Våtmarker effektiva mot övergödning av hav och vattendrag
Övergödning är ett globalt problem som påverkar otaliga sjöar, floder och kustnära havsområden. Dess skadliga konsekvenser, till exempel giftiga algblomningar, är skadligt för både djur och människor. Forskning från Högskolan i Halmstad och Uppsala universitet visar att våtmarker kan vara en del av lösningen, och ett sätt att skydda människor och natur.
Målet med avhandlingen var att öka kunskapen om kväveavskiljning så att framtida våtmarker i ännu större utsträckning kan bidra till att skydda våra värdefulla vattenresurser.
Josefin Nilsson, doktor i limnologi
I sin avhandling undersöker Josefin Nilsson, som nyligen disputerade i limnologi, kväveavskiljning i anlagda våtmarker – en viktig process för att minska problemen med övergödning. Kväveavskiljning är viktigt för att minska eller ta bort det överskott av kväveföreningar som kan finnas i vattenmiljöer, och som leder till just övergödning i sjöar, floder och hav.
– Till exempel handlar avhandlingen om vilken vegetationstyp som bör planteras, var våtmarker bör placeras och hur de bör utformas för att gynna kväveavskiljningen. Dessutom har jag undersökt interaktioner mellan kväveavskiljning och andra ekosystemtjänster, det vill säga sådana produkter och tjänster som naturen ger oss människor, och som bidrar till vår livskvalitet. Jag har också undersökt hur kväveavskiljningen påverkas av att klimatförhållanden förändras, samt när växter skördas och flytande våtmarker – flytande plattformar planterade med vass – installeras, berättar Josefin Nilsson, och fortsätter:
– Målet med avhandlingen var att öka kunskapen om kväveavskiljning så att framtida våtmarker i ännu större utsträckning kan bidra till att skydda våra värdefulla vattenresurser.
Josefin Nilsson disputerade i limnologi vid Uppsala universitet men är anställd som forskningsingenjör vid Högskolan i Halmstad. Bild: privat
Jordbruket bidrar till övergödning
Jordbruket är en starkt bidragande faktor till övergödning på grund av användning av industriellt producerat gödningsmedel, vilket leder till att kväve läcker ut i den omgivande miljön och transporteras vidare från åkermark till hav.
– Anlagda våtmarker, det vill säga konstgjorda våtmarker i jordbrukslandskapet, kan minska kvävetransporterna genom att avskilja kvävet från vattnet. Våtmarker kan alltså bidra till att minska övergödningen och på så sätt skydda både människor och natur, säger Josefin Nilsson, som också poängterar att placering och utformning av våtmarkerna är viktigt:
– Våtmarker bör placeras nedströms från gödslade åkrar, där så mycket avrinning från jordbruksmark som möjligt kan fångas upp. En avlång form på våtmarken, med maximalt avstånd mellan inflöde och utflöde, leder till en mer effektiv kväveavskiljning.
Hög kväveavskiljning kan uppnås snabbt genom att så kallad övervattensvegetation, till exempel vass, planteras i nyligen anlagda våtmarker. Även oplanterade våtmarker kan avskilja väsentliga mängder kväve efter en viss tid. I kraftigt övervuxna våtmarker kan kväveavskiljningen dock behöva förbättras, till exempel genom växtskörd och flytande våtmarker.
Trots klimatförändringar verkar våtmarker behålla sin funktion.
– Den årliga kväveavskiljningen kan fortsätta att vara hög trots torra somrar, förutsatt att våtmarkerna är korrekt placerade, utformade och tar emot stora mängder kväverikt vatten under vintrar, säger Josefin Nilsson och förklarar vidare:
– Även i våtmarker som är designade för att buffra vattenflöden och minska översvämningar kan effektiv kväveavskiljning uppnås, men för att på bästa sätt gynna både kväveavskiljning och leverans av andra ekosystemtjänster behövs hela landskap med flera våtmarker.
Om avhandlingen
Avhandlingens titel: Nitrogen Removal in Created Wetlands: Considerations – Challenges – Possibilities
Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Disputationen ägde rum vid Uppsala Universitet den 19 oktober 2023.
Opponent: Professor Jennifer Tank, University of Notre Dame, USA
Handledare: Professor Antonia Liess, Högskolan i Halmstad
Tidigt intresserad av naturvetenskap
Josefin Nilsson har varit intresserad av naturvetenskap sedan barnsben, och kemi och biologi var favoritämnen i grundskolan. Under sin kandidatutbildning i miljö- och hälsoskydd blev hon intresserad av föroreningar i mark och vatten, och när hon kom i kontakt med Högskolan i Halmstads professorer Antonia Liess och Stefan Weisner fick hon upp ögonen för just våtmarker. Efter en magisterexamen i miljövetenskap från Högskolan i Halmstad blev hon antagen till forskarstudier vid Uppsala universitet, men med en anställning som doktorand vid Högskolan i Halmstad. Det innebar att Josefin Nilsson kunde fortsätta det arbete som hon hade påbörjat redan i sina kandidat- och magisteruppsatser. Som doktor i limnologi vill hon utforska området ytterligare:
– Min plan för framtiden är att fortsätta att forska – det finns mycket mer att ta reda på om våtmarker!
Text: CHRISTA AMNELL
Toppbild: DAN BERGMARK