Kvinnor och män får smeknamn i olika miljöer

Med en ”positionerande funktion” kan smeknamn användas för att visa upp sin relation för tredje part – för att demonstrera att ”vi är så bra vänner att vi kallar varandra för Tjompen och Keffe … men det får inte du kalla oss”.

Linnea Gustafsson

Linnea Gustafsson utkom nyligen med boken ”Moderna vardagliga binamn i Sverige”, där hon ser smeknamn ur ett livsperspektiv.

– Som kvinna har jag inte kunnat känna igen mig i att det främst skulle vara män som får smeknamn, och att det skulle vara något av en manlig värld. Nog hade vi kvinnor smeknamn på varandra? säger Linnea Gustafsson, som själv har smeknamnet “Nea”, vilket endast används inom hennes barndomsfamilj.

Kvinnor får sina smeknamn i intima miljöer

Hennes studier visar att såväl kvinnor som män oftast får sina smeknamn i barndomen och skolåldern, men för kvinnor är det vanligast att få sitt smeknamn i familjen och släkten eller senare i livet av sin partner – i sammanhang som är mer privata och intima. Män däremot får oftare sina smeknamn i mer offentliga miljöer – bland barndomsvännerna i skolan, på fritiden eller inom idrotten.

– Skillnaden mellan mina och andra forskares resultat beror på hur materialet har samlats in. Om du hämtar materialet i en skolmiljö – då är du redan i en kamratmiljö och missar de intimare sammanhangen och därmed många kvinnors smeknamn. När jag arbetade med min materialinsamling ville jag i stället ha med ett livsperspektiv för att kunna se en helhetsbild, säger Linnea Gustafsson.

Det faller sig naturligt att forskning kring smeknamn på idrottsstjärnor i tidningar ger större utslag för smeknamn för män, eftersom det generellt under lång tid har funnits en snedvridning i medier åt att rapportera mer om manliga idrottare.

Har undersökt binamn som upplevs positiva

Linnea Gustafsson har arbetat med enkäter och intervjuer för att få djupare insikt kring binamnens tillkomst och betydelse för namnbäraren. Hon valde att samla in endast de binamn som upplevdes som positiva eller neutrala av bäraren, alltså smeknamn till skillnad från öknamn. Under materialinsamlingen blev hon ibland förvånad över hur bäraren av smeknamnet kunde uppleva det som positivt. Allt hänger dock på i vilket sammanhang det används och hur det har kommit till.

Ett exempel är ”svetthjärtat”, som kanske inte låter så snällt eller kärleksfullt, men visade sig vara ett väldigt ömsint partnersmeknamn. Smeknamnet ”sköldpaddan” kommer från att någon tyckte att personen hade utstående ögon.

– Det kan vara självdistans. Om man är väldigt nära eller intim med någon kan man tvingas acceptera saker, tugga i sig för att bevara husfriden. Då är det lättare att instämma, “ja det är ett smeknamn”, annars förlorar alla ansiktet.

"Som kvinna har jag inte kunnat känna igen mig i att det främst skulle vara män som får smeknamn."
– Linnea Gustafsson

Tvärvetenskaplig undersökning

”Moderna vardagliga binamn i Sverige” är en tvärvetenskaplig undersökning där Linnea Gustafsson kombinerar konstruktivistiska teorier om identitetsskapande med perspektiv inom språkvetenskapen, bland annat språksociologi, namnforskning och kommunikationsteorier.

I boken undersöker Linnea Gustafsson vad som kännetecknar binamnen, hur de används för att konstruera identiteter och vad de har för funktioner. Hon har ringat in tre olika funktioner: affektiv funktion, positionerande funktion och relationsfunktion.

”Affektiv funktion” är när någon använder ett smeknamn för att ändra den känslomässiga laddningen på ett uttalande.

– Till exempel en mamma som kallar sin dotter Lajnitch bara vid vissa unika situationer när hon vill visa att de är kompisar.

Ett smeknamn kan ha en ”relationsfunktion” där man leker sig fram till en relation, på ett sätt som liknar att “fråga chans”, genom att pröva ett smeknamn och se om den andre också svarar med ett.

Med en ”positionerande funktion” kan smeknamn i stället användas för att visa upp sin relation för tredje part – för att demonstrera att “vi är så bra vänner att vi kallar varandra för Tjompen och Keffe … men det får inte du kalla oss”.

Högskolan i Halmstad står sig starkt inom namnforskning

Linnea Gustafsson anser att Högskolan i Halmstad, som relativt sett är ett litet lärosäte, klarar av spetsforskning inom namnområdet. I dagsläget är det Linnea Gustafsson, Emilia Aldrin och Ola Svensson som fokuserar på namnforskning.

– Vi är tre aktiva namnforskare med ett bra samarbete. Det är så pass starkt att man inte kan bortse från vår forskningsmiljö nationellt och troligtvis snart inte internationellt heller. Det är bra av en så pass liten högskola att ha en sådan miljö.

– Vår stora fördel som lärosäte är studentkontakten, där nya studenter får en chans att möta namnforskningen. Den är exempelvis Uppsala universitet väldigt intresserad av. Vi har dialog igång om framtida samarbete, vi får se hur det utvecklas, säger Linnea Gustafsson.

Text: MARTIN ÅDAHL
Bilder: ANDERS ANDERSSON

Om boken:
"Moderna vardagliga binamn i Sverige" gavs ut i juni 2016, är tryckt vid Uppsala universitet och som utgivare står Staffan Nyström, professor i nordiska språk med inriktning på namnforskning.