Professorsporträttet: Hur kan vi mäta hållbarhet?
Att sträva efter hållbar produktion av produkter och tjänster är numera accepterat av de allra flesta, men hur vet vi egentligen att något är hållbart? Går det att hitta mätbara nyckeltal som uttrycker hållbarhet på ett lämpligt sätt? Det är frågor av den sorten som står i fokus för Magnus Söderbergs forskning när han nu blir professor i företagsekonomi vid Högskolan i Halmstad.
De globala målen ligger på en ganska abstrakt och övergripande nivå. De måste översättas till lokala, mer konkreta mål.
Magnus Söderberg, företagsekonomi inriktning industriell ekonomi
Tekniska bastjänster – till exempel vatten, avlopp, renhållning och energi – är viktiga områden i samhället. Vi har gjort oss mer eller mindre beroende av sådana i vår vardag, men vi tänker inte alltid på hur tjänsterna produceras eller på hur de kan göras mer hållbara. En utmaning som Magnus Söderberg adresserar i sin forskning rör hur vi kan mäta eller avgöra i vilken mån en produktion eller verksamhet utvecklas i en riktning som pekar mot exempelvis de globala mål som uttrycks i Agenda 2030.
Den 25 september 2015 antog FN:s medlemsländer Agenda 2030, en universell agenda för hållbar utveckling som innehåller 17 globala mål som ska uppnås till år 2030. Globala målen har i sin tur 169 delmål och drygt 230 globala indikatorer för hur arbetet ska genomföras och följas upp.
– De globala målen ligger på en ganska abstrakt och övergripande nivå. De måste översättas till lokala, mer konkreta mål, berättar Magnus Söderberg, och fortsätter:
– För ett tag sedan deltog jag i en diskussion med en halländsk kommun som hade gått igenom de globala hållbarhetsmålen och omformulerat dem så att de passade kommunens specifika villkor. Bland annat diskuterade vi mobilitet och transporter, där kommunen i fråga anser sig arbeta mer hållbart om 75 procent av fordonsflottan är eldriven. Vi måste då fråga oss var gränsen på just 75 procent kommer från och om det är där gränsen ska ligga. Medborgarna kanske tycker att den borde ligga högre för att det ska vara hållbart.
Ett problem är alltså att modeller och nyckeltal som används för att mäta hållbarhet är socialt konstruerade, det vill säga att de bygger på vad människor tycker, vilket försvårar mätningen. Samtidigt är nyckeltal viktiga för många organisationer, eftersom de ger en möjlighet att både kunna styra och följa upp hållbarhetsarbetet.
Skjuter på rörliga mål
En ytterligare svårighet är att såväl målen som nyckeltalen förändras över tid, i en ständigt pågående transformationsprocess.
– Som ekonom är du van vid att det finns vedertagna rutiner och strukturer för uppföljning. Du kan mäta sådant som vinst och räntabilitet och så vidare utifrån förankrade mått. På det här området finns inga sådana strukturer att utgå ifrån, eftersom det inte är lika givet vad hållbarhet betyder när det kommer till konkreta detaljer. Dessutom förändras svaren hela tiden. Det gör att vi kan sammanfatta utmaningen i två punkter; dels att hållbarhet är ett abstrakt begrepp, dels att det är under kraftig förändring, menar Magnus Söderberg:
– Kommuner, regioner och andra organisationer behöver därför hjälp med att hitta siffror och nyckeltal som går att följa upp, för att veta om de arbetar i rätt riktning. Dessutom finns det naturligtvis ett kommersiellt värde för många organisationer i att veta exakt hur hållbara deras produkter och tjänster är och att använda det i marknadskommunikationen.
Från elnät till medborgarperspektiv
Att det blev just de tekniska bastjänsterna som kom att hamna i fokus för Magnus Söderbergs forskning har att göra med de projekt som han arbetade med redan som doktorand. Avhandlingen handlade om hur det säkerställs att elnätet är ekonomiskt hållbart. Från det har han sedan breddat sin forskning till att omfatta även andra bastjänster, till exempel vattenförsörjning, värme och renhållning, men också delar av den privata sektorn, som exempelvis bankväsendet.
Forskning är viktigt, där kunskap skapas som bygger på vetenskap och fakta. Men det behövs också en diskussion kring vilka mål som är viktiga och varför, menar Magnus Söderberg. I dag ser vi till exempel inte lika positivt på vattenkraft som vi gjorde tidigare. Ekonomiska fördelar ställs mot miljömässig påverkan. Vilket mål ska då vara överordnat?
