Att förlora sig i orden och hitta rätt i ljudet av en röst
Genom den egna – och andras – röst kan vi utforska oss själva. Det gäller både när vi själva läser exempelvis poesi, och när vi lyssnar till någon som läser högt ur en bok. Ljudet är en röd tråd i aktuell forskning vid Högskolan i Halmstad, vilket bland annat manifesterar sig i Lyriklabbet som Högskolan driver i samverkan med Stadsbiblioteket.
"Det är en sak att skriva text och en annan sak att spela in när man läser upp texten, att gestalta den med kroppen. Rösten är något intimt, man tar dikten in i sig och delar den med andra. När man sedan lyssnar i grupp, möts människor med hjälp av den rösten."
Cecilia Björkén-Nyberg
I Lyriklabbet sker utforskandet av den egna personen genom att deltagarna skriver och läser upp poesi, som också spelas in, för andra. I morgon torsdag, under höstens avslutande labb, ligger dock fokus på att lyfta fram och experimentera med en dikt skriven av någon annan.
Tidigare i höst var sonettformen tema i Lyriklabbet som ibland hålls på Stadsbiblioteket i Halmstad, ibland på Digital laborativt centrum på Högskolan. Just den aftonen fick deltagarna kort undervisning om vad en sonett är, innan de drog sig undan för att på ganska kort tid skriva sig en sonett.
Lyriklabb: Några av deltagarna, Lisbeth Gustavson, Johanna Jörgensen och Eibert Carlsson, skriver på sina sonetter.
Att göra lyriken till sin egen
– Idén med labbet är att avdramatisera lyrik, leka med ord och ljud och införliva dem i kropp och sinne. Betoningen ligger på det laborativa. Vi utforskar redan befintliga dikter av kända poeter och producerar egna dikter, säger forskaren Cecilia Björkén-Nyberg, Högskolan i Halmstad.
Elisabeth Skog, bibliotekarie på Stadsbiblioteket i Halmstad som arrangerar Lyriklabbet tillsammans med Cecilia Björkén-Nyberg, vill gärna avdramatisera skapandet.
– Det kan låta lite högtravande med Shakespeares sonetter, men det är inte alls Lyriklabbets mening – tvärtom, säger hon, och framhåller att eventuell lyrikpanik kan botas just här.
När Lyriklabbet hade sonetter som tema användes som inspirationsmaterial en illustration över de vanligast förekommande orden i ett antal Shakespearesonetter samt – om de så önskade – en rad per deltagare från en sonett av just Shakespeare.Olika Lyriklabb har haft olika fokus: bland annat att parafrasera en dikt av 1800-talspoeten Emily Dickinson, till exempel genom att göra om den till en raptext. Vid ett annat tillfälle lästes katalogdikt av Sonja Åkesson, ”Sommarräkning”. Var och en fick sedan ett kuvert med olika genrer: tidningsrubriker, kustväderrapport, sportreferat, lista på namn på frisörsalonger etc. och skapade sina egna katalogtexter, det vill säga en lista med ord (ofta kring ett tema) som framkallar mentala bilder. Ytterligare ett exempel är att få första sidan i en klassiker, exempelvis Hemsöborna, och utifrån handling, enstaka ord eller dylikt, skriva en egen dikt.
Deltagarna kan göra lyriken till sin egen. Och mycket riktigt blev det sonetter en stund senare. Var och en spelade in sitt stycke för att senare under kvällen prata om hur det låter och vad författaren har tänkt sig.
Lyssna till Lyriklabbsdeltagaren Erikas Strawn-Sjöstrand sonett
Lyssna till Lyriklabbsdeltagaren Gösta Steneskog katalogdikt
Den intima rösten förkroppsligar dikten
– Det är en sak att skriva text och en annan sak att spela in när man läser upp texten, att gestalta den med kroppen. Rösten är något intimt, man tar dikten in i sig och delar den med andra. När man sedan lyssnar i grupp, möts människor med hjälp av den rösten, säger Cecilia Björkén-Nyberg.
Cecilia Björken-Nyberg är docent i engelsk litteratur vid Högskolan i Halmstad. Den här hösten har hon dock främst uppdrag vid Malmö Högskola.
Tekniken är ett viktigt inslag i Lyriklabbet. Genom inspelningen kan man få fram fler perspektiv med hjälp av olika röster, man kan förändra och utforska råmaterial genom att lägga på filter så att inläsaren exempelvis ”byter kön” på sin röst.
– Det låter kanske lite pretentiöst, men det är ett sätt att lära sig om sig själv, säger Cecilia Björkén-Nyberg som också har jobbet med en studie om hur personer med utmattningsdepression kan gynnas av att ta del av ljudböcker (läs Med ljudet som verktyg för hälsa, lärande och skapande
Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.).
