Professorsporträttet: han studerar vägen till det hållbara samhället

Miljöprestanda är inte primärt en vinst för köparen, utan för samhället i stort.

 

Thomas Magnusson, professor i innovationsvetenskap

När Thomas Magnusson på 1990-talet skulle skriva magisteruppsats i innovationsledning vid Högskolan i Halmstad, konstaterade han att miljödriven innovation var något som det började pratas om på allvar. Han beslöt att fokusera på det – och den inriktningen har han aldrig släppt. Nu är han Högskolans nya professor i innovationsvetenskap, och intresset är fortfarande det som numera kallas hållbar innovation.

– När jag började forska på området handlade det mycket om själva ingenjörsarbetet. Det var mycket teknik, rätt så ”hands-on”: hur man gör produkter miljövänliga genom att välja material och sammansättning så att de kan demonteras och återvinnas eller återanvändas.

Snart började Thomas Magnusson inse att det inte räckte med att konstruktörerna försökte ta miljöhänsyn. Engagemanget måste finnas i hela organisationen, även hos företagsledningen.

– Miljövänlighet och teknikval vägs mot kostnader och vad kunden efterfrågar och betalar för. Det finns alltid en problematik där, och då är det ytterst en ledningsfråga att besluta vilken roll som företaget vill spela i den hållbara utvecklingen.

Thomas Magnusson pratar om externaliteter – en ekonomisk term för något som inte direkt påverkar säljare eller köpare men som har betydelse för någon tredje part.

– Miljöprestanda är inte primärt en vinst för köparen, utan för samhället i stort. Och all ny teknik har en nackdel jämfört med den etablerade teknik som strukturer, system och tankesätt är anpassade efter. Hållbar innovation har problem med båda de här externaliteterna. Tar man fram en ny vara eller tjänst kanske den är bra för samhället, men den specifika köparen är inte alltid beredd att betala för den. Då krävs politisk styrning.

Miljövänlighet och teknikval vägs mot kostnader och vad kunden efterfrågar och betalar för. Det finns alltid en problematik där, och då är det ytterst en ledningsfråga att besluta vilken roll som företaget vill spela i den hållbara utvecklingen.

 

Thomas Magnusson, professor i innovationsvetenskap

Biogas och tunga elfordon i fokus

Vid den tid då Thomas Magnusson tog sin magisterexamen fanns ingen egen forskarutbildning vid Högskolan i Halmstad. Han gick i stället doktorandutbildningen vid Linköpings universitet och disputerade år 2003. I Linköping har han blivit kvar fram till nu, och forskat om alla de tre dimensioner som han har sett inom miljödriven innovation: produktutvecklingen, de strategiska ledningsfrågorna, och politiska styrmedel. Miljöinnovation kräver ofta stora insatser av politik och offentlig sektor, och samverkan mellan privat och offentligt.

En stor del av Thomas Magnussons forskning på senare år har handlat om att analysera omställningar till ett mer hållbart samhälle, ofta i samarbete med företag och myndigheter där man gemensamt söker ny kunskap. Två områden har hamnat i fokus: biogas och elektrifiering av transporter. De senaste åren har han arbetat i kompetenscentrumet Biogas Research Center som finansieras av bland annat Energimyndigheten och Linköpings universitet.

Min forskargrupp försöker visa att marknader inte är något som finns naturligt, utan uppstår i interaktionen mellan olika aktörer.

 

Thomas Magnusson, professor i innovationsvetenskap

– Vi har undersökt hur den svenska marknaden för biogas har skapats och håller på att omskapa. Min forskargrupp försöker visa att marknader inte är något som finns naturligt, utan uppstår i interaktionen mellan olika aktörer. Vi brukar säga att det handlar om tre saker: pengar, snack och verkstad. Att utveckla något nytt kräver förstås pengar i form av både ekonomiska investeringar och betalande köpare. Snack syftar på reklam, information och lobbying. Det här är något som hållbar innovation har väldigt mycket av. Vi måste visa att lösningen kan vara en viktig del av ett hållbart samhälle, skapa en bild av att ”så här kan det se ut”. Och verkstad, det är att visa att det vi vill göra faktiskt fungerar. Att en användare kan räkna med säker tillgång till det nya, att det finns fordon som går på biogas och trygg leverans av gasen. Det hänger dessutom ihop – om det uppstår problem i försörjningskedjan kommer det att återspeglas i snacket. Då blir det svårt att få det vi gör att framstå som en framtidslösning.

