Lantbrukaren ­– en entreprenöriell hjälte som verkar i det dolda

Lantbrukare är vana vid att arbeta i en miljö där de inte kan kontrollera de yttre omständigheterna. I en sådan verksamhet är det också nödvändigt att ha initiativförmåga och vara proaktiv. På det sättet utgör lantbruksföretagare själva sinnebilden av entreprenörer.

 

Jennie Cederholm Björklund

Jennie Cederholm Björklund har arbetat inom lantbrukssektorn i många år, bland annat i ledande befattningar inom lantbruksföretag som i allra högsta grad har utvecklats. Trots det var det inte alls självklart för henne att se på lantbrukare som entreprenörer.

– När jag började forska delade jag den traditionella synen på lantbrukaren. I min första studie intervjuade jag sex lantbrukare som på olika sätt hade utvecklat sina affärsmodeller. De hade diversifierat sina verksamheter, och då tänkte jag att de måste ju vara entreprenörer! Jag såg dem som ett undantag och ville ta reda på hur det kom sig att just de var så entreprenöriella, berättar Jennie Cederholm Björklund och fortsätter:

– Den andra artikeln i min avhandling baseras på en studie som jag gjorde under den kraftiga torkan som drabbade Sverige sommaren 2018. Här mötte jag lantbruksföretagarna mitt under en pågående kris. Det var en stressad situation, och jag ville ta reda på hur de hanterade den pressen. Jag intervjuade sex medelålders män som drev traditionella lantbruksföretag och som inte hade utvecklat sin affärsmodell. Jag väntade mig inte att de skulle vara entreprenöriella, men där hade jag fel.

Tre kriterier för entreprenörskap

Inom konceptet ”Entrepreneurial orientation” ska en företagare uppfylla tre kriterier för att räknas som entreprenöriell: hen ska ha innovationsförmåga, vara proaktiv och ta risker. Enligt Jennie Cederholm Björklund stämmer kriterierna väl in på den typiska lantbrukaren:

– Lantbrukare är vana vid att arbeta i en miljö där de inte kan kontrollera de yttre omständigheterna. De lever med regn och sol, översvämningar och torka, och de vet aldrig vad som ska hända från dag till dag. Djur kan bli sjuka och grödor kan drabbas av missväxt. På det sättet tar de risker dagligen. De utsätter hela sin familj och gården för ständig ekonomisk risk. I en sådan verksamhet är det också nödvändigt att ha initiativförmåga och vara proaktiv. På det sättet utgör lantbruksföretagare själva sinnebilden av entreprenörer.

Med andra ord krävs det inte någon utökad affärsmodell för att lantbrukare ska vara entreprenöriella.

– En lantbrukare behöver inte diversifiera sin verksamhet för att kunna sägas vara entreprenör. Uppfyller du de tre kriterierna anses du ha hög entreprenöriell inriktning, och det visar mina resultat att lantbrukarna har, säger Jennie Cederholm Björklund.

Bristande stödsystem för hållbar landsbygd

I Sverige finns ett omfattande stödsystem för lantbruksföretag, bland annat via Jordbruksverket, landets länsstyrelser och olika rådgivningsorganisationer. En sådan rådgivningsorganisation är Hushållningssällskapet Halland, där Jennie Cederholm Björklund också arbetar vid sidan av forskarstudierna.

– Sverige har ett väl utbyggt system med olika organisationer som ska stödja lantbruksföretagare. Gemensamt för alla de olika aktörerna är en vision om en hållbar landsbygd där innovation och entreprenörskap kan frodas. Där finns dock ett glapp. Alla strävar åt samma håll, men resultatet blir det motsatta. Landsbygden avbefolkas och människor flyttar i stället in till städerna. Allt färre bor på landet, och mycket mark ägs av personer som inte bor där. Det stämmer inte överens med bilden av en hållbar landsbygd där människor bor året runt och där det finns väl fungerande samhällsfunktioner, till exempel skolskjuts, kollektivtrafik, förskola och vårdcentral.

I dag är var tredje svensk lantbrukare äldre än 65 år, och det finns inte många som kan eller vill ta över deras verksamheter. Tidigare var det ofta självskrivet att familjens äldsta barn skulle överta gården och familjeföretaget, men så är det inte i dag. Vart ska det svenska lantbruket ta vägen?

 

Jennie Cederholm Björklund

För att göra människor intresserade av att starta och driva lantbruksföretag tycks det i dagens snabbrörliga samhälle krävas ett annat värdeskapande än tidigare. Varför ska du bo kvar på familjegården eller flytta ut på landsbygden och starta ett lantbruksföretag när det också är möjligt att flytta till London, Paris eller New York? Vilka värden kan ett liv på landet erbjuda?

