Informatikämnets fantastiska resa vid Högskolan i Halmstad

Det jag vill illustrera är att ämnet informatik utvecklas i takt med digital teknik. Det innebär att ämnet är under ständig förändring och utveckling, något som kräver hög grad av flexibilitet i utformning av utbildning och forskning. Vid Högskolan i Halmstad har alltså informatikämnet sina rötter i ADB på 1980-talet. Sedan dess har informatik vid Högskolan utvecklats till ett ämne med utbildning på samtliga nivåer och till ett starkt forskningsområde med inriktning på digital tjänsteinnovation. Det innebär att vi studerar hur digital teknik och digitalisering kan bidra till förbättring och förnyelse. Men hur kom vi hit, hur gick resan till?

Etapp 1 – från stödämne till kandidatprogram i informatik. Under ämnets första etapp var informatik ett stödämne till utbildning i företagsekonomi. Det fanns ingen forskning knuten till ämnet. Det var hårt tryck på att utbilda studenter i ADB. IT var den stora trenden – det var framtiden. Lokala nätverk, internet, e-post och e-handel var trender som ledde fram till den så kallade IT-bubblan under 1990-talet. Trenderna innebar att ämnets karaktär skiftades från systemkonstruktion till design av IT-användning. Som en markering bytte ämnet namn och på de flesta lärosäten benämns det i dag informatik, på några systemvetenskap eller informationssystem. Det är i alla fall inget lärosäte som har kvar ämnesbeteckningen ADB.

Vid Högskolan i Halmstad startade vi år 1995 IT-ekonomprogrammet, där en tredjedel av kurserna var informatikkurser. Programmet blev ett starkt varumärke och nationellt känt. 1999 startades det första kandidatprogrammet i informatik. Programmet fyllde en viktig roll för att möta samhällsutvecklingen och arbetsmarknadens behov av systemutvecklare och IT-designers. Det innebar att informatikämnet inrättades som kandidatämne, en viktig milstolpe för ämnet. Detta innebar i sin tur att vi kunde rekrytera lärare och ett intresse för forskning växte fram. Vi hade då endast en disputerad lärare i informatik, men flera hade påbörjat forskarutbildning vid andra lärosäten.

Etapp 2 – från ämne på grundnivå till forskningsämne. År 2000 genomfördes en omorganisation på högskolan, som medförde att informatikämnet samorganiserades med övrig IT-relaterad utbildning och forskning. Det blev ett viktigt skifte för informatikämnets utveckling. Tidigare var utbildning och forskning åtskilda organisatoriskt, och nu samorganiserades de. Vi uppmuntrades att starta forskning, söka externa medel och till vetenskaplig publicering. Forskarkompetent personal och en gästprofessor rekryterades.

2004 är ett viktigt år på vår resa. Informatikutbildningarna utvärderades då av Högskoleverket och fick godkänt på samtliga punkter. Det var också detta år som vi lyckades få extern forskningsfinansiering första gången. EU-projektet DigiNews blev starten på informatikforskning vid Högskolan i Halmstad och vår första forskargrupp, Media-IT, bildades under ledning av Carina Ihlström Eriksson. Därefter följde ett flertal projekt i samverkan med tidningsindustrin och vi kunde publicera vår forskning, finansiera forskarutbildning och stärka informatikgruppens akademiska meriter.

Men så sprack den stora IT-bubblan. Studenternas intresse för IT-utbildning rasade. Ekonomin blev lidande. Vi fick skära ner utbildningsverksamheten. Men under denna nedgång tog vi initiativ till nya utbildningar med relevans för arbetsmarknaden, som vi hoppades skulle attrahera studenter. Programmet Pedagogisk mjukvaruutveckling startade och IT-ekonomprogrammet omarbetades till Affärssystemprogrammet. Studentantalet ökade igen och när vi åter utvärderades av Högskoleverket år 2011 fick vi som enda lärosäte i Sverige bedömningen mycket hög kvalitet på vår kandidatutbildning i informatik. Hallandspostens rubrik den 13 juni, 2012 löd ”Mycket hög kvalitet på informatikutbildning”. Det var mycket glädjande och ett kvitto på att vår höga ambition och vårt kvalitetsarbete givit resultat. ”Informatik i Halmstad” blev ett begrepp i informatiksverige och förknippades med seriositet och framåtanda.

