Hur digitalt lärande kan förbättra vårt sätt att tänka
Förbättrar digitalt lärande vårt sätt att tänka? Hur? Digitalt lärande som begrepp förändras och omdefinieras ständigt. Efter snart 20 år av samarbete med Högskolan i Halmstad är Jo Smedley riktigt glad över att få rollen som gästprofessor i digitalt lärande. Hon fokuserar på tvärvetenskap och att öka studenters anställningsbarhet – och hon hyser ett visst mått av skepsis till digitalisering.
Projekt har inte någon respekt för akademisk struktur, så det är upp till oss – som akademiska och kreativa tänkare och innovatörer – att arbeta tillsammans för att lämplig kunskap sprids och resultatet blir tillfredsställande.
– Jo Smedley
Digitalt lärande är allt lärande som innefattar användningen av teknik.
– Digitalt lärande är en term under ständig förändring. Det studenter lär sig i dag kommer att vara överflödigt om tio år. Därför är det så viktigt att fokusera på de strategiska inslagen i varför och hur digitalt lärande kan förbättra sättet att tänka kring framtida hantering av data, information och kunskap. Det är sättet att filtrera som kommer att göra det möjligt för de som tar examen från Högskolan att verkligen förbättra sin anställningsbarhet – vare sig det är inom exempelvis utbildning eller näringslivet, säger Jo Smedley.
Jo Smedley påbörjade sin akademiska karriär för omkring 35 år sedan, genom en doktorsavhandling i matematik. Fram till augusti i år var hon professor i ”of learning innovation” vid University of South Wales och chef över universitetets satsning på distansstudier, USW Online. Att hon gått i pension från livet som heltidsanställd i Storbritannien gör att hon kan jobba med oförminskad entusiasm i flera olika projekt.
”Det viktigaste är människorna”
Att rekrytera Jo Smedley till Högskolan i Halmstad och Akademin för lärande, humaniora och samhälle, är ett led i att stärka och utveckla akademins forskning och utbildning kopplat till digitalt lärande. Exempelvis arbetar Jo Smedley just nu på en publikation som heter: ”Designing a learner journey: it’s all about people” (ungefär, att designa en lärande resa: det viktigaste är människorna”).
– Jag arbetat mycket med lärande i sig, och har nu tagit detta vidare till att fokusera på näringslivet för att se den påverkan människors lärande har, eller kan ha, på organisationer de jobbar i eller kommer att jobba i.
Jo Smedley har en ganska lång historia tillsammans med Högskolan i Halmstad. Hon började komma hit redan 1999 som gästlärare i informatik.
När Jo Smedley hade disputerat i början av 1980-talet började hon jobba inom vuxenutbildningen med att lära ut informationsteknologi. Hennes personliga syfte med jobbet var att få en bättre förståelse för att undervisa människor med mer praktiska yrken.
– Jag la fokus på framtida anställningsbarhet hos studenterna. Det var tufft! Min inlärningskurva var brant de första åren, när jag undervisade olika yrkesgrupper som exempelvis snickare och murare. Nyttan med studierna behövde synas snabbt för att visa eleverna att utbildningen var relevant, och för att jag skulle få stöd från kollegorna. När jag ser tillbaka på den tiden ser jag att det var helt rätt att satsa på det entreprenöriella tillvägagångssättet.
Det studentcentrerade arbetssättet har fortsatt att vara kärnan i Jo Smedleys eget lärande och i hennes undervisning i universitetskarriären i Storbritannien och Europa.
– Det har gett mig kraft att kontinuerlig reflektera över lärande och undervisningsstilar för att säkerställa att studenternas anställningsbarhet blir så god som möjligt.
Teknik kan hjälpa till, men nyckeln till det är att säkerställa att användningen är lämplig och att den underlättar.
Tvärvetenskaplig ansats
Jo Smedley publicerar resultaten av sina projekt, och olika framsteg, så fort tillfälle ges. I en akademisk värld med knappt om tid och där just publicering i vetenskapliga tidskrifter spelar en avgörande roll, är det, enligt henne, viktigt att berätta ”historierna” om hur akademiker applicerar lärande för att flytta på kunskapsgränserna.
– Det tog mig några år av projektarbetande att till fullo förstå att projekt alltid handlar om en multidiciplinär ansats. Projekt har inte någon respekt för akademisk struktur, så det är upp till oss – som akademiska och kreativa tänkare och innovatörer – att arbeta tillsammans för att lämplig kunskap sprids och resultatet blir tillfredsställande. Teknik kan hjälpa till, men nyckeln till det är att säkerställa att användningen är lämplig och att den underlättar, säger hon.
– Med en ständigt ökande tillgång till en obestämbar mängd information, är det viktigt att vi maximerar vårt lärande och undviker att bli överbelastade.
Arbeta smartare
Teknik kan föra människor och idéer samman. Hennes sätt att vara gästprofessor speglar vad som pågår i näringslivet, säger hon. Det handlar om flexibel tänkare och att maximera tiden tillsammans – att arbeta smartare tillsammans för att nå bättre effekt, inte nödvändigtvis fler timmar.
– När jag är i Halmstad kommer jag att hålla workshoppar ansikte mot ansikte, samt arbeta med små grupper för att stötta, uppmuntra och möjliggöra olika forskargrupperingar, -utvecklingar och -förbättringar på hela Akademin för lärande, humaniora och samhälle.
Det är fantastiskt att få komma hit, jag är så glad över jag får göra det.
När hon befinner sig någon annanstans än i Halmstad kommer hon också att hålla workshoppar och diskussioner online – ett sätt att praktisera olika arbetssätt med olika former av samverkande tekniker genom att fokusera på aktuell utveckling och styrkeområden att föra forskningen och utbildningen framåt tillsammans.
Jo Smedley har besökt, och arbetat med anställda vid, Högskolan i Halmstad sedan 1999, bland annat som gästlärare. Hon är väldigt glad över tillfället att nu får agera som gästprofessor.
– Den här tjänsten gör att jag kan gå tillbaka till att jobba mer med att leda forskning och själva skriva, samt att undervisa – vilket är långlivade passioner för mig, säger hon.
– De som jobbar på Högskolan i Halmstad är verkligen angelägna om att samarbeta. Det är fantastiskt att få komma hit, jag är så glad över att jag får göra det.
Text och bild: KRISTINA RÖRSTRÖM