Växelspel mellan privat och offentligt när ny teknik byggs upp

Thomas Magnussons forskning har visat att på biogasområdet har offentliga aktörer som kommuner och kollektivtrafikbolag varit centrala i att skapa en första marknad, och dessutom ofta stått för produktionen. På så vis har de lagt grunden till de ganska komplexa system som krävs för att biogas ska kunna finnas tillgängligt som fordonsbränsle. För att kommuner och regioner ska kunna åstadkomma detta har det dessutom behövts samverkan med såväl svenska staten som EU. I studierna av elektrifiering av fordon, särskilt tyngre fordon, har Thomas Magnusson i stället sett tydliga exempel på hur etablerade företag tar offensiva beslut vad gäller att satsa på ny teknik.

– Det gjorde bland annat Leif Johansson som vd för Volvo vid mitten av 00-talet, när han slog fast att det som länge hade varit förkommersiella projekt nu skulle bli kommersiella produkter. Man tänker lätt att det är nya företag som står för teknikskiften, och visst fanns det mindre aktörer som erbjöd lösningar även här. Men när det gäller utveckling och tillverkning av tunga fordon är det så svårt att etablera sig, och det var betydelsefullt för branschen att en av de stora tillverkarna gick i bräschen för tekniken.

Här var det alltså i hög grad den privata sektorn som drev produktutvecklingen, men enligt Thomas Magnusson pågår något av en förhandling mellan det privata och det offentliga om vem som ska finansiera infrastrukturen för laddningen.

Konkurrens mellan nya tekniker

Det händer att nya teknikslag konkurrerar med varandra, som biogas och elektricitet ibland gör på fordonsområdet.

– Stadsbussar har varit väldigt viktiga för att etablera biogasen, men nu är kanske elektricitet en bättre lösning för bussarna. Då behöver biogasen bli konkurrenskraftig på andra områden. Återigen behöver politiken komma in. Vi vet ju att vi behöver flera alternativ för att ersätta de fossila bränslena, men när enskilda beslut ska fattas är det inte helt enkelt, konstaterar Thomas Magnusson med ett exempel:

– När det är dags för en region att upphandla ny busstrafik, ska man då fatta ett politiskt beslut om vilket drivmedel de ska ha, eller ska man lämna det öppet och låta operatörerna föreslå? Då blir det ju operatörerna som fattar besluten i stället.

I ett projekt tillsammans med Östgötatrafiken och Tekniska verken – Linköpings motsvarighet till HEM (Halmstads energi och miljö) – arbetade Thomas Magnusson och hans kollegor fram ett antal olika scenarion för vad som skulle hända med Tekniska verkens biogasproduktion om Östgötatrafiken införde elbussar. I dag finns ett antal eldrivna stadsbussar i Linköping, och biogasen har Tekniska verken i stället börjat leverera till bland annat industrier som en ersättning för gasol.

Akademin för företagande, innovation och hållbarhet som jag tillhör nu, känns mitt i prick för mig. Jag vill gärna stödja utvecklingen av den akademiska forskningen i Halmstad och synka den med grundutbildningen på ett bra sätt. Det känns jättespännande.

 

Thomas Magnusson, professor i innovationsvetenskap

Förra året blev Thomas Magnusson professor i industriell organisation vid Linköpings universitet. En professorsanställning i innovationsvetenskap vid Högskolan i Halmstad lockade emellertid tillbaka honom till det lärosäte där han började sin bana.

– Akademin för företagande, innovation och hållbarhet som jag tillhör nu, känns mitt i prick för mig. Jag vill gärna stödja utvecklingen av den akademiska forskningen i Halmstad och synka den med grundutbildningen på ett bra sätt. Det känns jättespännande. När jag utbildade mig här i början av 1990-talet var den forskning som i dag är innovationsvetenskap under uppbyggnad vid lärosätet. Nu är den omfattande och etablerad, och jag ser ett driv och en nyfikenhet som jag gillar. I framtiden skulle jag gärna se att vi skapade ännu större och mer långsiktiga forskningsprogram här.

Text: LISA KIRSEBOM
Bild: iSTOCK och MAGNUS KARLSSON