header-pattern-bg

De forskar om genus, normer och feminism

På söndag, den 8 mars, är det internationella kvinnodagen. Högskolan i Halmstad har flera forskare som forskar om genus, normer och feminism. Här är några exempel!

Vad i din forskning vill du uppmärksamma i samband med den internationella kvinnodagen?

Porträtt av kvinna, foto.

Eva-Carin Lindgren är professor i idrottsvetenskap med inriktning hälsopromotion och har bland annat forskat om kvinnliga fotbollscoacher på högsta elitnivå.

Eva-Carin Lindgren, professor i idrottsvetenskap

– Forskning har visat att idrotten skapar sociala skillnader och könsgränser. Jag har studerat hur synliga och osynliga socialt konstruerade könsgränser inom idrotten, i skolan och på gymmen kan förskjutas, korsas eller förändras. Det handlar om hur individer, grupper och organisationer kan utmana och ändra dominerande genusdiskurser och praktiker. Ett exempel på min forskning är när kvinnor har tagit plats på höga positioner som ledare inom idrotten, vilket fortfarande inte är vanligt. Inom fotbollen har dock flera kvinnor höga positioner som ledare antingen i de högsta serierna och/eller på landslagsnivå. Därför har vi i ett internationellt forskningsprojekt studerat 19 kvinnliga fotbollstränare på högsta elitnivå och kvinnliga förbundskaptener från Australien, Sverige och fyra andra västeuropeiska länder. Forskningsprojektet har tagit sin utgångspunkt i lärande och utveckling av framgångsrika karriärer bland kvinnliga fotbollscoacher. Likaså har fokus varit på deras förhållningsätt som involverar etiska och moraliska frågor. Syftet var att producera sociokulturell kunskap om framgångsrika kvinnliga fotbollscoacher med fokus på att: a) spåra deras karriärvägar och b) beskriva deras professionella lärande, karriärutveckling och coaching.

– Jag vill också lyfta att det är viktigt att inte bara utgå från ett genusperspektiv i forskningen, eftersom det finns grupper av människor som diskrimineras genom flera maktordningar än bara utifrån kön. I ett av mina forskningsprojekt har intersektionalitet varit en teoretisk utgångspunkt vid utforskandet av vad idrottsföreningar gör för att behålla ungdomar inom idrotten. I forskningsprojektet ville vi synliggöra vilka normer som styr över vad idrottsföreningar gör för att behålla fler utövare och vilka/vem som får inflytande över exempelvis vilka aktiviteter som ska erbjudas. Likaså var fokus på vad som gör att ungdomar, oavsett social positionering (såsom kön, sexualitet, etnicitet, klass, ålder och funktionshinder), vill och kan vara kvar i idrottsföreningen. Intersektionalitet har också varit ett metodologiskt verktyg i ett interventionsprojekt i skolan för att identifiera vilka elever som skulle ingå i en intervjustudie. I pågående forskning om nyanlända LHBTQI-personers upplevelser av sin hälsa och syn på framtiden använder jag och mina forskningskollegor intersektionella analyser. Anledningen är att vi ser det som betydelsefullt att inte enbart ta hänsyn till de nyanländas kön och sexualitet, utan även andra sociala positioneringar som exempelvis etnicitet, religion och klasstillhörighet.

Läs mer: Professorsporträttet: om hälsopromotion och idrottsrörelsens dubbla uppdrag

Porträttbild

Ing-Marie Carlsson är docent i omvårdnad och forskar om kvinnors reproduktiva hälsa, vad som främjar hälsa vid graviditet och barnafödande, samt hur en säker och kvalitativ förlossningsvård kan uppnås.

Ing-Marie Carlsson, docent i omvårdnad

– Jag forskar om kvinnors reproduktiva hälsa, vad som främjar hälsa vid graviditet och barnafödande, samt hur en säker och kvalitativ förlossningsvård kan uppnås. I Sverige, och i flertalet västländer, sker barnafödande på sjukhus och inte i kvinnans hem. Detta kan ses som en dominerande syn på barnafödande som en medicinsk händelse där risker ska undvikas i stället för att se barnafödande som en naturlig livshändelse. Synen på barnafödande och sammanhanget där barnafödande äger rum har betydelse för kvinnors välbefinnande och hälsa men också för den hälso- och sjukvård som sker på platsen. Min forskning handlar om platsen och rummet för födande, utifrån begrepp som aktörskap, positionering, makt, säkerhet och hemmastaddhet.

