Lokalt engagemang för renare vattendrag, sjöar och hav

För att göra det lättare för lantbrukarna att göra bra val behövs en funktion mellan lantbruksföretagarna och myndigheterna. Inom projektet har det därför anställts åtgärdssamordnare som ska stödja lantbrukarna i olika processer.

Anna Hansson

Havs- och vattenmyndigheten (HaV) driver i samarbete med Jordbruksverket, Lantbrukarnas riksförbund (LRF), samt några av Sveriges länsstyrelser och kommuner två regeringsuppdrag för att skapa förutsättningar för renare vatten: Pilotområden mot övergödning och Förstärkt lokalt åtgärdsarbete mot övergödning. Arbetet är en del av regeringens satsning Rent hav, som bland annat handlar om att ta krafttag mot övergödning av sjöar, hav och kustområden. Satsningen fokuserar dels på att minska tillförseln av näringsämnen till vatten, dels på att främja våtmarker, och genomförs bland annat genom projektet Lokalt engagemang för vatten (LEVA). LEVA är i sin tur uppdelat i olika underprojekt, där Högskolan i Halmstad är del av projektet Lokalt engagemang för vatten i mellersta Halland. Projektet leds av Falkenbergs kommun, och involverar också Varbergs kommun, Halmstads kommun och LRF Halland.

– Projektets syfte är att genom åtgärdssamordnare öka intresset för och genomförandet av olika typer av vattenvård som kan bidra till minskad näringsbelastning för våra sjöar, vattendrag och hav. Högskolan bedriver följeforskning på projektet. Det innebär att vi följer det arbete som åtgärdssamordnarna gör och kan göra avstämningar längs projektets gång och bidra med en vetenskaplig vinkel. Vårt mål är att ta fram en verktygslåda för åtgärder. På det sättet blir projektets resultat mer långsiktigt och framåtsyftande, berättar Anna Hansson, universitetsadjunkt och doktorand vid Högskolans forskarutbildning i innovationsvetenskap.

Följeforskning mäter åtgärdernas effekt

Anna Hansson följer åtgärdssamordnarnas arbete och mäter effekterna genom att göra olika nedslag i verksamheten:

– Jag gör bland annat intervjuer med åtgärdssamordnarna för att kartlägga hur de själva tycker att arbetet fungerar. Jag undersöker också hur övriga projektmedlemmar uppfattar det som åtgärdssamordnarna gör, och hur deras förväntningar stämmer överens med resultatet. I de fall som förväntningar och resultat inte matchar varandra diskuterar vi det i projektgruppen. Vi stämmer hela tiden av arbetet för att löpande kunna göra justeringar. Vi vill upptäcka förbättringspotentialer redan under arbetets gång och inte, vilket kanske skulle ha varit fallet om vi inte hade haft följeforskningen som en komponent av projektet, när det redan är avslutat.

Åtgärdssamordnare en möjlig lösning

Övergödning av sjöar, hav och vattendrag är ett allvarligt miljöproblem. Övergödningen beror på att vattnet är för näringsrikt – bland annat på grund av att överskottsnäring från åkrar läcker ut i vattendrag, sjöar och hav – och kan i sin tur leda till algblomning.

– När algerna vissnar och dör sjunker de till botten, där de orsakar syrebrist. Det är en av anledningarna till att vi inte vill ha för mycket näring i våra vatten. Det skadar det naturliga livet, förklarar Marie Mattsson, universitetslektor i miljövetenskap.

Anna Hansson fyller i:

– Övergödning och algblomning kan också få ekonomiska konsekvenser, till exempel för turistnäringen. Algblomning drabbar ofta långgrunda badstränder, och eftersom algerna utsöndrar gifter som inte är bra för oss människor leder det till badförbud, vilket får negativa följder för näringsidkare i området.

En möjlig lösning på problemet med övergödning är att arbeta med åtgärdssamordnare.

– Fokus för det här projektet är att minska jordbrukens näringsläckage. En teori som vi arbetar med är att det, för att göra det lättare för lantbrukarna att göra bra val, behövs en funktion mellan lantbruksföretagarna och myndigheterna. Inom projektet har det därför anställts åtgärdssamordnare som ska stödja lantbrukarna i olika processer, till exempel i ansökningar om ekonomiskt stöd för åtgärder och kontakter med kommun och myndigheter. De ska också kunna hjälpa till att sammanföra människor och fungera som spindlar i nätet, säger Anna Hansson.

