Hedersdoktor som vill lyfta de anhörigas roll
De som vårdar anhöriga i hemmet är många, och de drar ofta tunga lass. En som vet är Gun-Britt Lydén – i nästan 20 år vårdade hon sina föräldrar och i dag är hon engagerad ordförande i Anhörigföreningen i Halmstad. Hon är också ny hedersdoktor i hälsa och livsstil vid Högskolan i Halmstad.
– Jag känner stor ödmjukhet inför utnämningen! Men framför allt är jag tacksam över samarbetet med Högskolans forskning. Jag tror på gränsöverskridande samarbeten för att kunna förändra och förbättra. Åren har lärt mig att kunskap inte kan vara isolerad. Vi behöver se från olika håll och aldrig glömma den tysta kunskapen hos människorna som berörs.
I sin roll som ordförande för Anhörigföreningen har Gun-Britt Lydén varit delaktig i flera forskningsprojekt på Högskolan, som kring läkemedelshantering i hemmen och anhörigstöd i förändring. Hon har också i många år varit gästföreläsare på Högskolans sjuksköterskeutbildningar om bemötande inom vården.
Det började med barnen
I över 55 år har Gun-Britt Lydén med stort engagemang drivit frågor för människor som ofta själva inte orkar eller kan.
Det började 1966 på Länssjukhuset i Halmstad, där hon i många år arbetade med provtagningar på barn. Bland barnen blev hon mycket omtyckt och känd som ”sticketanten” – något som hon också ser som en hederstitel.
– När jag började arbeta med barn och barnens smärtupplevelser reagerade jag starkt. Jag började engagera mig för barnens situation i samband med provtagningarna och såg att det fanns mycket att förbättra.
Hon började med sitt eget arbete – lyssnade på barnen och föräldrarnas upplevelse, analyserade kritiskt sitt arbetssätt och utvecklade sin professionella vårdarroll utifrån det. Hon arbetade vidare med verksamhetsutveckling vid andra delar av sjukhuset, samarbetade med barn- och ungdomskliniken och arbetade fram en satellitenhet vid avdelningen för klinisk kemi. Hela tiden med fokus på bemötande.
– För mig handlar det om är kärlek. Humanism och medmänsklighet i vård och omsorg. Men kärlek har jag valt att inte prata om – i stället talar jag om det goda mötet och det goda samtalet i en arbetskultur. Jag har velat skapa en miljö där man kan eliminera oro och rädsla.
I många år vårdade Gun-Britt Lydén sina sjuka föräldrar, samtidigt som hon jobbade heltid. Då kom hon i kontakt med Anhörigföreningen i Halmstad, där hon nu är ordförande.
Vårdade sina föräldrar
I nästan 20 år jobbade Gun-Britt Lydén heltid samtidigt som hon hade hand om sina sjuka föräldrar tio mil bort. Det blev många resor och sjukhusbesök, vardag som helg.
– Det var oändligt fint och jag skulle inte vilja ha gjort annorlunda, men det var tungt. Som anhörig är man ofta bländad av sin situation och känner inte själv hur trött man är.
Det var under dessa år som hon kom i kontakt med Anhörigföreningen i Halmstad, där hon i dag är ordförande. Där för hon sedan sju år tillbaka de anhörigas talan med stort engagemang.
– När jag gick i pension märkte jag knappt att jag slutade jobba, jag bara vände blad och fortsatte i föreningen i stället.
”Vi behöver arenor där politiker, professioner, forskare – och de människor det handlar om – kan mötas. Det är när vi lägger samman kunskap som vi kan nå hur långt som helst.”
– Gun-Britt Lydén
Anhöriga en stor grupp
Gun-Britt Lydén berättar att det finns 1,3 miljoner vuxna anhöriga i Sverige i dag, som vårdar eller stödjer en närstående. 70 procent av dessa anhöriga är yrkesverksamma. Ofta tänker man på en äldre person som vårdar sin sjuka make eller make, men det kan lika gärna handla om föräldrar som vårdar barn, anhöriga till personer med funktionsnedsättning, psykisk ohälsa eller missbruk.
Det är denna stora grupp som Gun-Britt Lydén vill lyfta, och att deras arbete och situation ska få mer erkännande och respekt inom vård och omsorg.
– Ibland framställs anhöriga som arga, tjatiga och krävande. Men de negativa uttrycken handlar ju om att man är orolig och känner sorg och ovisshet. Det är situationer när man är som mest sårbar som människa. Man behöver hjälp, stöd och erkännande för det jobb man gör, och för den viktiga kunskap som man har om personen.
Gun-Britt Lydén ser samverkan som avgörande för att kunna få till positiva förändringar. "Ska vi förbättra och få god kvalitet behöver vi kunskap från olika håll, vi behöver gränsöverskridande samarbeten."
Samverkan är a och o
Efter 44 år i vården och efter att ha vårdat sina egna föräldrar har hon stor erfarenhet från båda sidor. Och hon har gång på gång sett betydelsen av samverkan.
– Ska vi förbättra och få god kvalitet behöver vi kunskap från olika håll, vi behöver gränsöverskridande samarbeten. Annars blir det lätt vi-och-dom-tänkande och att man lägger skulden eller ansvaret någon annanstans. Vi behöver arenor där politiker, professioner, forskare – och de människor det handlar om – kan mötas. Det är när vi lägger samman kunskap som vi kan nå hur långt som helst.
Gun-Britt Lydén har stora förhoppningar på föreningens samarbete med Högskolan och Halmstads kommun, ett samarbete som är just en sådan arena som hon efterlyser.
– Jag drivs av en vilja att förändra. Man måste tro att det går, annars är det helt meningslöst. Och jag har upplevt hur det faktiskt går att förändra saker till det bättre – ibland tar det tid, men det går!
Fredagen den 17 november promoveras Gun-Britt Lydén till hedersdoktor i samband med att Högskolans firar akademisk högtid.
Text, film och bilder: IDA LÖVSTÅL