– Det mest framträdande vid barnafödande är att ett utrymme behöver skapas för födande, ett själsligt rum där kvinnan kan gå in i sig själv och vara privat. Förlossnings­rummet kan ses som ett territorium som kvinnan och hennes partner har ett ägandeskap till, vilket skapar en maktcentrering gentemot andra som befinner sig i rummet. Förlossnings­rummet består av en skyddande gräns som vaktas av barnmorskan genom att kvinnan avskärmas från störande stimuli, men barnmorskan vaktar och skyddar även det normala förlossningsförloppet. Den stängda dörren till förlossningsrummet symboliserar en fysisk gräns från intrång av andra professionella. Innanför dörren skapas en atmosfär som inger lugn, trygghet och säkerhet, vilket stärker och stödjer den normala förlossningen. Materiellt är känslan av hemmastaddhet viktig. Det innebär att om kvinnan befinner sig i sitt hem vid förlossningen eller om det rum som hon befinner sig i liknar hennes hem, kan kvinnan ta makten. Hemmastaddhet leder till att hon slipper att adaptera sig till en främmande miljö, kan röra sig fritt utan att känna att hon behöver fråga om lov. Hemmastaddhet möjliggör att kvinnan kan reda ett mänskligt bo som symboliserar en förberedelse för födande. Om inte det födande rummet är hemmet, måste hemmet tas till sjukhuset. Barnmorskan behöver då vara den som orkestrerar miljön och vården genom att modifiera materiella saker som belysning och ljud och att få bort sängens centrala placering i rummet. I förlossningsrummet är det kvinnan som är kunskapsbäraren och central aktör och barnmorskan gäst och möjliggörare, öppen för kvinnans fysiska och emotionella behov.

– Förlossningsvården har under senare år blivit alltmer ansträngd avseende arbetsbelastning och barnmorskor har i allt större utsträckning valt att säga upp sig. Medier framställer en förlossningsvård i kris och situationen påverkar både kvinnan och barnmorskan som ska ge kvalitativ och säker vård. Tillsammans med forskare och som biträdande handledare till en doktorand vid Göteborgs universitet, har jag fått möjlighet att delta i ett forskningsprojekt som studerar förlossningsbarnmorskans arbetsmiljö. Vi kommer bland annat att följa en nationell kohort av barnmorskor för att studera deras arbetsmiljö och vad som främjar barnmorskors hälsa, och också riskfaktorer i arbetsmiljön.

Gruppbild av 5 personer som alla bär vita labbrockar.

Delar av gruppen som driver projektet Stop Notion är Viktor Centerholt, RISE, Adam Palmquist, Högskolan i Skövde och Insert Coin, Pia Ulvenblad, Högskolan i Halmstad, Henrik Barth, Högskolan i Halmstad, Sandra Mattsson, RISE i Mölndal.

Pia Ulvenblad, docent i företagsekonomi & Jeaneth Johansson, professor i företagsekonomi

– Vi vill lyfta projektet Stop Notion, ett utbildningskoncept som kan påverka frågor kring jämställdhet, gemenskap och inkludering och i sin tur påverka arbetet med kursutveckling på högskolor och universitet. Konceptet kommer förhoppningsvis att kunna förändra hur universitetslärare och studenter tänker kring gemenskap kopplat till teknikämnen. Stop Notion handlar om normkritisk innovation och att vi ska försöka få mer inkludering av kvinnor i teknikutbildningarna. Projektet är baserat på ett normkritiskt angreppssätt och ett utbildningskoncept har tagits fram för att systematiskt skapa nytänkande inom tekniska utbildningar och lärmiljöer. Normkritisk pedagogik bygger på ifrågasättande av språkliga och sociala normer. På så sätt kan diskriminering och stereotypa föreställningar bekämpas. Jämställdhet är här både ett mål och ett medel för innovation.