– De tekniska bastjänsterna har funnits länge och är kanske inte så spännande i sig själva, men när vi börjar diskutera hållbarhet i sådana tjänster växer det också fram ett medborgarperspektiv. Hållbar utveckling är något som påverkar livet för alla människor och för framtida generationer och därför är det också viktigt att vi har aktiv forskning inom området, där vi kan producera kunskap som bygger på vetenskap och fakta. Det behövs också en konstruktiv diskussion kring vilka mål som är viktiga och varför. Många lösningar som vi har i dag, till exempel vattenkraft, för också med sig målkonflikter. Numera ser vi inte lika positivt på vattenkraft som vi har gjort tidigare. Även om den har klara ekonomiska och praktiska fördelar innebär den också miljömässig påverkan som ger konsekvenser för den biologiska mångfalden.
En annan fråga som kommit i ljuset i många samhällsdebatter under senare år, rör vårt förhållningssätt till ekonomisk tillväxt. Det finns individer som menar att vi måste sluta med att fokusera på ekonomisk tillväxt om vi ska kunna säkerställa en framtid på jorden för kommande generationer. Magnus Söderberg pekar dock på ekonomin som en viktig faktor för att uppnå och realisera andra målsättningar, exempelvis vad gäller hälsa. Han menar att det behövs ekonomiska resurser för att kunna förbättra och utveckla välfärdstjänster, såvida vi inte är beredda att ta ett steg tillbaka och sänka våra förväntningar vad gäller exempelvis sjukvårdens kvalitet.
Vattenförsörjning som framtidens stora fråga
Den naturtillgång som kanske mest har hamnat i ljuset när det rör miljöfrågor och hållbar utveckling är oljan, men Magnus Söderberg menar att framtidens stora fråga när det gäller naturtillgångar, och som det också kan komma att uppstå konflikter kring, rör tillgången till vatten.
– Vi ser redan nu hur det börjar uppstå folkförflyttningar som en följd av klimatförändringarna. Förändringarna leder till både översvämningar och svår torka på många platser. Här behöver forskningen bidra med både mätverktyg och kunskap för att exempelvis kunna utveckla olika former av varningssystem som kan göra oss bättre förberedda på de problem och utmaningar som kan komma att uppstå.
Samtidigt är den kunskap som genereras genom forskning utsatt för ifrågasättanden, vilket inte minst är tydligt när det gäller forskning kring klimat- och hållbarhetsfrågor. I samhällsdebatten blandas ofta forskningsresultat med personliga uppfattningar på ett sätt som kan äventyra en konstruktiv diskussion.
Magnus Söderberg startade sin akademiska karriär genom att läsa till civilingenjör. I dag är han professor i företagsekonomi där hans forskning har fokus på hur man kan mäta hållbarhet.
– Som forskare, och som professor med ett bredare ansvar för vetenskapen, ska min främsta uppgift vara att förmedla sanningen. Det är viktigt att jag inte undviker frågor eller förminskar forskningsresultat för att de står i strid med mina personliga värderingar. Personligen förespråkar jag exempelvis inte privatisering inom samhällstjänster – men när jag under mitt avhandlingsarbete undersökte vilken betydelse ägandeformer har för kostnadseffektivitet inom energiproduktion och kom fram till att de privata bolagen faktiskt var mer kostnadseffektiva än de offentligt ägda, då måste jag fortfarande presentera de resultaten oavsett vad jag tycker personligen, menar Magnus Söderberg.
Forskare kan vara ett farligt vapen
Magnus Söderberg varnar för det han kallar en ”ringhörnementalitet” inom forskning och samhällsdebatt, där åsikter och fakta blandas och bidrar till polarisering och konflikter. Att söka sanningen ser han som en viktig vetenskapsfilosofisk fråga, och han menar att forskare som drivs av sin ideologiska uppfattning, även om det bara sker delvis, balanserar på en farlig gräns.
– Vi måste förstå att forskare kan användas som ett farligt vapen som kan ställa till med stor oreda i både den allmänna samhällsdebatten och i processen då politiker fattar beslut. Om vi inte beaktar detta, kan det leda till att förtroendet för forskare och för den vetenskapliga kunskapen minskar. Därför behöver vi dra lärdom av vad som händer i länder som exempelvis USA, där vetenskaplig kunskap har kommit att bli starkt ifrågasatt, säger Magnus Söderberg.
Text: MATTS SKAGSHÖJ
Bild: MATTS SKAGSHÖJ, UNITED NATIONS DEVELOPMENT PROGRAMME (UNDP)/GLOBALA MÅLEN OCH ISTOCK