Genom VR närmar sig seniorer den lokala konsten
VR, virtuell verklighet, kan vara mycket häftigt och experimentellt. 360-graders vinklar, rymdresor, dinosauriemöten, hisnande hopp – ja, det mesta är möjligt.
I ett aktuellt arbete med Halmstads kommun, Leap for Life* och Högskolan i Halmstad står äldre personers behov i fokus. Forskarna i projektet intresserar sig för immersivt berättande och ställer sig bland annat frågan: Hur berättas just den här historien på bästa sätt för stadens seniorer?
Det berättartekniska är intressant för oss forskare. Skulle musik förstärka upplevelsen, ska vi ha en berättarröst och vilka egenskaper ska den i så fall ha i form av till exempel tempo?
Cecilia Björkén-Nyberg
Det senaste halvåret har behovet av att kunna ta del av konst och annan kultur på alternativa sätt ökat för många då pandemin ofta har omöjliggjort de vanliga besöken och upplevelserna på museum, teatrar och så vidare. För många äldre personer har behovet dock funnits längre än så och detta har Halmstads kommun tagit fasta på.
Kulturaktiviteter gynnar den psykiska hälsan. Personer som tar del av kultur skattar sin hälsa högre än andra. Frågan är om VR-teknik kan vara ett sätt för att tillgängliggöra befintligt kulturutbud och därmed öka delaktighet och livskvalitet för äldre personer som har begränsade möjligheter att lämna sitt hem eller boende?
Viktigt är att hela tiden ha med frågan, är tekniken i vägen eller förhöjer den upplevelsen? (Personen på bilden är modell och har inte någon direkt koppling till artikelinnehållet.)
Fokusgrupper lyfter fram lokal konst
Karolina Oad är aktivitetsledare i Hemvårdsförvaltningen, Halmstads kommun, och hon jobbar brett med aktiviteter för seniorer samordnar projektet som går under arbetsnamnet ”Konst med digitala glasögon”.
– Det är jätteviktigt att fylla livet med innehåll och det är inte alltid enkelt för den äldre befolkningen att ta del av utbudet som erbjuds. Genom en överenskommelse mellan Kulturförvaltningen och Hemvårdsförvaltningen har vi haft fokusgrupper där vi har träffat äldre och frågat dem vilka evenemang som de är intresserade av. Många lyfter fram Mjellby konstmuseum, säger Karolina Oad som påpekar att gruppen är väldigt brokig, ”äldre” är alla från 65 till 100 år:
– Vi pratar i detta fall om de äldre som av olika skäl inte kan ta sig till ordinarie utbud.
Karolina Oad, Halmstads kommun, berättar att för många äldre i Halmstad knyter konstnärsgruppen Halmstadgruppen an till den egna livsberättelsen. ”Med VR kan vi åka till rymden, men det finns ett stort intresse för det lokala. Det viktiga är kvaliteten på innehållet, att det är något som önskas och är intressant.”
Just den lokala konsten lyfts fram även av äldre i referensgrupper för ”Kultur för äldre” som finns bland annat inom Region Halland. Ett nära samarbete mellan Halmstads kommun och, Leap for Life (tidigare HCH, Hälsoteknikcentrum Halland) gjorde att Leap for Life och forskare från Högskolan i Halmstad tidigt kopplades in i projektet. ABF har redan erfarenhet av att visa VR-filmer på äldreboende i bland annat Hylte och delar med sig av sin kunskap.
Kommunen såg behovet
Emma Börjesson är projektledare på Leap for Life.
– Leap for Life handlar om bättre vård och omsorg och att driva på den utvecklingen, och vi är även intresserade av näringslivsaspekten. Vanligen kommer företag till oss och har en idé och så gör vi ett testprojekt i samarbete med exempelvis olika kommuner. Nu är det tvärtom, kommunen ser ett behov och vi testar det med kommunen och olika aktörer och därefter kan vi ta kontakt med lämpliga företag, säger hon.
Emma Börjesson, Leap for Life, menar att en konstupplevelse på Mjellby med hjälp av VR inte behöver begränsas till att försöka efterlikna den ”riktiga” eller ”fysiska” konstupplevelsen på Mjellby. I stället kan detta bli en annan typ av upplevelse.