– Bristen på teknisk kompetens är stor och för att möta framtida utmaningar behövs kompetens, både bland kvinnor och män. De tekniska utbildningarna attraherar ofta män, och de riktar sig också till män eller till personer som redan är intresserade av teknik. Därför behöver utbildningen anpassas för att attrahera människor med olika kompetenser, oavsett kön eller tidigare kunskap inom digitala hjälpmedel eller robotar. Målgruppen för Stop Notion är i första skedet personer som är nya i karriären, i detta fall nya studenter eller nya yrkesverksamma inom industrin, främst inom åldersgruppen 19–35 år.

– För att ändra ojämställda strukturer behöver vi hitta metoder och angreppssätt som gör det möjligt att åstadkomma faktiska förändringar. Strukturer behöver ändras på många områden och här fokuserar vi på framtidens kompetens och arbetsplatser genom att arbeta med studenter inom teknikutbildning. I Stop Notion skapar vi en plattform för "aha-upplevelser" och för studenter att stanna upp och reflektera. Spelifieringen ger nya dimensioner i detta arbete. Vi vill också slå hål på myter kring att spelfiering bara attraherar killar och män. Vi anpassar konceptet till de intressen och behov som finns hos olika målgrupper.

Stop Notion leds av PhD Sandra Mattsson, RISE i Mölndal och är ett samarbetsprojekt mellan RISE, Högskolan i Halmstad, Högskolan i Skövde, Göteborgs Tekniska College och spelföretaget Insert Coin. Från Högskolan i Halmstad deltar Pia Ulvenblad, docent i företagsekonomi, Jeaneth Johansson, professor i företagsekonomi och Henrik Barth, docent i industriell organisation.

Porträtt

Maria Mirskaya, universitetsadjunkt i omvårdnad, uppmärksammar kvinnors hälsa och ohälsa i relation till bäckenbottentrauma.

Maria Mirskaya, universitetsadjukt i omvårdnad

– Min forskning uppmärksammar kvinnors hälsa och ohälsa i relation till bäckenbottentraumat vaginalt framfall (pelvic organ prolapse (POP)) efter en vaginal förlossning. POP innebär skador på bäckenbottens stödjefunktioner vilket resulterar i sänkning av bäckenorganen i vagina. Tillståndet betraktas som en ökande folkhälsosjukdom med beräkningar att 50 procent av den kvinnliga befolkningen kommer att drabbas. Den huvudsakliga riskfaktorn för POP är en vaginal förlossning. Skador på bäckenbotten drabbar upp till 30 procent av förstföderskor och 14,6 procent utvecklar POP enligt svensk statistik. Tillståndet har långtgående konsekvenser för både kvinnor, barn, andra familjemedlemmar och samhället i stort. POP påverkar kvinnors livskvalitet negativt vad gäller det fysiska, sexuella, psykiska samt sociala välbefinnandet. Kvinnor med POP är begränsade i sin vardag på alla plan och kan inte delta i högintensiva sporter. Symptomatiskt POP hos nyblivna mödrar kan länkas till förlossningsdepression och några kvinnor visar tecken på posttraumatiskt stressyndrom. Trots att sjukdomen är vanlig är den fortfarande okänd bland allmänheten, vilket kan förklaras med att medicinsk forskning alltid har betraktat den manliga kroppen som norm och underordnat och osynliggjort så kallade ”kvinnosjukdomar”.

– Förlossningsskador har börjat uppmärksammas i Sverige, men brist på kunskap råder fortfarande. En rapport från statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) slår fast att ett stort antal av de behandlingar som ges till kvinnor med förlossningsskador inte har utvärderats vetenskapligt i tillförlitliga systema­tiska översikter och det saknas helt systematiska översikter vad gäller akut POP i samband med vaginal förlossning. Kvinnor i vår studie saknade information om risker i samband med vaginal förlossning och var inte förberedda på att hantera underlivsskador som uppkom. De uttryckte stort behov av professionell information relaterat till tillstånd och behandling. Tyvärr upplevde kvinnorna att de inte blev tagna på allvar och kände att hälso- och sjukvårdspersonal normaliserade, trivialiserade och förminskade skadorna. De fick höra att POP var ett förväntat och oundvikligt tillstånd efter vaginal förlossning och att de måste lära sig att leva med skadorna. En slutsats som kan dras är att hälso- och sjukvårdspersonal saknar både kunskap och praktiska verktyg för att bemöta förlossningsskadade. Sverige strävar efter att vara ett jämställt land, men har fortfarande lång väg kvar för att förändra rådande föråldrade strukturer i förlossnings- och mödrahälsovården. Målet med min forskning är att synliggöra och på sikt förändra detta missförhållande.