Cecilia Björkén-Nyberg menar att själva produkten är viktig, det räcker inte att enbart prata lyrik.
– Att producera själv, och framför allt göra dikten till sin genom den inspelade rösten, är ett sätt att förkroppsliga processen. Därmed ligger Lyriklabbet nära den etymologiska betydelsen av poesi – ”att göra eller skapa en produkt”. Tekniken blir ett utforskande instrument, ett slags katalysator.
Deltagarna, från yngre studenter till äldre pensionärer, har uppskattat att vara aktiva producenter, snarare än bara passiva konsumenter, av lyrik. Här samlas några av dem i Cecilia-rummet på Digitalt laborativt centrum för att lyssna till kvällens inläsningar. – Det är inte en egotripp utan alltid väldigt obehagligt att lyssna på sig själv. Det är något som händer i det mötet med rösten och texten, men också i mötet med andras inläsningar. Deltagarna kan kommentera att du fick fram det ena eller det andra. Det blir ett utforskande och ett lärtillfälle om sig själv, kommenterar Cecilia Björkén-Nyberg, som inte är med på bilden. Andra personen från höger är Elisabeth Skog. bibliotekarie på Stadsbiblioteket i Halmstad, också en av arrangörerna av Lyriklabbet.
Att ”läsa” en tal- eller ljudbok
Ljud och röster är också centrala för ett annat projekt, en talbokscirkel på Stadsbiblioteket för en grupp deltagare varav de flesta har en synnedsättning. Cirkeln har funnits i omkring sex år under Elisabeth Skogs försorg och träffarna har då huvudsakligen varit av informativ karaktär, att presentera ett urval talböcker. Cecilia Björkén-Nyberg deltar i cirkeln sedan i våras då Elisabeth och hon tog initiativ till att faktiskt diskutera innehållet med deltagarna. Hon bidrar med sitt forskningsperspektiv och gör också en pilotstudie.
Talboken har länge haft låg status, säger Cecilia Nyberg-Björkén:
– Tillgänglighetsaspekten väger tyngst i talboken, alla har rätt till litteratur och man har inte talat om estetiska värden när det gäller talböcker. Det vill vi ändra på. Förhållandet mellan röstens praktiska funktion och estetiska värde aktualiseras ju också utanför litteraturens område idag genom att mycket teknik är röststyrd. På så sätt är vi ganska uppmärksamma på hur den mänskliga rösten låter.
I läsecirkeln med talböcker på Stadsbibliotket känner deltagarna varandra väl, de har ofta en mycket klar bild av innehållet och kan till och med citera ur minnet. Dessutom knyter de an till berättelsen utifrån personliga erfarenheter – först när forskaren frågar kommer reflektioner över ljud, röster och inläsare. Deltagarna har också lyssnat på och jämfört olika inläsningar. Hur är det med karaktärerna och miljöbeskrivningarna? Vilken betydelse har rösten för hur läsarna uppfattar boken? Vilka mentala bilder får läsaren? Vilka för- och nackdelar upplever läsarna med tryckt respektive inspelad litteratur?
Författaren Sara Parborn besöker talbokscirkeln på Stadsbiblioteket för att prata utifrån sin bok Blybröllop, som deltagarna har läst.
Att läsa med ögonen har en hög kulturell status, det anses finare än att ta del av litteraturen via öronen.
– Men det är inte alltid lätt att veta vilken min egen inre röst är. Att tvingas lyssna till en röst och förhålla mig till den blir en form av lackmuspapper på vem jag själv är. Det händer något i mötet med tal- eller ljudboken som inte händer på samma sätt när jag läser själv. Någon puttar ut mig från min egen zon, säger Cecilia Björkén-Nyberg.
Estetik och form har stor betydelse
Statenss kulturråd, som finansierar pilotprojektet, och inte minst Myndigheten för tillgängliga (MTM) medier är särskilt intresserade av tal- och ljudböcker.
"Det händer något i mötet med tal- eller ljudboken som inte händer på samma sätt när jag läser själv."
– Ljudboken bedöms estetiskt, det görs i långt mindre utsträckning med talboken – men ljudbokstrenden spiller över på talboken nu. Vi har blivit mer medvetna om rösten som betydelsebärande och det estiska värdet för att få fram innehållet, säger Cecilia Nyberg-Björkén:
MTM har till exempel visat intresse för en teknisk lösning som möjliggör för talboksläsaren själv att inte bara välja hastighet utan också typ av röst.
– Genom MTM har talböcker talats in på mer eller mindre samma sätt i alla år. Men personer som har dyslexi kan behöva inläsning på annat sätt än den som lider av utmattningsdepression eller har begränsad syn.
Text: KRISTINA RÖRSTRÖM
Bild: CECILIA BJÖRKÉN-NYBERG, MAGNUS KARLSSON och KRISTINA RÖRSTRÖM