header-pattern-bg

Tradition och tillit – svag lagstiftning skyddar det svenska TV-oberoendet

I Sverige upplevs oberoende TV och radio så gott som självklart. Även i europeisk jämförelse ligger Sverige bra till med självständiga TV- och radiomyndigheter, och en tradition av oberoende granskning av innehållet. Men frågan är hur oberoendet ser ut och garanteras i ljuset av en ny EU-lagstiftning? Sara Svensson, forskare vid Högskolan i Halmstad, har skrivit Sverigekapitlet i en rapport från Europarådet i frågan.

Det är ett problematiskt område, med många länder och särskilt nya medlemsländer, som försöker gripa in och detaljstyra i TV- och radioområdet.

 

Sara Svensson, universitetslektor i statsvetenskap

Kapitlet om Sverige är baserat på analys av lagtexter och intervjuer med chefen för Myndigheten för press, radio och tv, en chefsjurist och en chefsadministratör.

– Sverige har en tradition av oberoende myndigheter. I praktiken verkar det fungera väl och vi ligger i framkant. Men det lagliga skyddet är egentligen ganska svagt, mycket bygger på att det finns en norm och tillit till att systemet fungerar. Garantierna för oberoende finns inte den utsträckning som EU strävar efter, säger Sara Svensson, universitetslektor i statsvetenskap vid Högskolan i Halmstad – och för närvarande tjänstledig för gästforskning på European University Institute i Florens.

Ny skyldighet att ha myndighet

Rapporten The independence of media regulatory authorities in Europe beställdes av European Audiovisual Observatory som lyder under Europarådet. Bakgrunden är att Europas mest betydande medielagstiftning, Audiovisual Media Services Directive (AV-direktivet, direktiv om audiovisuella medietjänster) – nyligen sågs över och en ny version vann laga kraft förra hösten. Den versionen av direktivet innebär en ny skyldighet för medlemsstaterna att ha en eller flera – från staten och andra offentliga eller privata aktörer – oberoende myndigheter som övervakar TV-sändningar. *

porträtt av kvinna i blå gardigan, brunt hår, leende och glasögon

Sara Svensson var en del av forskarlaget som redan 2010 var med om att kartlägga i vilken grad de myndigheter som utövar tillsyn över TV-medier i europeiska länder är oberoende från både offentliga och privata organ. ”Det är fascinerande att ha varit med i den processen och sett hur mycket arbete som ligger bakom en enskild paragraf i ett mycket större arbete”, säger hon.

Tidigare kunde varje land bestämma om det ville ha en oberoende myndighet, och med ländernas olika traditioner och administrativa praxis har det varit en brokig uppsättning av roller och makt inom mediestyrande myndigheter i Europa, enligt rapporten. I den granskas situationen i nio olika medlemsländer närmare, och Sverigekapitlet är signerat Sara Svensson.

– Det är ett problematiskt område, med många länder och särskilt nya medlemsländer, som försöker gripa in och detaljstyra i TV- och radioområdet. Flera länder har etablerat radio- och tv-myndigheter, men har många gånger haft svårt att få till proceduren för hur det ska gå till. Det gäller även kandidatländer till EU. I länderna på västra Balkan, exempelvis, ser det ofta bra ut på papperet, men i själva verket är det helt partipolitiskt styrt vem som sitter på olika positioner. Många länder försöker åtgärda bristerna genom att parlamentet utser myndighetschef på rekommendation av representanter för olika grupper i samhället, eller att finansieringen kommer från licenspengar. Men politiken hittar ofta en väg tillbaka in i beslutsprocessen, säger hon.

Länder som sticker ut i rapporten är Ungern och Polen å ena sidan, som problemländer i demokratifrågor, och Slovenien och Spanien på den andra, där det verkar fungera relativt väl. I rapporten ingick inte Storbritannien vars TV- och radiomyndighet Ofcom annars är en myndighet som ofta lyfts fram och som andra länder jämför sig med.

Förändring ska ske senast i september

EU vill att förändringarna på nationell nivå ska vara genomförda i september 2020. Som en konsekvens av den europeiska lagändringen gjordes en svensk offentlig utredning (SOU) om eventuella förändringar i det svenska AV-direktivet.

Många länder försöker åtgärda bristerna genom att parlamentet utser myndighetschef på rekommendation av representanter för olika grupper i samhället, eller att finansieringen kommer från licenspengar.

– Utredaren Maria Eka drar slutsatsen att det kan behövas en ändring av svensk lagstiftning så att utnämningen av myndighetens generaldirektör sker på sex år i taget och att riksdagsledamöter, statsråd eller anställda i regeringskansliet inte ska kunna sitta i granskningsnämnden. Det är bestämmelser som ofta finns utomlands, men som vi inte har haft tidigare i Sverige.

Upplägget i Sverige är, för alla myndigheter, att regeringen och enskilda ministrar inte kan blanda sig i beslut. I Sverige finns med andra ord en fristående myndighet, den har befogenhet och kompetens och finansieringen till public service funkar hyfsat. Men regeringen utser generaldirektören för Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) och även ledamöterna i granskningsnämnden**, som i efterhand granskar innehållet i sändningarna. Det har fungerat väl så här långt, påpekar Sara Svensson – men risken finns att regeringen utser sina ”kompisar”. Det har dock inte skett hittills och tilliten till att det fortsätter att fungera har varit hög.

Utnämningsprocessen är kritisk

– Det mest kinkiga är utnämningsprocessen. Vem är det som bestämmer vem som ska bli myndighetschef och nämndledamöter? I Sverige har inte funnits tillräckligt med garantier för att regeringen inte tar tillbaka utnämningen av en ledamot som ”inte uppför sig”. Utomlands är det inte ovanligt att parlamentet, eller en av parlamentets kammare, är med i utnämningsprocessen. Som vi påpekar i rapporten finns då andra sidan risk för politisiering, det vill säga att olika ledamöter förknippas med olika politiska partier, säger Sara Svensson och fortsätter:

– I länder där oberoendet inte fungerar finns ofta en stor frustration eftersom det är svårt att designa utnämnandet. Utan tillit och normer är det inte lätt. Det nya AV-direktivet föreskriver inte heller i detalj hur man ska gå till väga för att garantera oberoende, men det finns en tro på att utbyte av erfarenheter över gränserna kan stärka oberoende genom att alla länders myndigheter ska ingå i ett nystartat europeiskt samarbetsorgan.

Samarbetsorganet ERGA – European Regulators Group for Audiovisual Media Services startade 2016 och det nya direktivet gör det till ett obligatorium att vara med i ERGA.

Text: Kristina Rörström
Bild: ISTOCK (toppbild) och MAGNUS KARLSSON

*I praktiken bevakas ofta både radio- och TV-sändingar av samma myndighet.

**Granskningsnämnden har två uppgifter. Den ena är att pröva om innehållet i radio- och tv-program följer de bestämmelser som gäller för sändningarna. Den andra är att bedöma om public service-bolagen, SR, SVT och UR lever upp till sina uppdrag i allmänhetens tjänst.