Porträtt

Anna Isaksson, universitetslektor i sociologi, forskar om hur normkritisk design kan användas som ett verktyg i organisationers jämställdhets- och mångfaldsarbete.

Anna Isaksson, universitetslektor i sociologi

– En gren av min forskning handlar om hur normkritisk design kan användas som ett verktyg i organisationers jämställdhets- och mångfaldsarbete. Jag arbetar tillsammans med forskare inom design och andra samhällsvetenskapliga ämnen. Vi har drivit samverkansprojekt med både kvinnodominerade och mansdominerade arbetsplatser. Bland annat har vi haft ett projekt inom äldreomsorgen och ett med ett brandförsvarsförbund. Vi inleder våra projekt med att ”kartlägga” den berörda arbetsplatsen. Ambitionen är då att fånga normer och utmaningar som hämmar jämställdhet och mångfald. Under denna fas av projektet genomför vi intervjuer med medarbetare och ledning, vi gör observationer och går igenom tidigare forskning på området. I stället för att presentera det som vi har kommit fram till i exempelvis en rapport eller några power point-bilder, tar vi fram så kallade normkritiska designkoncept. Det är artefakter som visualiserar de problem och utmaningar som vi har identifierat. Syftet med dessa artefakter (ibland kallade för ”provotyper”) är att väcka diskussion och reflektion och gemensamt identifiera möjliga vägar framåt för att organisationen ska utvecklas i en jämställd och jämlik riktning. Ibland tar vi ett steg ytterligare i projekten och går från provotyper till faktiska lösningar och innovationer, exempelvis i projektet ”Social byggnorm”

– Min forskning uppmärksammar att normer finns överallt runt omkring oss – de kommer till uttryck i och genom regler, rutiner, attityder och värderingar såväl som i den fysiska miljön. De är ofta osynliga och svåra att ”ta på”, men har ofta konsekvenser i form av diskriminering och exkludering. Vi är alla med om att (re)producera normer och det är först när vi bryter och synliggör dem som vi kan arbeta med förändring. Detta betyder att jämställdhet inte är en ”kvinnofråga” – utan något som berör alla. För att samhället ska kunna förändras måste normer och maktstrukturer som skapar ojämställdhet och ojämlikhet synliggöras, utmanas och förändras.

Läs mer: Social byggnorm – hur arkitektur och sociala relationer påverkar varandra

Kvinna sitter i en röd stol med händerna i knät. Foto.

Pernilla Ouis, professor i socialt arbete, vill lyfta fram forskningen som hon gör inom fältet sexuella normkonflikter kopplade till migration.

Pernilla Ouis, professor i socialt arbete

– Jag skulle vilja lyfta fram den forskning som jag gör inom fältet sexuella normkonflikter kopplade till migration, vilket är ett tema som ofta har diskuterats under begreppet hedersrelaterat våld och förtryck. Om man tillåter sig att generalisera mellan invandrade minoritetsgrupper och det svenska majoritetssamhället, är det just i frågor rörande sexualitet och familjebildning som normkonflikterna är som tydligast, enligt World Value Survey. Det är alltså inte i frågor rörande demokrati och mänskliga rättigheter som det finns stora åsiktsskillnader, utan framför allt i frågor om individens sexualitet och rätt att själv välja sin sexualpartner. Situationen kan också tolkas som skillnader mellan en mer modern, liberal individualism och mer kollektiva, släktskapsorganiserade samhällen med en svag välfärdsstat.

– Många unga kvinnor med minoritetsbakgrund är klämda mellan att känna att å ena sidan bidra till mer främlingsfientlighet om de berättar om sin situation, och å andra sidan, att drabbas av förtryck från sin familj om de håller tyst. Förtrycket kan exempelvis handla om att inte få delta i vissa moment i skolan (vilket mina kollegor Sara Högdin, universitetslektor i socialt arbete och Anders Urbas, universitetslektor i statsvetenskap på Högskolan har forskat om) och begränsningar gällande andra fritidsaktiviteter. De kanske inte ens tillåts att ha killkompisar eftersom dessa tolkas som deras ”pojkvänner”. De kan bli utsatta för rykten om att vara ”dåliga flickor”. Ny informationsteknologi som smarta mobiltelefoner kan användas för att kontrollera tjejerna, men de kan också bli offer för utpressning ifall någon utomstående har dokumenterat dem i en situation som de inte vill att deras familjer ska känna till. De kan bli hårt drabbade av våld om de trotsar de regler som familjen har satt upp för dem.