Lärare i medie- och kommunikationsvetenskap från Högskolan i Halmstad jobbar också i projektet, liksom en grupp forskare som fokuserar på immersivt berättande –berättande som mental simulering och som innefattar flera sinnen och sätt att berätta – och som ska undersöka VR-upplevelsen och hur man kan förstå den. Cecilia Björkén-Nyberg är universitetslektor i engelska och programansvarig för utbildningen Kultur och samhällsutveckling. Hon och andra forskare stödjer såväl processen att utforma VR-upplevelsen, som att utvärdera arbetet. Det finns också ett intresse för att studenter ska kunna följa VR-arbete i exempelvis den lokala konst- eller utbildningssektorn.
Med VR kan vi åka till rymden, men det finns ett stort intresse för det lokala. Det viktiga är kvaliteten på innehållet, att det är något som önskas och är intressant.
Karolina Oad
– När det gäller berättande i VR kan man ställa sig många olika frågor. Ska man använda det coolaste, 360-graders vinkel så att man kan gå runt i en hel miljö? Då några av de äldre kanske inte med enkelhet kan röra sig, passar kanske 180 grader bättre? säger Cecilia Björkén-Nyberg.
En utmaning är att hitta ett gränssnitt som passar alla, gruppen ”äldre” är väldigt heterogen och behoven skiftar, säger Cecilia Björkén-Nyberg, Högskolan i Halmstad.
Upplevelsen byggs på seniorers respons
Arbetet är nu i full gång med att intervjua ett antal personer i målgruppen och helt enkelt testa vad som funkar för den. Att inleda med ett ganska enkelt upplägg – initialt används befintligt material som bland annat består av konstvisningar som är filmade på Mjellby och befintligt konstutbud i VR som finns tillgängligt på nätet – gör att testgruppen snabbt kan ge konkret återkoppling med önskemål och på så vis vara med och styra hur konstupplevelsen med VR ska utformas i framtiden. Det går alltid att bygga på fler effekter och funktioner efter hand. Redan i slutet av året är det planerat att fler personer ska kunna ta del av VR- och konstupplevelsen.
Hur man rör sig i rummet, om man går konstrundan tillsammans eller var för sig, eller kanske berättar för varandra är spännande dimensioner att utforska. Kan man bygga på taktila upplevelser – att röra vid föremål under VR-upplevelsen – eller till och med dofter? Dofter är väldigt knutna till minnen, och kanske konstföremål, konsthallar och konstupplevelser doftar på ett särskilt sätt?
Vad är då viktigt för de som ska ta del av upplevelsen? Kanske inte det sensationella, som är lätt att tro – det är lätt att fastna i allt häftigt som en teknik kan åstadkomma, hellre än att tänka på användarna – utan det handlare i stället om den optimala effekten för personerna och deras livssituationer. En fråga är också hur personalen på äldreboenden på ett bra sätt ska kunna stödja och assistera de boende i detta. Och hur funkar VR-glasögon exempelvis för personer med synfel?
Estetik, information, sinnen
– Det berättartekniska är intressant för oss forskare. Skulle musik förstärka upplevelsen, ska vi ha en berättarröst och vilka egenskaper ska den i så fall ha i form av till exempel tempo? Ska VR-tekniken huvudsakligen förstärka den estetiska upplevelsen av konsten eller är det informativa syftet lika viktigt? Över huvud taget tänker vi på vilka olika sinnen som ska samverka. Arbetet bygger på att de äldre är delaktiga i ta fram en produkt, och att deras erfarenheter är viktiga, säger Cecilia Björkén-Nyberg.
Text: KRISTINA RÖRSTRÖM
Bild: Toppbild, MJELLBY KONSTMUSEUMS målning Spelat har börjat (1938) av Esaias Thorén (Bilden av målningen är beskuren.) ISTOCK, MAGNUS KARLSSON, KAROLINA OAD OCH ANDERS SÄLLSTRÖM.
*I förra veckan bytte HCH, Hälsoteknikcentrum Halland, namn till Leap for Life.