Att glo och sno – och andra lärdomar från projekt om framtidens digitala lärande i skolan
Att samverka är avgörande, därmed inte enkelt – särskilt kring en sådan komplex fråga som skolans digitalisering. I projektet FDLIS, Framtidens digitala lärande i skolan, har lärare, förskollärare och skolledare samarbetat väldigt konkret och i varje steg tillsammans med forskare från Högskolan i Halmstad om digitalisering i förskolan och skolan. I en ny bok beskrivs stora delar av arbetet inom, och resultaten av, FDLIS – inte minst hur själva samverkan upplevdes.
Skolan söker ofta efter framgångsrika modeller, men man får tänka på att alla skolor och lärare är olika och att man jobbar med barn och ungdomar. Det finns ingen ”one size fits all” utan det gäller att ha ett flexibelt användande av digitala verktyg.
Pernilla Nilsson, professor i naturvetenskapernas didaktik
Att jobba med digitalisering i skolan kan vara positivt, men digitalisering kan också vara ett orosmoment för förskollärare och lärare, som kan uppleva att det kommer påbud utifrån och uppifrån, och att man inte har tid att tillräckligt sätta sig in i tekniken och pedagogiken.
FDLIS var en storsatsning mellan sju kommuner, Högskolan i Halmstad och Region Halland för att ta ett gemensamt grepp och ett stort kunskapskliv inom skolans digitalisering. För detta behövdes en rejäl portion samverkan, det var alla parter eniga om.
Konferens 28 april: Lärande möte med forskare, lärare och elever i projektet FDLIS, Framtidens digitala lärande i skolan
För att dela resultaten, erfarenheterna och kunskapen som vuxit fram under projektet bjuder FDLIS in till en avslutande konferens i form av ett lärande möte. Föreläsningar och workshoppar med lärare, forskare och elever står på agendan – lärandet sker tillsammans.
Anmäl dig senast den 20 april
Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Ny bok om projektet
I en alldeles färsk bok om projektet beskrivs flera av delprojekten som handlade om arbetet med digitala verktyg och metoder i skolan.
– Boken torde vara intressant läsning för alla som jobbar med digitalisering i skolan, och med samverkansprojekt över huvud taget, inom skolan, men också inom exempelvis vård och näringsliv, säger Pernilla Nilsson som är forskningsledare för FDLIS.
Digitalt laborativt centrum (DLC), som invigdes hösten 2016 på Högskolan i Halmstad, var ett viktigt startskott för samverkansprojektet FDLIS. FDLIS genomfördes 2018–2020 i samverkan mellan Båstads Kommun, Halmstads kommun, Hylte kommun, Kungsbacka kommun, Laholms kommun, Varbergs kommun, Ängelholms kommun, Region Halland och Högskolan i Halmstad. (Även Falkenbergs kommun deltog initialt.) Alla parter bidrog till budgeten på cirka 8,6 miljoner kronor.
– Vi hoppas att boken och alla de ingående kapitlen kan bidra med ny praktiknära kunskap. Skolan söker ofta efter framgångsrika modeller, men man får tänka på att alla skolor och lärare är olika och att man jobbar med barn och ungdomar. Det finns ingen ”one size fits all” utan det gäller att ha ett flexibelt användande av digitala verktyg. En digitalt kompetent lärare kan värdera nyttan och förmår att välja bort det digitala. Om inte lärandet utvecklas bättre med ett digitalt verktyg, då ska man ta bort det verktyget, säger Pernilla Nilsson.
Tolv projekt har genomförts inom ramen för FDLIS
De övergripande målen för FDLIS var att utveckla, pröva och utvärdera för att gemensamt samla digitala lärresurser, verka för en likvärdig skola som är rustad med digitalt kompetenta skolledare, lärare och barn/elever samt att utveckla ledarskapet i den digitala skolan och bidra till tillgängliga och analoga lärmiljöer för lärande.
Nio av de tolv delprojekten som har genomförts beskrivs i den aktuella boken.
- Fjärrundervisning
- Närmiljö som lärmiljö
- Hur kan digital teknik stötta konstruktivt lärande från filmer på nätet?
- Användning av digitala verktyg på gymnasiet – Google Expeditions VR och AR
- Att möta det spelifierade lärandet: risker och förtjänster i digitala läromedel
- Digitalt utvärderingsinstrument för barns och ungdomars välmående och hälsa
- Skolledares adekvata digitala kompetens
- Lärarkårens förhållande till kraven på ökad digital kompetens
- Matteappen – användningen av en digital lärresurs
- Modern visualiseringsteknik som verktyg för bättre språk- och begreppsutveckling
- Gränsöverskridande programmering
- Actionkameror som verktyg att synliggöra elevers lärande i undervisningsutveckling
Några delprojekt går nu vidare som forskningsprojekt inom ULF – utveckling, lärande, forskning Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Pernilla Nilsson är professor i naturvetenskapernas didaktik och forskningsledare för FDLIS.