– Det är viktigt att ha ett intersektionellt perspektiv på det förtryck som ungdomarna drabbas av. Det handlar inte bara om ”etnicitet” eller ”religion”, utan kan även ha med ekonomisk marginalisering eller funktionsnedsättning att göra. Tillsammans med professor Lotta Löfgren-Mårtenson identifierade jag att unga med intellektuella funktionsnedsättningar kunde giftas bort av föräldrarna till släktingar i forna hemlandet dels för att få del av en hemgift, dels för att trygga omsorgen om den unge i framtiden. Samtidigt var giftermålet en viktig del i ett slags ”normaliseringsprocess”, eftersom många föräldrar kände skam inför barnens funktionsvariationer. Hedersproblematiken kan i detta fall innebära att barnen inte fick det stöd de hade rätt till, eftersom föräldrarna skämdes över att barnen skulle gå i särskolan.Därtill kan många familjer ha dåligt samvete inför sina släktingar som är kvar i hemlandet och lever under mycket svåra förhållanden. Att hjälpa en släkting att komma till Sverige genom ett giftermål är förståeligt ur detta perspektiv. Detta bidrar till att de ungdomar som växer upp i Sverige fortfarande socialiseras in i de traditionella könsrollerna för att anses vara ”giftasbara” i hemlandet. I min forskning vill jag visa de nyanser och hela den komplexitet som hedersproblematiken omfattar, och att den drabbar många unga kvinnor i det svenska samhället.

Läs mer: Professorsporträttet: forskare med vilja att förbättra världen

Porträtt

Marta Cuesta, professor i sociologi, forskar om feminism och vill fira feminismen och kampen för alla likas värde.

Marta Cuesta, professor i sociologi

– I boken ”Hoppets politik: Feministisk Aktivism i Sverige i dag” besvaras frågorna ”vad gör det feministiska hoppet?” och ”vad innebär det för feminismen?” genom att undersöka feministisk aktivism i Sverige i dag. Rörelsen går att beskriva som en heterogen form av mikropolitik, vars kamper präglas av en differentierad förståelse av makt. I artikeln ”Tejiendo Lazos. Paros feministas: NiUnaMenos y la Marea Verde” (Weaving Ties. Feminist Paros: NiUnaMenos and the Green wave) besvaras dessa frågor genom att undersöka feministisk aktivism i Latinamerika i dag. Den rörelsen går att beskriva som en pluralistisk form av transnationell feministisk politik, vars kamper präglas av en enad tolkning av att nyliberalism är orsaken till alla former av förtryck. Att prata om feminism som en ”hoppets politik” belyser feminismens investeringar i framtiden, dess önskan om att framtiden inte ska upprepa det förflutnas problem, liksom dess insikt om att feministiska visioner ännu inte har förverkligats i samtiden. Att prata om feminism som en hoppets politik visar att de feministiska investeringar samtidigt förändrar feminismen själv, vilket bevisas genom de komplexa identitetsreferensramar som det feministiska kollektivet vilar på.

– Hoppet som politik förenar feministisk aktivism kring tre utmaningar, makt, känslor och solidaritet. Makt är en kanal för feminismen att ta plats och ge erkännande. Känslor leder feminister till protester mot rådande förtryckande normer och orättvisor. Solidaritet blir den emancipatoriska formen, den feministiska visionen som uppnår ett socialt värde. Dessa incitament leder grupperna till olika förslag till förändringar i lagstiftningar, medvetandegörande av pedagogiska insatser, könsmedvetna rekryterande förslag, samt gatufester som gör att samhällen stannar till och invånarna höjer sina röster ute på öppna gator, med krav på mer social rättvisa. Dessa feministiska vågor visar att det finns utvägar för att försvaga patriarkatet. Den 8 mars är en dag att fira feminism och med det, de kamper som förs för allas lika värde.

Läs mer: Professorsporträtt: Sociologi fångar livet som det är

Porträtt av kvinna. Foto.