– I dag är var tredje svensk lantbrukare äldre än 65 år, och det finns inte många som kan eller vill ta över deras verksamheter. Tidigare var det ofta självskrivet att familjens äldsta barn skulle överta gården och familjeföretaget, men så är det inte i dag. Vart ska det svenska lantbruket ta vägen? Det var bland annat sådana frågor som gjorde att jag bestämde mig för att doktorera. Jag ville hitta svar och bidra till att förändra systemet, någonstans brister det uppenbarligen, säger Jennie Cederholm Björklund.

Social och miljömässig hållbarhet hellre än ekonomisk tillväxt

Jennie Cederholm Björklunds studie visar att lantbrukarna inte upplever den stöttning som de får från stödorganisationerna som adekvat. I stället för att tillföra värde lägger det hinder i vägen för utveckling. I dag består stödet ofta av kortsiktiga åtgärder med fokus på ekonomiska tillväxtstrategier, vilket inte är det som dagens lantbrukare efterfrågar. I stället finns ett behov av stöd i form av en samtalspartner.

– Lantbrukarna saknar relevant stöd som fokuserar på deras drivkrafter. De drivs inte av ekonomisk tillväxt, utan snarare av en strävan efter miljömässig och social hållbarhet. Dessutom är dagens lantbrukare både välutbildade och välinformerade, och de har stora nätverk både nationellt och internationellt. De efterfrågar en annan typ av stöd jämfört med tidigare generationer lantbrukare. Rådgivningsorganisationerna har hittills inte varit tillräckligt lyhörda för den förändringen, säger Jennie Cederholm Björklund.

Lantbrukare bor oftast i samhället där de verkar. De har ofta bott där i generationer och planerar att bo kvar där i flera generationer till. Därför är de också intresserade av bygdens sociala hållbarhet. De skapar värde för landsbygden. De är möjliggörare för andra, och faktiskt riktiga hjältar.

 

Jennie Cederholm Björklund

Social samhörighet avgörande aspekt

Inbäddning, eller så kallad embeddedness, handlar om social samhörighet. Att tillhöra ett socialt nätverk innebär att du har relationer till andra i din omgivning. I en företagskontext betyder det att ditt företag är knutet till andra företag, och till andra omgivande faktorer, till exempel till orten där företaget verkar. Inbäddning blir då ett mått på hur starka relationerna är i det sociala nätverket. Lantbruksföretag och lantbrukare är ofta mycket starkt inbäddade i sin geografiska och sociala kontext.

– Lantbrukare bor oftast i samhället där de verkar. De har ofta bott där i generationer och planerar att bo kvar där i flera generationer till. Därför är de också intresserade av bygdens sociala hållbarhet. Den här djupa inbäddningen kan leda till att de fattar beslut som inte är ekonomiskt lönsamma, men som skapar socialt mervärde. På det sättet påverkas de företagsekonomiskt negativt av embeddedness, men för samhället och bygden är deras engagemang ovärderligt. De skapar värde för landsbygden. De är möjliggörare för andra, och faktiskt riktiga hjältar. Det är också inbäddningen – och tryggheten som den skapar – som lockar personer att stanna kvar i lantbruket, eller att återanvända efter att ha arbetat med annat under en period. Den sociala tryggheten och det lugnare livet är starkt attraktiva värden, säger Jennie Cederholm Björklund.

Jag vill fördjupa mig i inbäddning och lära mig mer om hur det fungerar relaterat till lantbruksföretag och entreprenörskap på landsbygden. Vad är det egentligen som gör att lantbrukare är så djupt inbäddade i den bygd där de bor och verkar? Det vill jag studera i framtiden!

 

Jennie Cederholm Björklund

Avhandlingsarbete i raketfart

Att skriva en avhandling brukar ta ungefär fem år, men för Jennie Cederholm Björklund har det gått fortare. Hon skrevs in vid forskarutbildningen i innovationsvetenskap för bara två år sedan.

– Att doktorera har inneburit att jag har tagit mig friheten att fördjupa mig i någonting som jag verkligen brinner för. Jag drömmer om att kunna förändra systemet i grunden. Jag vill verkligen att mina resultat ska komma till praktisk nytta. För att det ska bli möjligt kommer jag att föreläsa mycket framöver. Jordbruksverket har gett mig finansiering för att jag ska kunna utbilda rådgivare på olika organisationer runt om i Sverige om innovation i stödsystemet för lantbrukare. Jag hoppas att min insats kommer att kunna leda till att vi blir av med den individualistiska kultur som finns i dag och i stället börjar samarbeta för att möjliggöra kunskapsflöden mellan individer och organisationer, säger Jennie Cederholm Björklund, och lägger till att hon är långt ifrån färdig med den akademiska världen:

– Jag kommer att ansöka om fler forskningsprojekt. Jag vill fördjupa mig i inbäddning och lära mig mer om hur det fungerar relaterat till lantbruksföretag och entreprenörskap på landsbygden. Vad är det egentligen som gör att lantbrukare är så djupt inbäddade i den bygd där de bor och verkar? Det vill jag studera i framtiden!

TEXT: Christa Amnell
BILD: iStock och Mette Ottosson