Studie om själva samarbetet också
Det inledande kapitlet i rapporten beskriver dessutom en studie om själva samarbetet, som Pernilla Nilsson har gjort: Samverkan är häftigt, svårt, coolt och vingligt. FDLIS – ett unikt samverkansprojekt om skolans digitalisering.
Pernilla Nilsson kan i sin studie visa ett antal lärdomar om själva samverkan som har dragits från projektet, och det gör hon genom analyser av intervjuer med deltagande forskare och medlemmar i projektets processgrupp. Intervjuerna fokuserade på de huvudsakliga bidragen som FDLIS-projektet har skapat för verksamheten på skolnivå och på kommunnivå – eller för forskarna. Intervjuerna tog också upp de viktigaste faktorerna för att bedriva ett samverkansprojekt som detta, och vilka de största utmaningarna är med att samverkan.
Styrkor som framkommer är bland annat allt som faktiskt har gjorts i delprojekteten och som beskrivs i de olika kapitlen i boken. Forskare, lärare, förskollärare och skolledare har mött varandra, pratat och samarbetat med utgångspunkt i de frågor som lyfts från verksamheterna.
– Vi har kunnat komma in från olika perspektiv och diskutera frågor om vad skolans digitalisering faktiskt är, säger Pernilla Nilsson.
Att forska tillsammans
Förskollärarna och lärarna i kommunerna har gemensamt med forskarna utformat forskningsprojekten och arbetet har skett gemensamt tills dess att sista skiljetecknet var satt i boken. På den avslutande konferensen, den 28 april, kommer lärare och forskare att presentera, sida vid sida i det digitala konferensrummet. Att förskollärare och lärare i ett sådant här arbete utvecklar sin kompetens är avgörande för att utveckling sker i skolan med stöd i vetenskapen. Forskarna utvecklas också:
– Det är en styrka att man som forskare tar den utmaningen och lämnar sin bekvämlighetszon. Alla forskare är inte samverkansforskare, man måste vara trygg och ödmjuk för inspel från verksamheterna och kunna förhandla med sig själv för att kunna forska i samverkansprojekt, säger Pernilla Nilsson.
I december 2019 hölls en halvtids- och inspirationskonferens för FDLIS. Det blev en mycket positiv lägesavstämning. All samverkan i projektet handlar om att yrkesverksamma lärare är en del av forskningsprojektet. "Vi forskare kommer inte ”ut” och forskar på dem, utan vi alla forskar tillsammans, med och för skolan”, säger Pernilla Nilsson.
Tydliga förväntningar avgörande
Projektet har även tampats med rejäla utmaningar. FDLIS startade med tydliga ramar – budget, medverkande och mål – men utan ett tydligt innehåll. Att mejsla fram innehållet tog tid.
– Vill man ha goda förutsättningar för samverkan måste förväntningarna vara tydliga. En viktig lärdom för samverkan är att tidigt involvera dem som direkt berörs av projektet, som i vårt fall lärare och skolledare, säger Pernilla Nilsson.
Hon skriver i sitt kapitel som även inleder boken att deltagarna under projekttiden ibland var frustrerade över de olika nivåer som projektet var organiserat i, med styrgrupp, processgrupp (med kommunrepresentanter och forskningsledare), forskargrupp och sedan lärare och skolledare – det blir för komplext.
– I samverkan måste man tänka mer effektivt och vad som är väsentligt. Det försvinner mycket tid på administration om en grupp ska skriva rapport till en annan, säger Pernilla Nilsson.
En nyckel till framgång var att arbete och idéer drevs ”underifrån”.
– Det är viktigt att fånga upp innovationerna på ett lokalt plan, konstaterar Pernilla Nilsson i sitt inledande kapitel.
Vi har kunnat komma in från olika perspektiv och diskutera frågor om vad skolans digitalisering faktiskt är.
"Glo och sno" och en viktig processgrupp
Inom FDLIS byggdes nätverk, och begreppet ”glo och sno!” utvecklades. Det innebar att även om en kommun inte kunde delta i ett projekt fick man ändå ha insyn och lära sig från andra medverkande kommuner. Processgruppen var väldigt viktig i detta. Det fanns en öppenhet och ett engagemang i den som skapade möjligheter för kommunerna att ta del av varandras verksamheter:
– En person i processgruppen beskrev att det skapades en trygghet i att veta att det finns andra, nära en som har gjort bra aktiviteter med digitalisering. Nätverket som skapades i processgruppen gjorde att alla kommunrepresentanter fick kontakter i andra kommuner och på Högskolan, och visste vem de skulle vända sig till i olika frågor som rörde digitalisering, sammanfattar Pernilla Nilsson.
Text: KRISTINA RÖRSTRÖM
Bild: ANDERS ANDERSSON, DAN BERGMARK, KRISTINA RÖRSTRÖM, ISTOCK (collage, toppillustration)