Åtgärdssamordnarna ska vara bryggor mellan olika intressenter i vattenvårdsarbetet, och också mellan lantbrukare och markägare i samma avrinningsområde.

– Åtgärdssamordnarna ska ha kontakt med markägarna och hjälpa dem i kommunikationen. Ofta hänger det som lantbrukarna gör ihop. Om en lantbrukare längre uppströms utför en åtgärd kommer det troligtvis att ha konsekvenser för andra lantbrukare nedströms. Därför åker åtgärdssamordnarna runt och pratar om sådana här frågor med lantbruksföretagarna, säger Marie Mattsson.

Växter och våtmarker som vattenrenare

Näringsämnen, det vill säga ämnen som vattenlevande organismer behöver för att överleva, finns naturligt i sjöar, hav och vattendrag. De är en förutsättning för levande vatten, och alltså inget miljöproblem. Problemet uppstår först när mängden näringsämnen blir för stor och på så sätt rubbar ekosystemets naturliga funktion.

De viktigaste näringsämnena i sjöar, hav och vattendrag är fosfor och kväve. När jordbruket använder mineralgödsel – också känt som konstgödning – tillförs stora mängder kväve och fosfor till jorden, och den näring som inte absorberas av grödorna spolas ut i sjöar, hav och vattendrag, antingen genom regnvattnet eller genom dräneringar och liknande lösningar. För att råda bot på problemet kan ökad växtlighet vara en lösning.

– Ett sätt att minska näringsläckagen är att upprätta kant-zoner eller skyddszoner. Det innebär att en bit mark lämnas orörd mellan åkern och vattnet. På det sättet kan överskottsnäring absorberas av naturlig eller planterad växtlighet. Ett annat alternativ är att anlägga våtmarker. I en våtmark finns växtlighet som tar upp överflödig näring, som då inte kan färdas vidare till sjöar, hav och vattendrag. I en våtmark rinner dessutom vattnet långsamt, vilket är positivt. Ju längre tid det tar för vattnet att rinna undan, desto större chans finns att det stöter på någonting, en växt eller en annan organism som kan absorbera näringen, förklarar Marie Mattsson.

Traditionellt sett har det funnits en önskan att torrlägga stora områden för att kunna utöka den areal som används som åkermark, men också för att undvika översvämningar. Det har lett till omfattande utdikning av sjöar och vattendrag. I dag är problemet snarare det motsatta. I stället för översvämningar är torka ett stort problem. Också här kan våtmarker hjälpa.

– Det har funnits en tanke om att det är bra att få undan vattnet så fort som möjligt, och därför har vattendrag och sjöar grävts ut och vattnet har letts bort, berättar Anna Hansson och fortsätter:

– De senaste somrarna har vi i stället haft stora problem med torka. I ett sådant läge kan en våtmark vara värdefull, eftersom den kan användas som en naturlig vattenreservoar för bevattning.

I och med följeforskningen kan vi få svar på frågor kring tillvägagångssätt och effekt, och vi kan dra lärdomar som är applicerbara också på framtida satsningar. Forskningen skapar möjlighet att ta tillvara de kunskaper som projektet ger, och därför är den mycket värdefull.

 

Marie Mattsson.

Genom att kombinera projektet med följeforskning tror Marie Mattsson och Anna Hansson att resultaten kan få större spridning och bli mer långsiktigt hållbara.

– I och med följeforskningen kan vi få svar på frågor kring tillvägagångssätt och effekt, och vi kan dra lärdomar som är applicerbara också på framtida satsningar. Forskningen skapar möjlighet att ta tillvara de kunskaper som projektet ger, och därför är den mycket värdefull, säger Marie Mattsson.

Anna Hansson håller med:

– Genom följeforskningen kan vi också följa upp lantbrukarnas bild av projektet. Vi kommer att undersöka hur de upplever att de har påverkats av åtgärdssamordnarnas arbete, och om det har lett fram till några konkreta resultat. Vi kommer också att studera vilken effekt det får när olika intressenter samarbetar kring ett vattendrag, till exempel genom ett vattenråd. Det är flera olika verksamheter som påverkar vattendragens kvalitet och därför är det viktigt att alla de grupper som ska samsas kring vattendraget, till exempel fiskenäring, boende och företagare i området, engagerar sig i arbetet. Genom samarbete kommer vi längre än om vi arbetar var och en för sig.

Text: CHRISTA AMNELL
Bild: ANNA HANSSON, MARIE MATTSSON, MAGNUS KARLSSON, DAN BERGMARK
Toppbild: iSTOCK