Etapp 3 – från utbildnings- och forskningsmiljö till komplett akademisk miljö. År 2013 utvärderades Högskolans samtliga forskningsmiljöer vilket gav god vägledning för fortsatt utveckling. Som en del i utvärderingen genomfördes en självvärdering som innefattade att formulera en profil för forskningen i informatik. Vi formulerade då profilen Digital tjänsteinnovation. som en följd av detta arbetades ett av kandidatprogrammen om till Digital innovation och design. Ämnesprofilen fyller tio år i år.

Nästa milstolpe är år 2015 när informatik blir forskarutbildningsämne. Det innebär att vi kan examinera doktorander vid Högskolan. År 2018 startade vi även ett internationellt masterprogram med samma profil. Genom denna profilering har vi tydligt kunnat integrera utbildning, forskning och samverkan. Vi har attraherat nya medarbetare och rekryterat kompletterande kompetenser, bland annat i kognitionsvetenskap och designetnografi. I dag är miljön internationell där doktorander, post-doktorer och biträdande lektorer kan bidra till forskning och meritera sig. Vi har en lärarkår med stort engagemang och höga ambitioner för informatikutbildningens kvalitet. Vi är tre professorer, varav två är de enda professorerna vid Akademin för informationsteknologi som är kvinnor. Vi deltar i två av Högskolans forskningsprogram, LeaDS och REBEL, och vi har två nya masterprogram under utveckling. Med andra ord är vi inne i en expanderande fas på vår resa, vilket ibland kan ge lite växtvärk.

Hur har denna resa varit möjlig? Resan har så klart varit kurvig under perioder, men den har varit mödorna värd och vi har nått våra mål. Den har möjliggjorts genom engagerade eldsjälar, akademisering och kvalitetsmedvetenhet, akademiskt entreprenörskap, kollegialt samarbete, ett visst mått av jädra anamma – och för att vi haft roligt! Informatikgruppen, eller MI-lab som vi hette en gång i tiden, har gjort sig känd inom Högskolan för sin samarbetskultur. Vi har använt oss av goda råd, tagit stöd i organisationen när vi har kunnat få det, byggt ett starkt nätverk, både inom ämnet och med omgivande samhället. Men det allra viktigaste är att vi har byggt relevant och attraktiv utbildning med hög kvalitet. Utan studenter har vi inget ämne. Vårt största avtryck i samhället är våra studenter som vi utbildar och som kommer ut i arbetslivet. Därför är vi särskilt stolta i informatikgruppen över de positiva omdömen som våra studenter får av arbetsgivare.

När jag får frågan om varför jag vill arbeta som professor i informatik vid Högskolan i Halmstad, svarar jag att jag har världens bästa jobb. Det är omväxlande – var och ett av mina 30 år vid Högskolan har varit unikt, varje år en ny resa. Den mest spännande delen av resan är framför oss. Framtidens digitalisering med robotisering, automation, AI –vad kommer det att föra med sig? Hur kan vi designa samspelet människa-teknik så att det bidrar till en bättre värld? Informatikämnet har en mycket viktig roll i att beforska dessa frågor.

Nu står vi inför ett generationsskifte. Vi som har varit med i närmare 40 år kommer inte att följa med på resan i 40 år till. Min förhoppning är att informatik fortsatt kommer bidra till god utveckling och hög kvalitet för Högskolan i Halmstad. Jag hoppas att vår resa kan inspirera andra ämnen och områden som har ambition att utvecklas.

Text: MARIA ÅKESSON
Bild: ISTOCK (där inget annat anges)