Hilda Svensson, distriktssköterska och postdoktor, har i sin avhandling studerat kvinnor med långvarig ryggsmärta och hur de hanterar vardagen med smärtan som ständig följeslagare.

Hilda Svensson, distriktssköterska, postdoktor i omvårdnad

– Världens befolkning bli allt äldre och inom den åldrande befolkningen finns fler kvinnor än män. Kvinnor drabbas i större utsträckning av benskörhet, framför allt efter klimakteriet med minskade östrogennivåer. Benskörhet är en skelettsjukdom som kännetecknas av låga nivåer av benmineral vilket leder till urkalkning och skörhet av benvävnad. Detta ökar risken för frakturer på höft, kota, underarm och överarm, som i sin tur leder till både upplevd ohälsa och lidande. En av de vanligast förekommande benskörhetsfrakturerna är vertebral kompressionsfraktur orsakad av frakturkollaps av en eller flera av ryggkotornas kotkroppar. Den vertebrala kompressionsfrakturen leder ofta till kraftig ryggsmärta med minskad fysisk funktionsförmåga och minskat välbefinnande.

– I min avhandling studerades data om 70-åriga kvinnor födda 1944 boende i Göteborg, med långvariga ryggsmärtor (från populationsstudien H70). Kvinnor med långvariga och intensiva ryggsmärtor jämfördes med kvinnor utan ryggsmärta utifrån självskattad funktionsförmåga och standardiserade observationer av fysisk funktion och fysisk förmåga. Resultatet visade att kvinnorna skattade sin fysiska förmåga likvärdig med kvinnorna utan ryggsmärta medan objektiva fysiska tester visade på stora skillnader mellan de båda grupperna. Data från en annan populationsstudie (SUPERB) studerades därefter: en grupp kvinnor mellan 75 och 80 år med diagnostiserade vertebrala kompressionsfrakturer, deras hälsorelaterade livskvalitet och om det fanns ett samband mellan hälsorelaterad livskvalitet och tid som hade passerat sedan frakturens uppkomst. Resultatet visade att kvinnorna med diagnostiserade vertebrala kompressionsfrakturer rapporterade signifikant lägre hälsorelaterad livskvalitet jämfört med kvinnorna utan skada, och att detta kvarstod även många år efter att frakturen hade uppkommit. En systematisk litteraturöversikt genomfördes för att inventera vilka interventioner som hade använts i syfte att stödja och underlätta kvinnornas vardag. Den visade att av cirka 8 000 studier var det endast sju studier som hade genomförts med icke-medicinska och personcentrerade metoder för äldre kvinnor med en eller flera vertebrala kompressionsfrakturer. De flesta av studierna utvärderade effekterna av fysisk aktivitet som utfallsvariabel men också smärtlindring, livskvalitet, psykologiska symtom samt rädsla för fall. Analysen visade att det finns belägg för att fysisk aktivitet förbättrar de olika utfallsvariablerna men också att det är svårt att dra slutsatser om effekterna bland annat på grund av den studerade gruppens sårbarhet. Det kan därför också antas att det finns ett mörkertal med kvinnor med svårare symptom som inte orkar eller klarar att delta i studierna.

– Avslutningsvis genomfördes en studie baserad på data från djupintervjuer med tio kvinnor i syfte att öka förståelsen för kvinnornas upplevelse och erfarenhet av att leva med benskörhet och vertebral kompressionsfrakturer. Kvinnorna målade i sina berättelser upp en mörk bild av att leva i en oberäknelig kropp, med turbulens, osäkerhet och instabilitet i sin tillvaro. De uthärdade perioder av konstant smärta följt av perioder av rädsla för snabbt insättande smärta, med förlust av självförtroende och ökad känsla av fångenskap. Oro inför framtiden och ökat beroende förstärktes i kontakt med vårdgivare där kvinnorna kände sig förringade och betydelselösa. Med kompakt rädsla för fall beskriver kvinnorna trots detta en inre motståndskraft som hjälper dem att hantera sin vardag och utvecklade strategier för att kunna leva med ryggsmärtan som en ständig följeslagare.

Bild: iSTOCK, MAGNUS KARLSSON, DAN BERGMARK, CECILIA HEDSTRÖM

Text: Berättat för Hilda Liberg