbete med andra forskare och med intressenter runt sjön strävar vi efter att ta itu med och åtgärda orsaken till Bolmens ökande bruna vattenfärg. Återvätning av vissa delar av Bolmens avrinningsområden och byggandet av våtmarker kan vara en del av lösningen, säger Antonia Liess.

Vatten nödvändigt för liv

Det är blandningen av angelägenhet, komplexitet och det vackra i forskningsfältet som fascinerar Antonia Liess.

– Utan vatten finns inget liv, och allt vatten kryllar av liv. Lägg en droppe dammvatten under mikroskopet och du kan sitta där i timmar och se otaliga mikroorganismer som simmar eller kryper runt samt drar ihop sig och sträcker ut sina flimmerhår. Alla organismerna är i tätt samspel med varandra och arbetar tillsammans för att förse oss med rent vatten, mat, andra ekosystemtjänster och andlig upplevelse. Varje akvatiskt ekosystem är också kopplat till det landområde som omger det, dess avrinningsområde. Avrinningsområdena måste nyttjas hållbart. Jordbruk, skogsbruk, gruvdrift och industriell verksamhet påverkar kvaliteten på vattnet i det avrinningsområde där verksamheten äger rum, säger hon och fortsätter:

– Att tillhandahålla och skydda rena vattenförekomster som dricksvatten och att upprätthålla ekosystemtjänster – de funktioner hos ekosystem som gynnar människor, det vill säga upprätthåller eller förbättrar människors välmående och livsvillkor – är den mest akuta utmaningen som mänskligheten står inför. Varje mänsklig aktivitet, från att uppfinna nya kemikalier och producera fler bilar till att hugga ner skog och dränera våtmarker, påverkar vattenmiljön, vilket är ett mycket komplext problem. Samtidigt upplever du naturens skönhet när du arbetar med akvatiska ekosystem – från att titta på encelliga organismer under mikroskopet eller en salamander som simmar genom våtmarksvegetationen, till att ta prover på en dimmig sjö tidigt på morgonen – vilket kan väga upp många av de sämre sidorna med forskaryrket.

Forskning och undervisning vinnande kombination

Som professor ser Antonia Liess fram emot att kunna förmedla sin forskning till en ännu större skara, men hon tror inte att hennes vardag kommer att förändras så mycket.

– En forskare har tre huvudsakliga arbetsområden. Den första är forskning, den andra är undervisning och den tredje är interaktion med intressenter och allmänheten. Att kommunicera med samhället och media har blivit en naturlig del i min vardag som jag uppskattar, men allra mest älskar jag min forskning och undervisning. Undervisning och forskning fungerar mycket bättre i kombination än isolerat. Att interagera med studenter förbättrar kvaliteten på den forskning jag gör, och min forskning förbättrar kvaliteten på min undervisning.

Antonia Liess tror inte att hennes studenter bryr sig så mycket om hennes nya titel:

– För undervisningen är det mindre viktigt om du är professor, universitetslektor eller adjunkt. Din ämneskunskap är mycket viktigare än din titel. Studenterna känner igen och uppskattar en lärare som är kompetent och intresserad av ämnet som han eller hon undervisar i – med eller utan titel.

De enda gångerna vi ser en liten och tillfällig minskning av utsläppen är under perioder av ekonomiska kriser. Kanske måste vi förstå att en växande konsumtion och en växande ekonomi – hur mycket vi än grönmålar den – inte minskar koldioxidutsläppen?

 

Antonia Liess, professor i miljövetenskap

Dags för verklig förändring

I samspelet med studenter, till exempel när Antonia Liess undervisar i kurser på utbildningsprogrammet ”Miljö, innovation och hållbarhet”, väcks många tankar. Något som hon funderar mycket på är hur vi använder ordet hållbarhet utan att göra någon egentlig förändring.

– Vi har använt ordet hållbar mycket de senaste tio åren. Alla betonar ständigt hur hållbara deras företag, produkter och produktionslinjer är. Vi har biogas, elbilar, sol- och vindkraft, grön industri, cirkulära ekonomier, avskiljning och lagring av koldioxid, Kyotoprotokollet och Parisavtalet. Men ser du på koldioxidhalterna i atmosfären finns det inget som tyder på att vi ens har börjat minska utsläppen. Tvärtom ökar koldioxidutsläppen i en ständigt ökande takt. De enda gångerna vi ser en liten och tillfällig minskning av utsläppen är under perioder av ekonomiska kriser. Kanske måste vi förstå att en växande konsumtion och en växande ekonomi – hur mycket vi än grönmålar den – inte minskar koldioxidutsläppen?

Bild: DAN BERGMARK