Tragedi eller fars? James Bond, en hjälte som hemsöks av sina bragder

Det ”tragiska” ligger i kampen: om kampen blir för enkel och inget längre står på spel, då blir den till fars.

Kalle Jonasson, universitetslektor

Sport är en populär källa att ösa ur inte bara för lekmän, utan även för såväl filosofer som filmmakare. Jonnie Eriksson och Kalle Jonasson, forskare vid Högskolan i Halmstad, intresserar sig speciellt för den kulturella, filosofiska och atletiska rikedomen i Bond-filmerna. I en studie gör de en tvärvetenskaplig analys av den dramaturgiska formeln för Bonds bravader inom extremsport. De analyserar också de drag av hemsökelse som finns i filmerna.

– Filmerna följer ett visst mönster som handlar om hur inslag av ”tragedi”, alltså en dramatisk konflikt mellan principer som sätter ädla gestalter i fara, alltid riskerar att övergå till att i stället bli fars, säger Jonnie Eriksson, universitetslektor i idé- och lärdomshistoria.

Body-bildung

De båda forskarna intresserar sig, inom ramen för ett större projekt, för kroppen i kombination med den traditionella bildningskonsten, vilket de kallar ”body-bildung”. Med body-bildung kan samhället förstås genom kroppen – i stället för genom tankar och andlighet – och kroppen kan förstås genom samhället. Man kan ta Bond-filmerna som ett exempel.

– Bond är en gentleman ur överklassen som utövar extremsport – antingen genom att utöva mer vanlig sport på ett extremt sätt eller genom att ägna sig åt extremsport såsom bungee jumping. Att vara extrem är ett sätt att markera avstånd till medelklassen som enligt klassteoretikern Karl Marx är oförmögen att utföra hjältedåd, säger Kalle Jonasson, universitetslektor i utbildningsvetenskap.

I sin analys använder forskarna sig av ett välkänt citat av Marx: ”Friedrich Hegel har en gång sagt att alla stora världshistoriska händelser upprepar sig. Han har glömt att tillägga: första gången som tragedi, andra gången som fars.”

Det cykliska mönstret äger rum genom många Bond-filmer.

– Hjältefiguren James Bond gör fantastiska saker som uttrycks i extremsport med stor bravur. Men ibland infinner sig komik i hjältedåden, som när Beach Boys tralliga surfmusik plötsligt får ackompanjera dramatiska actionscener, menar Kalle Jonasson och forsätter:

– Det ”tragiska” ligger i kampen: om kampen blir för enkel och inget längre står på spel, då blir den till fars.

Sport ett sätt att strida

Bond är inte någon allmänt sportig man, det är viktigt att poängtera. Snarare är utövande av sport ett sätt för Bond att strida mot fiender. På frågan om han föredrar skidåkning framför att köra bob, svarar Bond: ”I’m not a sporting man, Fräulein. Even when I’m at my best”. Samtidigt befinner sig James Bond ofta i sportiga sammanhang, populära för sin tid. Var det slalom för 50 år sedan,är det snarare parkour de senaste åren. Detta bidrar till Bonds ständiga aktualitet.

– Men hans extrema bruk av sporterna för andra ändamål än att just utöva sport, visar också hans position att alltid, på något sätt, stå utanför tiden. Extremsport som ett dramatiskt uttryck överlever som inslag i Bond-filmerna genom att Bond-skådespelarna byts ut efter hand, säger Kalle Jonasson.

Det farsartade gör att Bond kan överleva som karaktär och bytet av skådespelare gör att extremsportinslag kan fortsätta att vara ett förhöjande dramatiskt element. När en Bondfilm har ett ”nästan-död-inslag” i form av komik med en viss skådespelare, påbörjas en ny cykel med nästa skådespelare. Om bytet inte görs när farsen bryter in, betyder det slutet för James Bond. Skådespelaren Daniel Craig, den senaste som spelar Bond, är den första Bond som inte håller på med extremsport. Undantaget är Craigs första Bond-film, ”Casino Royale”, där försöker Bond i en vild parkour-scen hålla jämna steg med sin motståndare, som visar sig vara den starkare parten.

– Han står emot farsen genom att överdriva tragedin och sitt mannamod till priset av att han måste dö, säger Kalle Jonasson.

Bond går igen

Något annat som är tydligt i den sista filmen är begreppet hemsökelse, som forskarna också använder för att analysera filmerna.

– Bond kan inte riktigt räknas som samma karaktär i de olika filmerna, utan olika varianter av karaktären hemsöker varandra på olika sätt. Detta märks i den repetitiva struktur som kännetecknar filmerna: att Bond alltid presenterar sig som ”Bond. James Bond”, alltid beställer en skakad Martinidrink och blir utrustad med den senaste tekniken av karaktären Q och så vidare, menar Jonnie Eriksson.

George Lazenby som James Bond i ”I hennes majestäts hemliga tjänst” hemsöks av sin föregångare Sean Connery, när han tittar in i kameran och säger: ”This never happened to the other fellow”. I samma film spelas låten ”We have all the time in the world”, som återkommer flera decennier senare i den allra senaste filmen med Daniel Craig, ”No time to die”, då Bond slutligen dör.

– Just när Bond har offrats för att upprätthålla tragedin, hemsöks han av Lazenby, den förste att visa att Bond-figuren alltid kan leva vidare i ny gestaltning, säger Jonnie Eriksson.

Text: KRISTINA RÖRSTRÖM
Bild: ISTOCK (toppillustration), DAN BERGMARK, MAGNUS KARLSSON